Förre HV-stjärnan: ”Det finns inga skrupler”

Peter ”Humlan” Hammarström. Foto: Alexander Palombo

En JVM-turnering som ofta nämns när det handlar om att summera svenska guldmissar är den som spelades i Anchorage under årsskiftet 1988-1989. Sverige var ett bortdömt mål ifrån den ädlaste medaljvalören – ett mål som de inblandade fortfarande kommer ihåg.
— Det var kaos, berättar Peter ”Humlan” Hammarström i en intervju med journalistlinjen.nu.

LÄS MER:
Han coachade ”Foppa” och grabbarna: ”Peter hade några otroliga saker för sig”
Förbundskaptenen om första JVM-guldet: ”Vi spelade riktigt bra”
Idrottsvetaren: ”Vi har mer att välja på”

JÖNKÖPING (JOURNALISTLINJEN)
Peter Hammarström, som hunnit fylla 48 år, tar emot oss på kontoret på sin egna byggfirma. Vi slår oss ner bland byggritningarna och han ursäktar sig direkt med att han bara har 30 minuter innan han ska iväg och träffa en elektriker. Men vårt samtal kommer bli längre än så. Det blir lätt så när man fastnar i samtalsämnen om flydda tider.

När 1988 började gå mot sitt slut var Peter ”Humlan” Hammarström 19 år och han hade fått ett genombrott i AIK under höstens elitserie med mycket producerade poäng framåt. Han togs ut i JVM-laget, som innan turneringen drog igång i Anchorage, Alaska, USA, skulle spela träningsmatcher i den kanadensiska staden Calgary, där OS gått tidigare det året och där bland andra Gunde Svan och Tomas Gustafsson hade frälst de idrottsintresserade svenskarna framför TV-apparaterna med storstilade insatser i skidspåren och skridskoovalen.

Sedan Sverige tagit hem JVM-guldet 1981 hade det varit tunnsått med framgångar i turneringen och endast en medalj på sju turneringar hade landat i blågul ägo. Det var i det forna Tjeckoslovakien 1987 som Sverige lyckades knipa en bronspeng, men egentligen skulle det ha blivit en femteplats det året. Saken var att den avslutande matchen mellan Sovjet och Kanada fick avbrytas i den andra perioden på grund av ett jätteslagsmål mellan lagens spelare och ledare, de enda som faktiskt inte deltog var de båda reservmålvakterna. Matchens resultat ogiltigförklarades, men de tidigare resultaten kvarstod.

SE SKANDALEN I JVM 1987:

Hade de bägge nationernas resultat strukits helt hade Sverige plockat hem guldmedaljen.

Det var ett segervisst gäng som ställde upp till premiärmatch mot Tjeckoslovakien på annandagen 1988.
— Vi hade en bra grupp. Inga speciella stjärnor, men vi funkade bra som lag och hade hållit ihop ganska länge. Så vi kände varandra ganska bra och det är ju den svenska modellen och det enda sättet vi kan vinna mot de andra: Att vi är ett bättre lag, berättar Peter Hammarström för journalistlinjen.nu och säger att laget gick för guldmedaljen i Anchorage.

TVÅ PUCKAR PÅ ISEN

Laget som innehöll framtida landslagsspelare som målvakten Tommy Söderström, backen Ricard Persson och forwardstrion Stefan Örnskog, Patrik Kjellberg och Daniel Rydmark förlorade bara en enda match på turneringens sju matcher. Men det skulle ändå inte räcka till guld, för förlusten kom mot Sovjet, som blev världsmästare, och deras seger kom att bli mycket omdiskuterad.
— Det var två puckar på isen efter deras utvisning och vi gjorde mål med den ena medan de åkte med den andra, berättar Peter Hammarström och fortsätter.
— Det var Sergei Fedorov som hade stoppat pucken i byxan när han satt utvisad. Han skulle ha med sig en souvenir hem har vi fått reda på i efterhand. Men det sa han ju inte då.
Sergei Fedorov blev sedan firad stjärna i NHL-laget Detroit Red Wings och vann tre Stanley Cup-titlar med laget. Dessutom prisades han med individuella utmärkelser flertalet gånger under sin långa NHL-karriär.

LÄS MER:
Bendelin om kritiska läget: ”Vissa petade bara i maten”
Guldcoachen: ”Någon gång studsar det rätt”
Guldhjälten om spelar- och coachutveckling: ”Jag tror att det är ett etiskt dilemma”

Domare Pietrowski hade inget annat val än att döma bort Patrik ”Putte” Erikssons 3-3-kvittering med 2:49 kvar av matchen.
”Humlan” berättar om att det blev protester från det svenska laget och ärendet skickades vidare.
— Vi förstod inte storheten i det hela då. I efterhand har jag förstått att det var viktigt, men jag tyckte inte att det var en sån himla ”big deal” just då.
Fyra matcher återstod nämligen av turneringen och fokuset låg på de matcherna för killarna.
— Det var inte utrett då. Det skulle upp till internationella hockeyförbundet som skulle ta beslutet i Schweiz. Så det pågick en process och vi körde egentligen bara på.

