Rätt inställning ger Eric framgång i det långa loppet.

Eric är en av Sveriges yngre talanger ute i skidspåren. På SM-tävlingarna i Borås tog han ett brons på tremilen, hans första seniormedalj.

-Man ska göra sitt bästa och genomföra det seriöst. Man vill inte kasta bort massa dyrbar tid i onödan, säger Eric Rosjö, skidåkaren med rötter i Jönköping.

Eric i klubbdräkten för IFK Mora. 
Bild: Bildbyrån

Eric Rosjö är 22 år gammal och bor i Falun, han är en del av team Svenska Spel inom svenska skidlandslaget, ett av utvecklingslandslagen som är nivån under a-lagen. Han kombinerar skidåkningen med att studera enskilda kurser inom fysiologi, ekonomi och juridik på halvfart. Det är skidåkningen han vill satsa på.

Under barndomen idrottade han mycket.

– Det blev mest skidor, orientering och fotboll. Mamma och pappa lurade in mig på konditionssporterna. Fotbollen var mitt eget initiativ eftersom klasskompisarna spelade så hängde jag på, säger Eric.

Eric slutade med fotbollen, han gillade inte att vara beroende av andra, och det var startskottet.

– Jag blev ofta frustrerad när vi förlorade matcher. När folk inte gjorde sitt bästa och inte tog det på allvar. Där någonstans kom jag på att det var eget idrottande jag skulle satsa på, säger Eric.

Innan gymnasiet har Eric alltid bott i Jönköping. Sen flyttade han till Mora för att gå på skidgymnasiet. Att satsa på en vinteridrott i Småland med begränsad snötillgång har inte hindrat Eric att utöva sporten.

– Man är bättre på att fixa konstsnöspår söderut. Blir det rätt temperatur så är de snabba att fixa en konstsnöslinga. Fast man bara har några få kilometer att snurra runt på kan man åka varv på varv tack vare alla kamrater som man trivs med och har roligt med. Det handlar om att ha kul tillsammans, men även rätt inställning för då får man mycket gratis, säger Eric.  

Eric poängterar också att det finns många duktiga juniorer neråt i landet som han tränat med. Familjen som bor kvar i Jönköping är idrottsintresserad vilket uppskattas av honom själv.

– Det betyder väldigt mycket, att alla har samma intresse för skidåkningen. De begriper hur det är att satsa på idrott, det förstår inte alla, säger Eric.

Eric berättar vidare hur det är för honom att elitsatsa, och att pandemin inte har satt nämnvärt stopp.

– Jag tränar cirka 20 timmar per vecka störredelen av året. Jag umgås inte med så många människor och jag är noga med återhämtningen. Nu under pandemin har vardagen inte ändrats mycket då man aktar sig för förkylningar och sådant jämt, säger han och skrattar till.

– Det är mer på tävlingarna man märker skillnaden där det inte finns någon publik, hårda restriktioner, färre tävlande och ibland svårt att hitta lokaler, säger Eric.

Pandemin har varit ett faktum under träningssäsongen. Men han har inte kunnat träna som han vill under hösten då han drog på sig stressfraktur i foten. Det märkte han under ett besök i Jönköping.

– Jag sprang ett 3000 meters lopp i juli månad och vid målgång så märkte jag hur foten var blå och svullen. Därefter väntade gipsad fot i sex veckor och en specialsko i tre veckor. Jag hade höga ambitioner med träningen och lyssnade inte på kroppens varningssignaler, säger Eric.

I detta har Eric lärt sig att lyssna på kroppens signaler och blir defensiv när han får skadekänning. På sin hemsida beskrivs han som målinriktad vilket hjälpt honom under skadeperioden.

– Jag har fått träna på andra sätt, hitta andra lösningar så som att stå i stakmaskin på knä och nöta. Jag har kämpat på även fast det varit annorlunda, man får hitta nya sätt att ta sig framåt, säger Eric.

När det inte är träning är det tävling. Men Eric är inte i världstoppen än.

– Jag tävlar oftast på Sverigecupen och skandinaviska cupen som är nivåerna under Världscupen, men det har blivit några få starter mot världseliten, säger Eric.

 När han är på topp så kan han slåss med de som åker kontinuerligt i världscupen.

– Jag har några dagar om året som är riktigt bra och då är jag i nivå med världscupsåkarna, men det är inte många dagar. Jag hoppas vara där om två eller tre säsonger. Inte tio år i alla fall, säger Eric.

Han föredrar distans men resultatmässigt är han jämbördig i både sprint och distans.

– Det är inte många som klarar att hänga på Johannes Hösflot Kläbo och Aleksandr Bolsjunov som är allround och klarar att vara högst upp i listan i samtliga discipliner, man får ju mer chanser att åka om man är allround. Någon gång får man prioritera distanser inför mästerskap, säger Eric.

På SM i Borås tog han alltså bronspengen på tremilen. Det är betydelsefullt för hans satsning.

– Det blir ett kvitto på att arbetet lönar sig, det leder förhoppningsvis till mer stöttning och sponsring från företag som får uppögonen för en. Nu lever jag dessvärre mycket på föräldrarna och några sponsorer, säger Eric.

Han har skaffat sig meriter på Ungdoms-OS och Junior-VM vilket betyder mycket inför framtiden.

– Det är kul att få se hur ett mästerskap fungerar och testa sig mot de bästa i sin egen ålder, på internationell nivå. Roligt och se vad man ligger, säger Eric.

I framtiden vill Eric just till dessa sammanhang på seniornivå.

– Jag vill dit, se och lära samt fajtas om topplaceringar. Man måste sikta högt, det är riktigt tufft. Men jag måste sikta dit. Med bra jobb varje år så kommer jag dit till slut, avslutar Eric.

Josef Jacobson
j20joja@svf.fhsk.se

Rekommenderade artiklar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll Up