Guldhjälten om spelar- och coachutveckling: ”Jag tror att det är ett etiskt dilemma”

Alexander Younan, William Romfors och Tommi Savola. Foto: Alexander Palombo

De har alla tre spelat på högsta juniornivå i Sverige respektive Finland. Vi samlade Alexander Younan, William Romfors och Tommi Savola för att prata skillnader mellan länderna och hur man kan förbättra juniorhockeyn.
— Höjer man junioråldern så blir det ju högre standard på ligan överlag, säger William Romfors.

LÄS MER:
Han coachade ”Foppa” och grabbarna: ”Peter hade några otroliga saker för sig”
Förbundskaptenen om första JVM-guldet: ”Vi spelade riktigt bra”
Idrottsvetaren: ”Vi har mer att välja på”

JÖNKÖPING (JOURNALISTLINJEN)
Gör man en artikelserie som avhandlar den stora, och komplexa, frågan om varför Sverige inte vinner fler JVM-guld kan det vara på sin plats att prata med spelare som i närtid har gått igenom det svenska juniorprogrammet. Journalistlinjen. nu slog sig därför ner med William Romfors och Alexander Younan som båda två har HV71 som moderklubb och vandrat hela vägen från hockeyskolan till klubbens Superelitlag. Vi träffas på ett kafé i centrala Jönköping och med oss har vi också Tommi Savola som spelat juniorhockey i Finska Esbo Blues i deras högstaliga.

Första ämnet i vårat timslånga samtal blir ämnet toppning i tidig ålder.
— Det har det väl varit ända sen vi var små? Säger William Romfors och vänder sig till Alexander Younan som fyller i.
— Det viktigaste var att vinna. Sen hur du vann var olika hela tiden. Kände coachen att vi skulle vinna utan att toppa laget så körde man ju bara på.
Efter funderande kommer både Romfors och Younan på att det var först i U14 det började toppas och selekteras vilka som exempelvis skulle spela powerplay.
— Så ska det ändå vara. Man måste börja någonstans med att vinna. Hur gör man för att vinna? Ja, då måste man ändå spela de bästa gubbarna. Coacherna vill ju ta nästa kliv också, de måste också iväg. ”, säger Younan.
— Jag tror att det är ett etiskt dilemma mellan att utveckla spelare och coachernas karriärer, säger Tommi Savola.
— Man kan förstå att coacherna vill vidare. Men det är inte heller alltid de som är bäst i U16 som blir bra spelare i slutändan. Coacherna ser säker potentialen men, igen, är den killen bäst i den åldern och ska spelas då för att toppa laget?

JANTELAGEN

Det finns de som menar att man inte riktigt får vara som man vill inom svensk juniorishockey. Att jantelagen förbjuder unga killar att sticka ut för mycket och att andan ”vara som alla andra” råder.
— Det är verkligen så, tar Alexander Younan till orda direkt.
— De vill att man ska säga vad man tycker, men att man ska lägga fram det på ett visst sätt. Men ibland kanske man inte lägger fram det på ett visst sätt och då kanske det blir att man får en stämpel ”den här killen har dålig attityd”. Det är en fin linje du måste ligga på hela tiden för att klara dig, de vill ha det men du får inte vara för aggressiv.
Alexander Younan och William Romfors lyfter fram en coach de hade under J20-tiden i HV71 som en som verkligen tillät spelare att sticka ut och komma med åsikter.
— Vi hade Anders Olsson och han älskade högt i tak, säger Younan och får medhåll av en skrattande Romfors.
— Du kunde skrika och göra allt på varandra, men på något sätt gjorde det att han fick ut det bästa av oss. Även om det var ett annorlunda sätt, där skulle du skälla ut din polare totalt, säger Younan.
— Det gillade han, flikar Romfors in innan Younan fortsätter sin utläggning om Olssons ledarskap.
— Du ska kunna ta skit samtidigt som du ger skit. Lite vinnarinstinkt, men vissa såg det som att det var negativt, vissa hade en hatkärlek till honom på grund av att man hatade honom för att han gjorde så, men man insåg ändå att det var en bra grej han gjorde.
— Det beror mycket på vilken coach du har, kulturen i laget och klubben, säger Tommi Savola om hur det funkar i Finland.

