Öl som flödar, matkreationer som rör sig från kockarnas arbetsbänk till servitrisens händer och fram till en hungrig gäst, cigaretter som fimpas och skratt som ebbar ut. På helgerna är Tändssticksområdet i Jönköping ett självklart område att röra sig i, ungdom såväl medelålders. Kulturen flödar omedvetet över området och när mörkret intar, är den som påtagligast.
Men Tändsticksområdet i Jönköping har inte alltid varit en självklar plats för ungdomar att uttrycka sig kulturellt. På 1980-talet hade ungdomar enligt dem själva, inget utrymme för föreningsliv. Så en aprilkväll stormar över 200 ungdomar den centrala brandstationen på kyrkogatan i protest. ”Vi vill ha ett hus i centrum”, ekade över stan. De ville ha ett utrymme för deras kultur att ta uttryck. En samlingsplats för föreningsliv och engagemang som inte styrs av kommersiella krafter. Kommunen gav med sig, och gav dåtidens ungdomar, Tändsticksområdet.
Idag, årtionden senare, rör sig fortfarande ungdomar på kvällar och helger sig i området. Dem är söner och döttrar till de som gjorde kuppen mot kommunen på 80-talet. De är söner och döttrar till dem som skrek ”vi vill ha ett hus i centrum”. De är söner och döttrar till dem som fick sin vilja igenom, och fick ett hus i centrum.
Men de fick inte bara ett kulturhus, de fick även de golv som ungdomar idag dansar sig svettiga på, de filmvisningarna som berör och de replokaler som spelas sönder. Föreningslivet glöder, menar Ingmar Thorsén, medlem i Tändsticksområdets vänner, precis som glöden fanns hos de ungdomar på brandstationstaket den 29 april 1982.
Glöden som Ingmar talar om, verkar dock inte synas för alla. Trots föreningsliv, dansgolv som fylls och biosalonger vars projektor spottar ut mångkultur, debatteras det ändå om hur kommunen ska lyckas skapa liv i området.
-Den glöd som kommunen talar om inte finns är kommersiell. Den finns redan där, och vi vill ha en utveckling av den, förklarar Ingmar.
Utveckling av tändsticksområdet som kommunen vill göra är oklart. Höghushotellbyggen som stannas av och det talas om att det kommunala bostadsbolaget, vätterhem, vill ta över ett flertal av tändsticksområdets lokaler. Ingmar ser främst de höga hyrorna som ett hot mot Tändssticksområdet föreningsliv, då de inte längre kommer kunna vistas i lokalerna om hyrorna blir allt för höga.
Förslag som läggs fram och dras tillbaka. Höghushotellbyggnationer som stannas av och diskussioner om det kommunala bostadsbolaget, vätterhem, kan ta över flera av lokalerna, är oklart. Oavsett vad som diskuteras har Ingmar en oro för de föreningsliv som faktiskt finns.
-Det måste finnas en chans för föreningar att kunna verka. Man måste ta ansvar och uppmuntra författare och keramiker till att kunna vara där. Det skulle bli svårt med för höga hyror om det kommunala bostadsbolaget skulle ta över, menar Ingmar på.
Ingmar förklarar att man måste förstå skillnaden på de områdena som finns i Jönköping. Han tyder på att det inte går att jämföra exempelvis Atollen och Tändsticksområdet. De butiker som funkar där, fungerar inte på Tändsticksområdet och att det är något man måste ha i baktanken fortsätter Ingmar.
-Ungdomarna på brandstationstaket ville ha ett kulturhus och en verksamhet, de ville inte ha det kommersiella. Man skulle vilja att det fick vara så, avslutar han.
Anna Isaksson