Anders levde under ca ett halvårs tid som hemlös i Jönköping. Nu har han skaffat en lägenhet och försörjer sig genom diverse jobb och genom att spela gitarr. Han har tidigare levt ett destruktivt liv och hamnade redan som 12-åring i kriminella kretsar.
Vi möter upp Anders på Resecentrum i Jönköping. Tidigare samma dag hade vi försökt få tag på honom, men då hans telefon var avstängd chansade vi på att han skulle komma ihåg att det var här vi skulle mötas klockan tio. Det mindes han, och på utsatt tid dök han upp. Han var klädd i jacka, blå jeans och en hatt. Vi presenterade oss och slog oss sedan ner i caféets bekväma fåtöljer tillsammans med en kopp kaffe och en bulle.
Anders är en snart 63-årig man från Nässjö som under första delen av 2022 var hemlös, men som just nu bor i en lägenhet i Svinhult. Han växte upp tillsammans med sina föräldrar, där mamman under hela uppväxten var sjuk och hade problem med sina nerver. Anders pappa festade samtidigt mycket vilket gjorde att han redan vid ung ålder fick en insyn i det livet. Redan som tonåring hamnade han snett och började umgås i kriminella kretsar.
– När jag gick i skolan blev jag mobbad. Jag tog det ett tag men sedan började jag ge tillbaka, inte bara med nävarna då, utan med kniv. Det var väl efter det som jag hamnade i olika gäng och därefter gick det snett.
Kom du i kontakt med polisen tidigt i livet då?
– Ja, precis, jag blev ju känd. Jag bränd bland annat ner en papperskorg. Det slutade med att butikerna inte fick sälja tändstickor till oss.
– En gång rymde jag hemifrån också. Då tog polisen mig i Göteborg, berättar han.
Anders gick sedan inte klart skolan utan började istället jobba som sprutmålare på en fabrik i Forserum när han var ca 15 år. Han blev kvar på fabriken i ca åtta år innan han bestämde sig för att istället ta lastbilskörkort. Han började sedan köra lastbil åt olika företag i Jönköpings-trakten.
– Jag började med att köra mjölk åt Arla här i Jönköping, men det rann ut i sanden ganska snabbt. Efter det körde jag frukt ett litet tag, berättar han.
Anders beskriver sig själv som en vandrare, och från det han kom till Jönköping tidigare i år har han vandrat runt i bygden. Han har sovit i vindskydd och lärt känna killar och tjejer
som han träffat längs vägen. På frågan hur länge han var utan bostad svarar han ca sex månader. Han berättar att han under de månader han var hemlös ibland fick spendera hela nätter utomhus.
– Vissa nätter fick jag sova i trappuppgångar där dörren var öppen. Ibland var jag uppe hela natten och hängde på toaletterna här på Resecentrum.
Sedan i maj har alltså Anders en egen lägenhet, men trots det besöker han varje dag en organisation som heter Ria – Hela Människan. Här får han mat och kan umgås med andra i samma situation. I övrigt försörjer han sig genom att då och då köra lastbil. Han får sin post genom att hämta den hos Postnord och utöver det har han en mobiltelefon dit arbetsgivare kan ringa när de vill att han ska jobba.
– Ibland tar jag mig till Sundsvall och jobbar där. Jag har också jobbat i Stockholm med att hjälpa folk att flytta, bland annat, berättar han.
Ett intresse som Anders har är att spela gitarr. Han har tillsammans med en kille spelat och sjungit på bland annat Sergels torg i Stockholm. Gitarren har alltid varit med och han lärde sig spela som ung. Idag, vid sidan av lastbils- och flyttjobben, åker han ibland runt och spelar gitarr på diverse evenemang.
Du betalar alltså hyran genom att köra lastbil och spela gitarr?
– Hur jag betalar hyran är mellan mig och min hyresvärd men jag har, utöver det jag tjänar på jobb och gitarrspelande, även lite pension. Eftersom jag är såpass gammal nu får jag ut halvpension och som pensionär kan jag åka buss billigt men även handla mat till halva priset i en affär på Österängen, så jag klarar mig, säger han.
Trots att Anders i perioder levt ett kriminellt liv och varit hemlös är han i grunden en positiv person. Han försöker se det positiva i allt. Har han dåligt med pengar kan han till exempel tillverka något som han sedan säljer, eller sälja något av det som blev över efter att han skiljde sig för några år sedan.
Han berättar att orsaken till hans positiva inställning är att han 1986, vid 27 års ålder, blev frälst.
– Jag tror att herren har lärt mig den hårda vägen, genom hemlösheten och kriminaliteten. Religös är jag inte, jag går inte i kyrkan, men jag är ute och predikar för människor och tror på gud.
Vi frågar Anders om han haft någon period i livet där han varit lite extra lycklig, och då börjar han berätta om sina tidigare flickvänner och fruar. Vid 30 års ålder träffade han en tjej i Göteborg, Erika.
– Vi förlovade oss efter två månader. Vi var gifta i tolv år innan hon år 2004 dog i cancer. Vi fick aldrig några barn men jag har en son sedan ett tidigare förhållande, berättar han.
Har du någon kontakt med din son idag?
– Ja, det har jag. Han bor i Lilla Edet just nu så vi träffas inte så ofta. Han har en egen son så jag är ju farfar.
Efter att Anders druckit upp sitt kaffe och ätit upp sin bulle bestämmer vi oss för att gå ut en sväng så han kan visa oss var han brukade vara under nätterna då han var hemlös. Regnet hänger i luften och som vanligt bildar blåsten små vågor på Vätterns mörka vatten.
Vi promenerar bortåt, förbi det nybyggda hotellet med dess 17 våningar. Anders pekar mot ett hus där han under vissa nätter sov i trappuppgången. Vi bestämmer oss för att gå bort mot Ria – Hela Människan, där Anders brukar hänga när han är i Jönköping.
En bit bort börjar Tändsticksområdet med alla restauranger. Vi går förbi Pescadores och en doft av fisk och skaldjur sprider sig. Det är snart dags för lunchruschen. När vi når Ria – Hela Människan tar Anders upp en cigarett och tänder den. Vi ber honom att ställa sig framför ingången så vi kan ta en bild. Han har med sig en resväska där han har sina tillhörigheter. Svinhult ligger en bit från Jönköping och därför brukar han ha med sig resväskan med några av de viktigaste tillhörigheterna i. Han vet aldrig i förväg när arbetsgivarna ringer och därför är han alltid redo.
Anders har nu lagt sin hemlösa period bakom sig helt och ser ljust på framtiden. Han ser fram emot att få träffa sin son och sonson mer framöver.
– Även om jag är på resande fot en hel del kommer jag att anstränga mig mer för att kunna träffa min son och sonson oftare i framtiden. Min sonson är åtta år nu och jag vill i större utsträckning vara en del av hans liv.
Eric Löf och Hannah Hansson
J21loer@svf.fhsk.se
J21haha@svf.fhsk.se