LÄS MER:
SVT-profilen: ”Är det ens ett mål att vinna med JVM-laget?”
Guldcoachen: ”Någon gång studsar det rätt”

I Sverige börjar den riktigt hårda elitsatsningen vid 15 års ålder, efter TV-pucken. Tommi Savola berättar att i Finland börjar den ett år tidigare där de 170 bästa 13-14-åringarna samlas efter att ha tagits ut via regionala uttagningar.
Ska juniorhockeyn se ut som den gör idag för att man i framtiden ska kunna plocka fram talangfulla spelare? Är utvecklingsstegen bra som den är idag eller behöver någonting förändras?
— Jag är lite inne på att lägga till ett år som J20-spelare, säger Younan.
— Det skulle också utveckla andraligan, fyller Savola i och fortsätter berätta hur han upplever att det är i Finland när en spelare ska gå från U16 till U18.
— Tar du dig inte in bland toppklubbarna i toppligan hamnar du i andraligan och där är det sämre coachning och det är en viktig och stor fråga för utvecklingen tycker jag. Det är små klubbar i små städer och det finns ledare som inte spelat hockey själva.
— Höjer man junioråldern så blir det ju högre standard på ligan överlag, säger Romfors.

SVÅRT ATT KOMMA MED I JVM

Alexander Younan har spelat de två senaste säsongerna i Hockeyallsvenskan och Vita Hästen, men till hösten blir det SHL och Rögle. Han var som junior bofast i pojk- och juniorlandslag. Men något JVM blev det inte när det var hans tur.
— Jag spelade i allsvenskan och kändes som att de som spelade i SHL var mer intressanta. Då blir ju de som spelar i Superelit än mindre intressanta för en JVM-trupp. Spelar du bara J20-hockey blir det väldigt svårt att ta en plats i JVM-laget.
Tittar man på Hockeyallsvenskan som innehåller 14 klubbar är det stora skillnader i kvalité mellan lagen. Likadant ser det ut i Superelit (högsta J20-serien i Sverige) som innehåller 20 lag fördelade på två serier. Efter jul går de fem bästa från varje till en serie kallad topp 10. Ska man höja nivån på den svenska juniorligan är Romfors och Younan överens om att det behövs en bantning av antalet lag.
— Det är om man startar med den serien från början och kanske slänger in två-fyra lag till. Men då blir det andra kostnader. Men bara hockeymässigt skulle det vara klockrent, då höjer man verkligen standarden, säger Younan och lyfter direkt fram ett dilemma med ett sådant upplägg.
— Då har du det här med utvecklingen nerifrån. Hoppet som finns nu mellan J20 och allsvenskan blir ju redan då mellan J18 och J20. Men då får man kanske göra så i varje liga hela vägen ner till U16.
Skulle det bli mer attraktivt att plocka spelare direkt från Superelit till JVM-laget då?
— Det blir mycket bättre matcher för spelarna för de utvecklas ju också snabbare med ett sånt upplägg, Romfors.

RISKERAR ATT TAPPA BREDDEN

Det verkar råda en stor enighet runt om i Hockeysverige om att det skulle kunna bli fler JVM-guld för svensk del om man påbörjar elitsatsningen på unga talanger något eller några år tidigare. Men samtidigt riskerar man då att tappa bredden.
— Det är ju både på gott och ont. Då blir det ju att det satsas mer på de som är bäst i den åldern och alla utvecklas ju olika. Det kanske blir så att många tappar motivationen att lägga ner den tiden som krävs för att bli en bra hockeyspelare, säger Romfors och fortsätter.
— Sen kanske det blir att man utvecklar mer råtalang och att det blir mer spets och mindre bredd.

I Sverige, där skolorna ingår i den kommunala verksamheten, är det upp till skolorna själva att bestämma hur mycket fysisk aktivitet, alltså idrottslektioner, som ska läggas på skoltid. I Finland ser det lite annorlunda ut enligt Tommi Savola som berättar att det direkt från skolstart finns tid att åka skridskor under lektionstid.
— Jag är inte helt säker nu, men jag tror att det finns en lag i Finland som reglerar hur mycket fysisk aktivitet skoleleverna ska ha, säger han och berättar att han minns det som att han som elev hade 5-10 timmar per vinter med skridskor på lektionstid. Men att det varierade med tillgången på is ute.

Alla tre verkar rörande överens om att motion i tidig ålder är viktigt.
— Hela Sverige är  lite lata känns det som när det kommer till att motionera, säger Alexander Younan.
— Det börjar redan när du börjar skolan med bara 40 minuters jympa i veckan. Det var det man såg fram mot mest på hela veckan. Jag tycker man ska ha tre 40-minuterspass i veckan med motion. Man blir lite mer påkopplad efter fysisk aktivitet och kanske kan vara mer effektivare på mattelektionen efter.
Både Alexander Younan och William Romfors berättar om ett riktigt mördarpass matematik på fyra timmar på fredageftermiddagar under deras skoltid.
— Det fungerar inte. Man får ju ha lite känsla och kanske lägga det på en måndag som är den tråkigaste dagen på hela veckan, säger Alexander Younan och skrattar.

LÄS MER:
Förre HV-spelaren: ”Det bästa laget vinner inte alltid”
Expressens krönikör: ”Hur fan kan han säga att allt är perfekt?”
Bendelin om kritiska läget: ”Vissa petade bara i maten”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *