Debattsändning från journalistlinjens årskurs ett. Ämnen: Ska Jönköping bli en fristad för förföljda författare, Är Jönköping en delad stad? Ska fildelning vara lagligt?

Sönderspelad är det första ord som kommer ploppar ut ur min ryggrad när jag tänker på avslutningsnumret, och det samma gäller intromelodin till klassiska Macken. Och Husvagn.

Men visst går låtarna hem.

Vissa nummer får bara inte missas när Galenskaparna – eller i det här fallet After Shave & Anders Eriksson – uppträder.

Förutom de givna numrena är just urvalet av sketcher ett av skälen till att jag vill hylla dessa gubbar.

Under första akten valdes numrena med hjälp av ett lyckohjul. I potten låg bitar som de hängivna fansen minns med stor glädje, men som inte framförts i missbrukande mängd.

Slumpen bjöd oss till exempel på klassiker som Svärföräldrarna, Spanarn, Bara sport och Brysselsteget.

Att Galenskaparnas är decennier från sina glansdagar, och att de på Spira i Jönköping får klara sig utan hjärnan och storstjärnan Claes Eriksson, hanterar man på ett bra sätt.

Sketcherna är ju redan skrivna (och återberättas ordagrant så när som på att Per Fritzell säger “sträckta armar” i stället för “raka armar” när Knut Agnred gör den världsberömda filippinska rondellen) och åldern vänder de till sin fördel genom en rad helfyndiga anspelningar.

Agnred säger till exempel, när han tar på sig en perukbeprydd hatt i rollen som svärfar Herman i Grisen i säcken från 1991: “Då skulle den få mig att se äldre ut. Nu får den mig att se yngre ut.”.

Trots det vill jag påstå att Agnred, 55, Anders Eriksson, 55, Jan Rippe, 56, och Per Fritzell, 56 ser, exakt likadana ut som de gjort i alla år. Också det är imponerande. Plus även till Fritzell som kompletterat sin blå husvagnsoverall med ett par Crocs.

Något negativt då? Anders Eriksson håller en obegriplig monolog inför avslutande Det ska va gött å leva. Han sade själv att det blev långt till poängen, men själv uppfattade jag aldrig någon poäng i historien om den inhyrda balettgubben.

Men avslutningen blir i mångt och mycket en svängande hitparad och efter showen kan jag faktiskt acceptera att slumpen fick lyckohjulet att utelämna monsterhiten Truckdriving song. Det var ungefär som att se en Metallica-konsert och bli snuvad på Nothing else matters, men ändå vara nöjd. Och dessutom: En show med Knut Angred i rollen som gymnasten Fritiof Konkas, Indien, är generellt sett bättre än en utan.

After Shave och Anders Eriksson

Kulturhuset Spira, Jönköping 21/1 2012

Betyg: 4/5.

.

Foto: Katarina Fegraeus

Två huvudsakliga intryck tar jag med mig efter att ha sett Veronica Maggio i Folkets Park. Ett positivt och ett negativt.

I vanlig svensk dramaturgisk ordning börjar jag med det dåliga, och sparar det roliga till sist.

För 360 kronor fick publiken i Huskvarna se en spelning som varade i – en knapp timme. Det är, i sann småländsk anda, lite snålt.

Som jämförelse kan nämnas att man får två timmar Lady Gaga och tre koppar kaffe för samma pris. Eller 720 tuggummin.

Och nu till det positiva: Helvete vilken show det blev.

Som på lustgas

Lady Gaga må vara billigare, men inte lika energisk.

Maggio och bandet är som ett barn i ett bollhav. Man går som på lustgas från första hit till sista och betar däremellan av en låtlista som egentligen inte lämnade något i övrigt att önska.

Det ”nya” albumet Satan i gatan gjorde Veronica Maggio till en av Sveriges absolut främsta artister och att spela (nästan) hela albumet är helt rätt. Dessutom är den gamla genombrottslåten Dumpa mig ett välkommet tillskott sedan vårturnén.

