Ibland föder en dröm en annan dröm. I dag läser Camilla Axelsson, 35 år till mellanstadielärare på Linköpings universitet. Något som egentligen var otänkbart för henne för tio år sedan. Nu är hon halvvägs inne på sin fyraåriga utbildning.
Det är torsdagsmorgon och Camilla kommer in genom entrén i ett av husen på Linköpings universitet där vi har bestämt träff. Hon tar av sig sina stora svarta solglasögon och ser trött ut, men verkar även glad och lättad.
– Jag är manglad för jag har haft mattetenta, säger Camilla och skrattar till. Matte är inte min grej. Det här var den svåraste tentan och det är så skönt nu när den är gjord.
Vi går och sätter oss vid ett bord på andra våningen. Bredvid oss sitter fyra kvinnliga studenter och pluggar. Camilla tar fram ett papper och visar hur tentan såg ut. Det är bara räkneuppgifter på pappret.
– Jag kan kanske ha klarat det runt gränsen. De lägger upp svaret om en timme.
Hon förklarar vidare att det inte brukar vara så, men den här tentan var för att testa deras kunskaper så den är lätt att rätta. Vid ett senare tillfälle ska ha de ha en riktig tenta.
– Jag har fått jättemycket hjälp av mina kompisar. Vi har fått massor sådana här att öva på. Och när jag gjorde en för två veckor sedan fick jag tre rätt och man måste ha tolv rätt för att klara sig och det är 16 frågor. Men igår när jag satt hemma fick jag ibland tio och ibland 14 rätt. Då var jag ju i alla fall runt strecket.
Alla på utbildningen måste läsa svenska, engelska och matematik för att vara behöriga i dessa ämnen och sedan får de välja ytterligare ett ämne. Camilla har valt musik.
När Camilla fick förfrågan att ställa upp på en intervju om ”drömmen om en förändring i vardagen” för att hon studerar till lärare blev svaret att hon inte riktigt tänkt på det som en dröm. Men vid närmare eftertanke kom hon på att det kanske ändå är det.
– Redan från det att jag var barn har jag haft en dröm om att hjälpa andra barn. Det kommer nog av att jag själv bott och vuxit upp i ett familjehem. Den biten att man hjälper andra barn har alltid varit supernaturlig och viktig för mig. Det är min grund.
Camilla är trebarnsmamma med barn i åldrarna nio, sex och två år, är gift och bor i ett hus i Hällestad utanför Finspång. De har vid två perioder varit familjehem.
– Just nu är vi det inte. Men den drömmen ligger kvar och gror, men då behöver vi ett större hus, vi har fyllt upp alla rum, säger Camilla med glimten i ögat.
Hon är fotograf i botten och har ett eget företag, Nordens foto. Hennes farfar fotade och framkallade bilder i ett mörkerrum. Hon brukade få fina bilder av honom och när han dog fick Camilla hans utrustning. Hon var då 20 år och köpte sin första seriösa kamera och började ta väldigt mycket bilder på en gång. Tack vare ett stort kontaktnät inom frikyrkan kom hon snabbt igång med att fotografera bröllop. Men hon kan inte säga att det var en dröm att arbeta med fotografering.
– Det blev jag egentligen inkastad i. Fast jag fastnade i det här med att skapa bilder, framförallt som ett känslouttryck.
Det var genom fotograferingen som hon hamnade i skolans värld. Hon har flera ingifta släktingar som är lärare och hon blev tillfrågade om att börja vikariera. Camilla behövde få mera inkomst och det var även ensamt att arbeta som fotograf så därför tackade hon ja.
– Jag fastnade oväntat snabbt. Jag kände att jag når fram till en viss typ av elever som inte är de enklaste, som är lite stökigare eller har något bekymmer.
Camilla hade också börjat längta efter att få ett yrke så hon kunde vara på en arbetsplats. Det utvecklades till en dröm för henne.
– Vicka blir ju lite hattigt. Jag har aldrig varit på en arbetsplats under en längre tid. Om man jobbar på en arbetsplats i tio år vad händer då, hur utvecklas man? Det är väldigt intressant.
Hon kollade upp olika utbildningsalternativ. Men det var inte självklart att börja utbilda sig till lärare.
– Socionomprogrammet verkade vara en jättebra utbildning, men jag hittade inte något jag kunde jobba med. Jag hittade inget som jag kände var naturligt förutom att jag kunde använda det när vi var familjehem. Men jag ville kunna förankra utbildningen i något mer. Därför la jag ner socionomplanerna.
Camilla började att studera till lärare hösten 2015 då hon var gravid med yngsta barnet.
– Jag hade tänkt börja hösten 2014, men då blev vi precis familjehem och vi visste inte riktigt hur mycket jobb det skulle bli eftersom det var första gången. Och jag kände att det blev för mycket att kasta sig in i två nya världar med småbarn. Då valde jag att tacka nej och hade ett år då jag fortsatte att vicka och vi kände in oss som familjehem. Så jag började 2015 halvvägs genom en graviditet, säger hon med ett skratt.
Hon valde att läsa en termin på utbildningen för hon inte ville vänta två år med att börja plugga då inspirationen fanns till studier.
– Jag tänkte att jag börjar så får det gå som det går och så tar jag studieuppehåll ett år. Det var en jätteskön känsla när jag hade min första hemtenta. Jag har ju aldrig pluggat på det här sättet och är ändå lite äldre, men jag fick VG.
Det blev som ett kvitto för Camilla att hon klarade av studera. Även Camillas personliga utveckling har hjälpt henne att våga ta steget.
– Jag har blivit mycket mera social på äldre dagar. Jag var mycket blygare och försiktigare förut. Jag är inte i närheten av den person jag var när jag var 20 år. Den personen hade aldrig någonsin tänkt ge sig ut i skolvärlden eller börja plugga på universitet. Nu pratar jag med okända personer i kassan, jag kan inte låt bli det riktigt. Jag kan fnissa åt det ibland.
Camilla berättar att hennes mamma var öppen och social och pratade med alla när hon levde. Hon är tacksam för hennes influenser som hon ser resultat av idag.
Någon har börjat med underhållning på entréplan och spelar finstämd pianomusik. Tjejerna vid bordet bredvid har tagit en paus i pluggandet och pratar och skrattar gott.
Sedan Camilla börjat utbildningen till mellanstadielärare är känslan att hon hittat rätt och att hon vill arbeta med detta i framtiden och hon tycker det är jätteroligt att plugga. Och hon kan nu se att drömmen om att få hjälpa barn håller på att uppfyllas genom att hon blir lärare och att det också blivit en dröm.
– Jag har fått väldigt bra beröm när jag varit ute på skolorna. Jag har inte behövt anstränga mig supermycket utan det har varit naturligt för mig och jag känner mig trygg i min roll.
Camilla upplever att hon får jättebra stöd hemifrån . I dag är hennes son sjuk, men maken är hemma med honom för att hon skulle kunna göra tentan. Hon har även fått sova ifred i natt trots sjuka barn för att hon skulle vara utvilad.
Vi går ut tillsammans i det fina vårvädret och Camilla sätter på sig sina solglasögon igen och ska åka hem för att avlösa sin man. Inom en timme skickar Camilla ett meddelande på Facebook, ”jag klarade tentan”.