Över fyra miljoner svenskar kan spela schack. Men att det finns stora likheter med golf är det inte många som känner till.
I Jönköping-Huskvarnas schacksällskap ligger det ett stort fokus på kommunmästerskapet som pågår mellan den elfte oktober och 13:e december. Jag ringer till ordföranden och ber om att få komma dit och kolla på när de förbereder sig, men efter överläggning vill ingen ställa upp på att bli varken fotograferade eller intervjuade. Fokus måste istället ligga på spelet, inget annat. Allt som kan distrahera spelarna är dåligt. Det känns märkligt att de verkar så självupptagna, nästan introverta, men jag ger mig inte. Jag fortsätter min jakt på svaret. Jag vill veta om schack verkligen är så krävande som det låter.
Ordet “schack” har sitt ursprung i persiskans ord för kung, “shāh”. Att en spelare utropar “schack matt” grundar sig i det persiska uttrycket “shā māt”, som betyder “kungen är hjälplös”. Det turordningsbaserade spelet såg trots allt inte dagens ljus i Persien, trots de språkliga likheterna med vår benämning av spelet. Nej, det var i Indien schackspelet skapades på 600-talet. Då hette det “chaturanga” och var ett spel som mer grundade sig i hur det gick för fler pjäser än bara ledaren (kungen). Ordet hade en ungefärlig betydelse av “militärens fyra divisioner” och hade pjäser i form av kavalleri, infanteri, elefanter och stridsvagnar.
Schack är i modern tolkning mer än bara ett intresse; det är en sport. Många av de moderna professionella spelarna börjar spela schack redan i ung ålder. De får ett rejält försprång mot hobbyspelare, även om det inte betyder att de ska sluta träna. Det faktum att det finns fler dimensioner i dagens tävlingsschack än det platta “flytta steg för steg”, understryker den före detta svenske förbundskaptenen i schack, Anders Pettersson.
– Ingen kan bli fullärd i schack. Bredden i spelet är enorm och det är väldigt djupt, trots de enkla reglerna, säger han.
Anders började för egen del att spela schack vid elva års ålder. Han har inga internationella meriter i singelspel, men han vann gymnasieklassen i skol-SM år 1999.
Efter flera år i ledarstaben kan han konstatera att det är allt annat än bara ett individuellt, självständigt spel.
– Det finns flera olika speltyper, man kan spela i par och ska då se till att man spelar rätt med varandra. Det är en viktig aspekt för att kunna kartlägga motståndaren. Tillfällen finns alltså då det är minst lika viktigt att spelaren är synkad med sin lagkamrat som med sin egen strategi, säger han.
Det finns även tips som gör att en spelare, oavsett om den är i lag eller inte, lättare kan vinna.
– Startar spelaren partiet ligger den ett steg före. Det blir lättare att bestämma vilken spelplan man ska ha då. Flyttar man in mot mitten tidigt, tar mycket material från motståndaren och fortfarande lyckas skydda kungen vinner man oftast, säger den före detta förbundskaptenen.
Går det att jämföra schack med andra sporter? Uttrycket “det gröna fältets schack” har blivit tillskrivet fotbollen, eftersom taktiken i båda sporterna ska likna varandra. Om detta stämmer går att vidare diskutera. En sak är iallafall säker, menar Anders Pettersson.
– Schack kräver enormt mycket träning. Faktum är att det inte skiljer sig så från andra moderna, väletablerade sporter. Vill du bli en bra golfspelare kräver det också att man övar mycket. Det är väldigt mycket fysik i schack, särskilt på professionell nivå, säger han.
Så det finns alltså mer drag i schack än bara de man ser på träbrädet. Mental skicklighet eller begåvning gör dig inte till expert på en dag, det krävs mer. Jag kan på ett sätt förstå deltagarna i schacksällskapet i Jönköping, svårighetsgraden och mångsidigheten gör att en enda missad tanke kan få katastrofala följder för partiet. Ändå gäller det att inte helt och hållet se det som svart och vitt, för även när alla pjäser fallit och “shāh” är besegrad, kommer pjäserna att stå upp igen.