Den förra riksdagsledamoten Barbro Westerholm  (L) avled under måndagen efter en tids sjukdom. I över 30 år var Barbro Westerholm en stark röst inom den svenska politiken. Som chef för Socialstyrelsen under 70-talet bidrog hon till att avklassificera homosexualitet som en psykisk sjukdom.

Med anledning av detta återpublicerar Journalistlinjen en intervju som gjordes av studenten Tobias Sjöstedt under våren 2022.

Liberalernas Barbro Westerholm har varit en institution i svensk inrikespolitik under snart 30 år. Men trots framstegen finns det alltid nya problem att rätta till. Allt från rätten till en värdig död till ett värdigt pensionärsliv.

Barbro Westerholm är trots sin ringa ålder av 88 år en mycket upptagen kvinna. När jag ringer upp har hon precis förberett sitt anförande inför den debatt som riksdagen ska hålla dagen efter. Debatten handlar om behandling av människor med sällsynta sjukdomar som inte kunnat behandlas utan specialvård. För det är i sin roll som ”läkemedelsmänniska” hon har tagit sitt avstamp i historien.

Onsdagen den 29 augusti 1979 börjar som en vanlig dag på Socialstyrelsens kontor i Stockholm. När dagen är slut har historia skrivits. Den första meningen i den historien skrivs när en grupp av homosexuella stormar in, sätter sig i entrétrappan och protesterar mot kod 302. Koden som klassade homosexualitet som en sjukdom under kapitlet ”mental rubbning”.

Mitt i allt det här står den då 46-årige Barbro Westerholm, tillika Socialstyrelsens generaldirektör. Barbro Westerholm skred snabbt till verket, la fram ett förslag om ta bort den hatade klassificeringen och i oktober var även kod 302 historia.

Inträde i politiken
Sedan dess har uppdragen blivit många: medicinsk expert på Apoteksbolaget, medlem i Riksförbundet för sexuell upplysnings (RFSU) förbundsstyrelse, ordförande i pensionärsförbund samt Sveriges äldsta riksdagsledamot. Men den grundläggande synen på människans rättigheter bottnar i Barbro Westerholms läkarbakgrund och som har följt henne genom hela livet.

— Det präglade mig när jag blev medicine doktor i mitten av 60-talet. Den patient du har framför dig ska du hjälpa. Det är naturligt att se till individens bästa från moderlivet till graven, säger Barbro Westerholm.

Det tänket genomsyrade hennes arbete, då och nu. ”Jag överträdde nog vad en tjänsteman ska göra”, säger hon skrattandes. Men att påverka människors liv genom politiken kom inte förrän 1985. Det var en kombination av samarbetssvårigheter med den dåvarande socialdemokratiska regeringen och ett förordnande som generaldirektör som gick mot sitt slut. Då sa någon att “du borde bli politiker. Du vet vad som behöver göras”.

 — Jag växte upp med en liberal pappa så det fanns med från början även om jag läste igenom samtliga partiers partiprogram. Men Folkpartiets partiprogram behandlade områden som till exempel assistans med funktionsvariation samt olika människors behov vid sjukdomar som demens.
— Så på våren 1985 skickade jag ett brev till dåvarande partiledare Bengt Westerberg som svarade ”du är varmt välkommen när du har slutat på Socialstyrelsen”. Den 31 augusti gick mitt förordnande på Socialstyrelsen ut – dagen efter gick jag in i Folkpartiet.  Tre år senare blev jag invald i riksdagen.

Arbetet för människors lika värde
Barbro Westerholm har också legat steget före i sitt arbete. Hjärtefrågorna har alltid kretsat kring människor, oavsett ålder, kön eller sexualitet. Någonting som inte alltid togs emot med öppna armar. När hon arbetade för att ”överaktiva barn” skulle få hjälp genom medicin kom anklagelser om att vilja droga ner barn och efter valet 1998 kritiserades hon av sitt eget parti för att ha jobbat alldeles för mycket med HBTQ-frågor. Någonting som började där i Socialstyrelsens trappa 1979.

– Att vara homosexuell i Sverige i slutet av 70-talet var hemskt då de förlorade så mycket: vänner, familj och jobb. Men när AIDS kom till Sverige blev det ännu värre. Då vill läkare isolera de homosexuella ute på en öde ö eller ute i skogen. Det var förskräckligt, säger Barbro Westerholm.

Barbro Westerholm blev 89 år. Hon lämnar efter sig sin make Peter, fyra barn samt barnbarn och barnbarnsbarn, skriver Liberalerna på sin hemsida.