MATS SUNDIN KOM INTE MED

När turneringen var färdigspelad visade det sig att det bortdömda målet var skillnaden mellan guld och silver för Sverige som slutade på samma poäng som Sovjet.
Men det var ändå en framgång om man ser historiskt sett då det var den andra medaljen sedan 1981.
— Jag tror det berodde på att vi inte hade några stjärnor. Jag tror inte det var så många som blev proffs faktiskt, säger Peter Hammarström.
Fyra spelare blev sedermera NHL-proffs: Tommy Söderström, Ricard Persson, Niklas Andersson och Tommy Söderström.
Just uttagningen Niklas Andersson, som var två år yngre än de övriga, blev omdiskuterad i samband med JVM 1989.
— Man brukade alltid plocka med några yngre och alla trodde att Mats Sundin skulle komma med. Men förbundskaptenen Claes-Göran ”Myggan” Wallin, plockade ut Niklas istället. Det var det världens liv om kommer jag ihåg, minns Peter Hammarström tillbaka drygt 28 år senare.

Mats Sundin i Toronto. Foto: Wikicommons

Peter Hammarström själv fick en bra karriär, även om det inte blev något NHL-spel. 667 SHL-matcher blev det för honom i AIK, HV71, Färjestad och Malmö och två SM-guld var han med och vann under karriären. Han är numera ungdomstränare inom ishockeyn och han ser en tendens att svenska juniorer mer spelar för sig själva än laget numera. Han berättar att agenterna börjar kontakta ungdomar redan när de är 15 år.
— De kommer in och lovar guld och gröna skogar. De berättar hur du ska träna för att du ska bli NHL-proffs. Sen har de tränare som har andra värderingar och som ska utbilda spelaren. ”Nej, så ska inte jag göra för min agent säger att…”, berättar ”Humlan” och gestikulerar menande.
— Det hade varit bättre om de lugnat sig lite. De tar kontakt med tolvåringar som är extrema talanger. Vi försöker prata med våra killar om att det inte behöver vara de som är bäst idag som kommer bli yrkesverksamma inom ishockeyn i framtiden.
— Nackdelen med junior-VM nu är att det är för många som bara tänker på sig själva. Även svenskar börjar också göra det.

TRAMPA PÅ LIK

Han berättar också vad han tror är den stora skillnaden mellan svenska JVM-lag och andra mer vinstrika nationer.
— Det som gör att Kanada och USA vinner är att de har en sak som vi inte har. De kan trampa på lik för att vinna, det är såpass viktigt för dem och de lär sig det från att de är så här små, säger ”Humlan” och måttar något med händerna som ska symbolisera ett litet barn.
— De gör vad som krävs. Även organisationen, Kanadas hockeyförbund, är likadana. Är Sverige favoriter, då byts det hotell och brandlarm går. Det finns inga skrupler. Sen om det är förbundet som gör det eller kanadensiska folket som ser till att det blir så, det vet jag inte. Det är domslut och de ska gnälla på allt om det inte går deras väg.
Varför gör inte vi så i Sverige?
— Vi har inte den mentaliteten. Vi är ärliga och jantelagen kommer in: ”Det blir bra så, nu vart det tokigt”. Lite så är det ju för alla som växer upp i Sverige, du ska inte tro att du är bra och du kan inte vara bättre än någon annan, säger han och ler menande.

Han berättar att de inom HV71, där han är verksam, börjat tala om att de måste tävla mer. Han menar att ”viljan att vinna”-mentaliteten måste förbättras inom svensk juniorishockey.
— Vi håller på och pratar om det där att vi måste tävla mer i allt vi gör. Alla är inne på samma grejer inom ungdomshockeyn. Men… det är inte lätt att lära sig tävla. Man ska hata att förlora mer än man älskar att vinna. Då hamnar man på rätt sida.
— Vi måste få bort det där mjäkiga: ”Ja, men vi gjorde ju en bra insats”. Insatsen kan vara värdelös i Kanada så länge de vinner, sen hur det går till spelar ingen roll. Så värderar inte riktigt vi svenskar. ”Vi hade ju ett bra spel”, hur ofta säger inte en svensk tränare så?

MEDALJLIGAN I JVM GENOM TIDERNA:

Källa: Svensk ishockeys årsbok 1977-2016.

 

LÄS MER:
Expressens krönikör: ”Hur fan kan han säga att allt är perfekt?”
Förre HV-spelaren: ”Det bästa laget vinner inte alltid”
SVT-profilen: ”Är det ens ett mål att vinna med JVM-laget?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *