Hakan

Så var det dags för Håkan-konsert igen. Lite Hellström är aldrig fel.

Men man brukar säga att allt är bra i lagom mängd.

Återstår att se när Hellstöm-mättnaden kommer.

Det har den ännu inte gjort.

Det här var Håkan Hellström 36:e konsert under den pågående turné, som inleddes för över fem månader sedan.

När man ser nyktert på en sådan turnéplan kan man slås av tanken på hur svårt det kan vara att variera sig från konsert till konsert.

Publiken byts naturligtvis ut, men några tappra själar ser alltid en hanfull spelningar per år.

För egen del var detta tredje gången i år jag såg “Världens största rockstjärna”, som Gais konferentier brukar kalla honom, under 2011.

Vad gjorde Håkan då för att skilja denna spelning, i Societetsparken i Varberg, från de tidigare?

Faktiskt en hel del.

Mellansnacken var färre. Vilket faktiskt kan vara ett gångbart recept, då det ofta blir uttjatat att höra samma historier gång på gång. (Tilläggas skall att jag inte begär att en artist ska komma på 200 olika historier att berätta under en turné.)

I Varberg berättar Håkan Hellström inte den smågulliga historien om kärleksförhållandet mellan en katt och en skata i Slottsskogen. Historien om Lars Berghagen får vi dock höra. Håkan säger sig ha drömt om hur han varit i slagsmål med den gamle kvinnotjusaren, för att sedan inspireras av densamme och skriva låten Det dom aldrig nämner.

När vi är inne på ämnet, så skiljer sig även setlisten en del från hur den sett ut under stora delar av våren. Framförallt är det ett helt batteri av paradnummer som uteblir.

Det dom aldrig nämner är bland annat klassiker som En vän med en bil, För sent för edelweiss, För en lång lång tid och den nya superhiten Jag vet vilken dy hon varit i.

Jag tänker inte lägga någon värdering i detta. Jag har själv redan hört dessa ett par gånger och överlever. Dessutom fick vi i Varberg höra mysiga Det är så jag säger det från 2003, en låt som Hellström och Augustifamiljen varit mycket sparsamma med under de senaste åren.

Bland de vanliga låtarna har ordningen fått sig en modifikation.

Den tempohöjande andra låten är numera Ramlar och funkar helt okej till sitt syfte.

Men öppningslåten Dom där jag kommer från vågar han fortfarande inte byta ut. Jag är övertygad om att den hade funkat även senare i setet och har börjat slås av hur bra den sången är.

Han flikar dessutom in en tease från Eldkvarns Kärlekens tunga i huvudsetclosern, något som inte är särskilt vanligt när det gäller Hellström.

I övrigt bjuder Håkan och Augustifamiljen på ännu en trevlig kväll. Även om tändningen på publiken inte är densamma som i hemstaden gör det här gänget (mig veterligen) aldrig en dålig spelning.

Återstår att se om jag säger likadant om en handfull gigg.

Håkan Hellström

Societetsparken, Varberg

15:e juli 2011

Setlist:

Dom där jag kommer från

Ramlar

Dom kommer kliva på dig igen

Nu kan du få mig så lätt

Det dom aldrig nämner

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Kom igen, Lena!

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

Klubbland

Gårdakvarnar och skit

Shelley

En midsommarnattsdröm

Det är så jag säger det (med tease från Eldkvarns Kärlekens tunga)

Encore:

Vid protesfabrikens stängsel

Känn ingen sorg för mig Göteborg

River en vacker dröm

Du är snart där

2 steg från Paradise