Sedan den officiella starten av junior-VM i ishockey år 1977 har de svenska Juniorkronorna tagit två guldmedaljer. Det första guldet spelades hem redan 1981.
— Vi hade en riktigt bra grupp, säger Kjell Damberg, förbundskapten för juniorkronorna 1981.
LÄS MER:
Han coachade ”Foppa” och grabbarna: ”Peter hade några otroliga saker för sig
Förre HV-stjärnan: ”Det finns inga skrupler”
SVT-profilen: ”Är det ens ett mål att vinna med JVM-laget?”
(JOURNALISTLINJEN)
Sverige gick vidare till slutspel efter att ha besegrat Finland, Västtyskland och USA och därmed vunnit gruppen. På tre matcher hade laget gjort hela 19 mål (!), men bara släppt in sex stycken.
I slutspelet spelades en rak serie om fyra lag, där nationerna spelade en match mot varandra. Sverige inledde ”medaljpoolen” som det då kallades, genom att vinna över Finland med 2-1. Sedan spelade laget lika 3-3 mot Tjeckoslovakien och avslutade med att besegra Sovjetunionen i den sista och direkt avgörande matchen. Men vad låg bakom att Sverige tog JVM-guld 1981?
— Ja, det var en trevlig fråga, säger Kjell Damberg och tänker efter en stund.
— Vi hade en bra grupp och spelade riktigt bra. Det var en bra mix av spelskickliga forwards med god spelförståelse blandat med tunga backar och det pratades mycket om att hålla ihop där ute på banan och inte bli ”för långa” för att skapa luckor för motståndarna, förklarar han och fortsätter:
— Även utanför isen pratades det mycket om att hålla ihop gruppen. Känslan för ett lag är det allra viktigaste och det speglar sig på isen om lagkänslan inte finns där. Sen hade vi en jäkla bra förbundskapten också, säger Kjell Damberg och skrattar.
Vilka var de ledande spelarna i laget?
— Håkan Nordin (lagkapten) pushade och styrde i omklädningsrummet. Jacob Blomqvist, Brynäs nuvarande lagkapten är ett klockrent exempel att jämföra Håkan med. Sen hade vi Patrik Sundström också. Han sa inte mycket, men när han väl gjorde det lyssnade alla. I spelarbåset var det framför allt Jan Erixon som hölls sig framme genom att slå på skydden och så vidare.
LÄS MER: Expressens krönikör: ”Hur fan kan han säga att allt är perfekt?”
31 ÅR TILL NÄSTA GULD
Från guldet 1981 tog det hela 31 år innan Sverige vann guld igen på juniorsidan. Dock vann Juniorkronorna silver flera turneringar i rad, så helt uträknade har de inte varit.
Varför tog det 31 år innan Sverige vann JVM-guld igen tror du?
— Satsningen i klubbarna drog igång ordentligt och många klubbar fick fram riktigt bra spelare. Sen efter VM på hemmaplan 1989 och 1995 kunde förbundet lägga pengar på ett projekt som sedan kallades Hockey 2000, som var en extraordinär utbildning för juniorer, förklarar Kjell Damberg och fortsätter:
— Tommy Boustedt på svenska ishockeyförbundet var med och startade det här och när projektet väl var igång ökade juniorutvecklingen kraftigt skulle jag säga. Guldet 2012 blev då ett kvitto på den här satsningen.
SÅ HAR DET GÅTT FÖR SVERIGE ÅR FÖR ÅR I JVM
EVENSSON TOG ÖVER
Året efter guldet 1981 tog Conny Evensson över som förbundskapten för Juniorkronorna. Han kallades under sin tränarkarriär för ”mannen med guldbyxorna”. Det epitetet går ju inte snacka bort när man tittar på hans meritlista som bland mycket innehåller två VM-guld på seniorsidan (1991 och 1992), tre SM-guld (Färjestad 1981 och 1986, plus Frölunda 2003) och två schweiziska ligaguld med Kloten 1993 och 1994. Han lyckades inte med det som Kjell Damberg gjorde året innan, men kommenterar läget kring varför det bara blivit ett guld efter turneringen 1981.
— Frågan är svår, säger Conny Evensson innan han slutligen kommer fram till någon sorts analys av läget.
— Kanadensarna har en förmåga att vara väldigt, väldigt bra när det verkligen gäller. Det är deras sätt så att säga, men börjar du rubba dem, då går det naturligtvis. De har en attityd som jag faktiskt tror är ännu bättre på juniornivån än på seniorsidan. På seniorsidan har ju vi lika många som spelar där borta (i Nordamerika). Men det där har de i modersmjölken att de ska gå ut och smälla på, avslutar Conny Evensson.
LÄS MER:
Förre HV-spelaren: ”Det bästa laget vinner inte alltid”
Bendelin om kritiska läget: ”Vissa petade bara i maten”