”Det går helt enkelt inte att få någon juridisk rättvisa”

I ett gammalt trähus i centrala Jönköping bor Kenneth Jälkhammar. Här har han bott sedan mitten på 1970-talet, och rummen i gårdshuset har han haft i 23 år. Men för en månad sedan blev han vräkt från gårdshuset, och har behövt flytta in alla sina saker i lägenheten.

Ett kliv genom entrédörren från farstun in till lägenheten, och man möts av väggar som är fyllda av tavlor med kattmotiv, porslinstallrikar och gamla klockor. Det lilla trägolv som man står på, känns inklämt mellan de gamla möblerna och borden. En smal gångpassage går genom rummen, och är ansträngande att ta sig igenom. Inne i Kenneths lägenhet är det saker precis överallt.

– Så här är det, tack vare den tjusiga föreningen som jag lever just nu, säger Kenneth Jälkhammar.

Kenneth Jälkhammar bor i en gränd nära centrum, i en av Jönköpings äldre byggnader. Huset har stått sedan 1790-talet, och han har själv bott där sedan 46 år tillbaka.

Lägenheten har alltid varit fylld av saker. De mer antika tingen har han ärvt, medan resten är delar av ett 77 år långt samlande. Historiska ting har alltid varit honom nära. Han har tillbringat hela sitt yrkesliv på Länsmuseet, där han jobbade där fram tills att han blev förtidspensionerad efter ett fall av rosfeber. Intresset för att bevara historia finns hos honom både i yrkeslivet och privatlivet.

– Det är viktigare att du kommer ihåg vad tant sa till kusin sommaren 1952, än vad huvudstaden i Frankrike heter. Det kan du slå upp, men glömmer du vad tant sade, så är det ett stycke familjehistoria som försvinner. Sen är det väl ointressant om det var något viktigt eller inte, säger Kenneth Jälkhammar.

Uppsägningen av gårdshuset

I och med uppsägningen från de rum han hade tillgång till i gårdshuset, har Kenneth Jälkhammar tvingats att flytta in alla sina saker in i lägenheten. För att få hjälp med det, anlitade han en flyttfirma.

– Men jag hade inte räknat med att de skulle bara köra in allt så det skulle blockera, säger Kenneth Jälkhammar.

Ibland får Kenneth Jälkhammar hjälp från andra håll att försöka få ordning på sakerna, men i långsam fart.

– Jag har vänner som ibland hjälper mig att röja. Men de bor inte i närheten och kan bara komma lite då och då som oftast, säger han.

Samlandet

Medan vi står mitt bland alla de tillhörigheter som ligger spritt omkring i lägenheten, smyger katten Semiramis fram, och sätter sig i hans säng. Han förklarar att namnet Semiramis kommer från den assyriska drottning som sägs ha skapat Babylons hängande trädgårdar.

Katter är ett stort intresse för Kenneth, som inte minst kan upptäckas genom en snabb blick på tavlorna som hänger på väggen, och han har före Semiramis haft tre andra.

– Katter och böcker. Det är mina stora intressen, säger han.

En stor del av alla saker som Kenneth Jälkhammar har består av böcker. Han uppskattar att hans samling når över 20 000 i antal, men han är tveksam till det exakta antalet.

– Jag kan inte säga exakt hur många jag har för nu har jag börjat rensa lite grann, men det är i alla fall över 20 000.

Var kommer alla böcker ifrån?

– Det är dels från mina föräldrars bibliotek, och så har jag ärvt från andra håll. Sen har jag genom åren gått på flera antikvariat och samlat i över femtio år.

Tvisten med föreningen och domstolen

Det trångbodda utrymmet lämnar lite rum för att kunna sätta sig ned, så Kenneth föreslår en promenad, och vi lämnar den fulla lägenheten. När vi kommer ut, ställer han undan käppen, och går fram till rullatorn som står parkerad framför trappan. Vi lämnar gården, och går mot Kristine kyrka och sätter oss ned vid en parkbänk. Det är en blåsig dag, och det är lite kyligt i vinden, trots att höstsolens strålar ligger på.

För 19 år sedan grundades en bostadsförening i huset, och då erbjöds alternativen om Kenneth ville köpa eller hyra lägenheten och gårdshuset. Han valde att hyra, och såg inget fel med det, och tänkte inte att någon annan gjorde det heller.

– På den tiden hade vi några personer som var lite grann som var åt “bror duktig-hållet” till. Men inte ens de brydde sig om det.

Kenneth berättar att problemen började för två år sedan, när han träffade två av sina grannar på gården och började småprata med dem.

– Då började de fråga om jag hade hyrt eller om jag köpte både lägenheten och gårdshuset, och sen om jag kunde ge upp de båda rummen i gårdshuset. Men till det sade jag nej naturligtvis.

En månad senare fick Kenneth Jälkhammar ett brev där han ännu en gång frågades om han kunde tänka sig att ge upp de båda rummen, något han vägrade.

– Var skall alla mina saker göras av, frågade jag. Då svarade de att de inte angick dem.

När han inte gick med på att ge upp sina rum i gårdshuset, gick bostadsrättsföreningen till tingsrätten och krävde att han skulle flytta från gårdshuset.

– Jag skulle säga att det handlar om avund och illvilja, att man inte kan acceptera att jag inte köpte, säger Kenneth Jälkhammar om sin nuvarande boendesituation.

Kenneth överklagade ärendet till hovrätten, och även den högsta domstolen. Men fick avslag i hovrätten, och fallet togs aldrig upp av högsta domstolen.

– Det går helt enkelt inte att få någon juridisk rättvisa på det hela.

Efter det senaste domslutet så fick Kenneth flytta ut allting från gårdshuset. Men även fast han har kunnat klämma många av sakerna i lägenheten, så har han inte kunnat spara på allt.

– Jag har låtit en del bokhyllor gå i soporna. Jag hade i övrigt tänkt att börja rensa i biblioteket även om det inte hänt. Men då hade det fått ske i normal takt, lite då och då… istället för det här brådstörtandet.

Vad brukar du göra om dagarna?

– Numera plockar jag undan och sitter och läser mycket. Annars brukar jag hålla på med lite av varje. Just nu känner jag mig rätt så trött efter det här, och jag tror det tar tid att vila upp sig.