Foto: Tintin Palmér

“Ett kollektiv för kreatörer”.

Så beskriver ägaren Ellinor Hellberg företaget Honst AB som hon skapade under pandemin och har drivit sen dess. 

– Inom fem år hoppas jag på att vi etablerar ytterligare en ny sajt, antingen i London eller i Köpenhamn, säger Ellinor.

När man befinner sig i deras arbetsmiljö så känner man direkt av glädjen, kärleken och skratt hörs mellan medarbetarna. Man får en känsla av framtiden, kontoren är väldigt teknologiska med alla högmoderna datorer, det är lite som att man vore med i en slags film. Vi sitter inne i en av kontorsrummen (som är väldigt lugna och isolerade.) Under intervjun störs man dock av ljudet från borrmaskinerna på nedre våningen som de håller på att bygga ut till en relax- och gymvåning. Ellinor är väldigt glad, energisk och använder sig mycket av kroppsspråk när hon förklarar saker.

– Love that question, säger hon ofta. 

Ända sen inflationen började att öka har många företag haft problem med pengar eller till med gått i konkurs, men detta är något som inte oroar Ellinor. 

– Skulle vi tappa några kunder så får vi bearbeta nya, om en medarbetare får det kärvt då ökar vi lönen. Det handlar hela tiden om riktningen i hur löser vi problemet idag, för då vet jag att vi klarar av det imorgon.  

Tack vare deras stora kontaktnät med alla möjliga företag så känner de sig ganska lugna. Men opåverkade är de inte, utan deras arbetssätt och ton är något som har förändrats. Hon beskriver att Honst är flexibelt och tryggt uppbyggt så att de har en ganska riskfri bolagsdrift. 

Ända sen hon var fyra-fem år, så har intresset för böcker och storytelling alltid varit stort. 

– Som litet barn så försvann jag ibland från mamma och pappa spårlöst och när de sökte upp mig så hittade de mig alltid vid någon bokhylla, säger hon. 

En avgörande händelse, enligt Ellinor, var när hon fyllde elva och hon fick sin första kamera. Vid det tillfället så lades grunden för fotograferingsintresset. Hon gjorde alltifrån vloggande till videodagböcker. Men tillbaka till företaget – hur började det?

Innan hon blev företagsägare jobbade hon som frilansare, beställare och produktionsledare. Hon började att inse att byråerna spred en ganska falsk trygghet, de hade inte heller personer med den kompetensen som kunderna sökte efter. Under praktiken på olika byråer som hon har varit på har hon fått höra från olika medarbetare att de ogillade sitt jobb för att de får allt ansvar och uppgifter de inte har kompetens för. Hennes drivkraft var att skapa något som är prisvärt och flexibelt för kunderna och att det ska vara ett kollektiv för kreatörer inom foto och film, en idé som hon utvecklade tillsammans med sina kunder och medarbetare.

Längtan efter att skapa ett företag har hon haft länge, eller snarare att “vara en del av något större.” Förutom det så har det varit stor längtan av att få jobba internationellt och kunna bestämma själv över sina egna arbetstider. Att bygga ett varumärke som inte har med henne att göra.

Men hennes resa till det stora drömföretaget har inte varit enkel. Ellinor berättar om alltifrån struliga kunder som har lett till att hon har förlorat stora summor pengar, rekryteringar som har slagit fel som också ledde till förlust av mycket pengar. Detta var något som knäckte Ellinor och fick henne att tänka om varför hon gör det här. Resultatet blev att hon fick kämpa tillbaka genom att jobba dygnet runt för att fixa massa presentationer till olika företag.

– Nu har skiten hänt, antingen kan jag sätta mig här nu och gräver ner mig eller så går jag upp och gör det. 

Ellinor använder det som inställning till hur hon ska kämpa. Att utsättas för detta är något som hon beskriver är väldigt bra då man lär sig från sina misstag och låter det aldrig ske igen. Musik, underbara kollegor, terapi och ärlighet är vad som pushar henne framåt. 

Har du några tips till folk som vill skapa ett eget företag?

1. Bara börja, vill du, så gör du det.

2. Ta inte för stora kostnader, bygg hela din verksamhet efter vad utgifterna kräver.

3. Fråga allt och alla allt, tro inte att du kan allt själv, var inte stolt.

Foto: Tintin Palmér

Robin Fransson
j22frro@svf.fhsk.se

G-BVQ5VFQ7W4