Jag tror henne

Trots den korta tiden saknades inget och då är det förstås motsägelsefullt att klaga över den korta tiden. Men en timme…

Veronica Maggio befäste i mina ögon sin topp tre-plats inom svensk musik i kväll. Och när hon inför det avslutande encoret talar om hur roligt hon har haft det på scenen tror jag henne verkligen. Det är annars inte alla slentrianmässiga hyllningsfraser man som åskådare tar till sig av.

Men publiken sjunger med, jublar, hoppar och tjuter. Jag hör knappt mig själv sjunga.

Hmm.

Är det förresten OK för en 21-årig kille/man att sjunga med till Veronica Maggio?

Ja, i kväll är det det.

Synd bara att vi inte fick göra det lite längre.

Veronica Maggio

Huskvarna Folkets Park

25/11 2011

Bäst: Säkert hälften av låtarna.

Sämst: Längden. En knapp timme. Vad fan.

Betyg: 4/5

Setlist:

Satan i gatan

Vi kommer alltid ha Paris

Välkommen in

Alla mina låtar

17 år

Inga kläder

Mitt hjärta blöder

Snälla bli min

Sju sorger

Gammal sång

Måndagsbarn

Stopp

Encore:

Dumpa mig

Finns det en så finns det flera

Jag kommer

Slutligen: Var det här årets första Maggio-recension som inte innehåller någon halvvitsig referens till låten Jag kommer, typ ”Maggio kommer igång lagom till avslutningsnumret”…?

.

Huvudnyheterna:

• Jönköping sörjer Stefan Liv,
• Viltolyckornas säsong är här,
• Husvagnsmässa på Elmia,
• Jönköping är bäst på tandhälsa

Programledare: Lisa Sandström och Elin Igelström

Inspelat live-on-tape 2011.09.08

Så var det dags för Håkan-konsert igen. Lite Hellström är aldrig fel.

Men man brukar säga att allt är bra i lagom mängd.

Återstår att se när Hellstöm-mättnaden kommer.

Det har den ännu inte gjort.

Det här var Håkan Hellström 36:e konsert under den pågående turné, som inleddes för över fem månader sedan.

När man ser nyktert på en sådan turnéplan kan man slås av tanken på hur svårt det kan vara att variera sig från konsert till konsert.

Publiken byts naturligtvis ut, men några tappra själar ser alltid en hanfull spelningar per år.

För egen del var detta tredje gången i år jag såg “Världens största rockstjärna”, som Gais konferentier brukar kalla honom, under 2011.

Vad gjorde Håkan då för att skilja denna spelning, i Societetsparken i Varberg, från de tidigare?

Faktiskt en hel del.

Mellansnacken var färre. Vilket faktiskt kan vara ett gångbart recept, då det ofta blir uttjatat att höra samma historier gång på gång. (Tilläggas skall att jag inte begär att en artist ska komma på 200 olika historier att berätta under en turné.)

I Varberg berättar Håkan Hellström inte den smågulliga historien om kärleksförhållandet mellan en katt och en skata i Slottsskogen. Historien om Lars Berghagen får vi dock höra. Håkan säger sig ha drömt om hur han varit i slagsmål med den gamle kvinnotjusaren, för att sedan inspireras av densamme och skriva låten Det dom aldrig nämner.

När vi är inne på ämnet, så skiljer sig även setlisten en del från hur den sett ut under stora delar av våren. Framförallt är det ett helt batteri av paradnummer som uteblir.

Det dom aldrig nämner är bland annat klassiker som En vän med en bil, För sent för edelweiss, För en lång lång tid och den nya superhiten Jag vet vilken dy hon varit i.

Jag tänker inte lägga någon värdering i detta. Jag har själv redan hört dessa ett par gånger och överlever. Dessutom fick vi i Varberg höra mysiga Det är så jag säger det från 2003, en låt som Hellström och Augustifamiljen varit mycket sparsamma med under de senaste åren.

Bland de vanliga låtarna har ordningen fått sig en modifikation.

Den tempohöjande andra låten är numera Ramlar och funkar helt okej till sitt syfte.

Men öppningslåten Dom där jag kommer från vågar han fortfarande inte byta ut. Jag är övertygad om att den hade funkat även senare i setet och har börjat slås av hur bra den sången är.

Han flikar dessutom in en tease från Eldkvarns Kärlekens tunga i huvudsetclosern, något som inte är särskilt vanligt när det gäller Hellström.

I övrigt bjuder Håkan och Augustifamiljen på ännu en trevlig kväll. Även om tändningen på publiken inte är densamma som i hemstaden gör det här gänget (mig veterligen) aldrig en dålig spelning.

Återstår att se om jag säger likadant om en handfull gigg.

Håkan Hellström

Societetsparken, Varberg

15:e juli 2011

Setlist:

Dom där jag kommer från

Ramlar

Dom kommer kliva på dig igen

Nu kan du få mig så lätt

Det dom aldrig nämner

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Kom igen, Lena!

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

Klubbland

Gårdakvarnar och skit

Shelley

En midsommarnattsdröm

Det är så jag säger det (med tease från Eldkvarns Kärlekens tunga)

Encore:

Vid protesfabrikens stängsel

Känn ingen sorg för mig Göteborg

River en vacker dröm

Du är snart där

2 steg från Paradise

FOTO: Olof Andersson

Det fanns en tid tid när Håkan Hellström var enkel och intim på sina spelningar. Nu är det ljusshower och kanske mer genomtänkta spelningar som alltid går hem. Men jag saknar intimiteten.

Journalistlinjen.nu fick mersmak på Håkan Hellströms konsert i Huskvarna Folkets Park och fanns tidigare ikväll på plats på Åhaga i Borås där Hellström och bandet Augustifamiljen intog scenen.

Vi känner igen oss i Håkan Hellström, och kan relatera till hans ofta enkla men sanna texter som blir så självklara. Det låter klyschigt, men så är det bara. Det är därför han går hem i stugorna i vårt avlånga land. Men borde vi inte hunnit tröttna på honom efter sex album och mängder av spelningar i folkparkerna, våra större inomhusscener och festivaler?

Förmodligen är svaret både och. Håkan, och Augustifamiljen, levererar både på scen och på sina skivor. Påskdagskvällen i Borås är ingen skillnad. Det är fullt ös från början i låten ”Dom jag kommer från” med den klockrena passningen ”Tough Alliance, vad är det jag hört om koka kola-vener? Ta det lugnt pojkar, ni är bara halvvägs ner” som låtens avslutning om göteborgsbandet Tough Alliance och deras hit Koka Kola-veins.

Tempot är högt, klassikerna rivs av, Håkan springer, lägger sig på marken, hoppar, tar av sin grårutiga kavaj och tar på den igen. Mannen är galen, och han får med sig publiken, i alla fall halva lokalen försöker hänga med så gott det går i texterna. Det är klart att det här fungerar, men: Sluta spela Klubbland. Den känns som en tänkt arvtagare till Kom igen Lena, Ramlar och En vän med en bil, men som aldrig kommer att få den statusen.

För att välja några låtar som sticker ut är vackra Aprilhimlen, Man måste dö några gånger innan man kan leva, Jag vet vilken dy hon varit i, Shelley och För sent för Edelweiss.

Jag har sett Håkan Hellström både på mindre och större scener. Och det är på de mindre han blir mer känslig och nåbar för publiken. Åhaga fungerar som lokal, förutom under ett av mellansnacken då man hör ljud från den intilliggande krogdelen till lokalen. Håkan framstår då mer som en konferencier som försöker göra sig hörd bland besökarna än den artist han är som förtjänar respekt. Och trots en snygg bombastisk och väl genomförd konsert och show saknar jag anonymiteten. Min uppmaning till herr Hellström, som återigen rör setlistan, lyder: Ersätt sega Kärlek är ett brev skickat tusen gånger med Bara dårar rusar in från Ett kolikbarns bekännelser och Vid protesfabrikens stängsel och jag börjar gråta nästa gång jag ser dig.

Setlista
Dom där jag kommer från
Kom igen Lena
Tro och Tvivel
Brännö Serenad
Aprilhimlen
Man måste dö några gånger innan man kan leva
En vän med en bil
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Klubbland
Jag vet vilken dy hon varit i
Hurricane Gilbert
Shelley
För en lång lång tid
Ramlar
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Extranummer
För sent för Edelweiss
Känn ingen sorg för mig Göteborg
River en vacker dröm
En midsommarnattsdröm
Du är snart där

Linus Lindahl