Krönika: Han blev en folkhjälte tack vare sin folkhems-filosofi. Ännu ett misslyckande senare har det blivit dags för Janne Andersson att kliva åt sidan – samtidigt som fotbollsförbundet bör vända blicken mot Smålands östkust.
Janne Anderssons tid i Blågult började som en ordentlig sol på San Siro, men efter en sällan skådad norsk-serbisk pannkaka har det blivit dags för ett nytt ansikte.
För ett år sedan hade jag aldrig fått för mig att skriva den här krönikan. Trots EM-uttåget fanns det minst sagt anledning att tro på det nya landslaget under Jannes ledning. Framför allt på grund av den rättvisa 2–1-vinsten mot Spanien på Friends Arena i september – vilket gjorde att man hade VM-platsen i sina egna fötter. Men efter att först schabblat bort det – och följt upp det med ett totalt misslyckande i Nations League – har innebörden av att Jannes stomme fasats ut visats sig vara mer än vad landslaget klarat av i nuläget. För den nuvarande truppen behöver något annat än Jannes klassiska 4-4-2-filosofi. Speciellt när den, som tidigare varit så stabil, läcker som det gjort mot Serbien och Slovenien.
Någonstans väcktes däremot mitt hopp för Janne Andersson när han ändrade spelsätt under junisamlingen, till ett jag tror passar spelare som Isak, Kulusevski och Elanga bättre – samtidigt som det visade prov på Jens Cajustes höga potential. Men det slutade ju som bekant i ett fiasko, dubbla förluster mot den historiska lillebrodern Norge och att Sverige åker ner till C-divisionen i Nations League. Väl där får man fäktas mot fotbollsanrikheten själv – och infinna sig i att inte bara Norge och Danmark utan även den stolta fotbollsnationen Finland är högre upp i seriesystemet. Som om det inte var nog med att de vinner Hockey VM varannan vecka.
Dessutom ser det ut som att Andersson själv börjat vackla – med tanke på hur fort han återvände till sitt gamla spelsystem efter 4-3-3-satsningen i somras. Att göra det – samtidigt som det nya spelsättet testades på en trupp så skadedrabbad att valfri farförälder mycket väl kunnat smyga in i startelvan – är inte något annat än svagt. Både vad gäller ledarskap och långsiktighet.
Men vad finns det för alternativ att ta över? För mig är det en som sticker ut: Kalmar FF:s tränare Henrik Rydström. Samtidigt som den före detta mittfältsbrottaren hade varit en chansning till viss del, då han endast tränat Sirius och Kalmar FF hittills i sin korta tränarkarriär, är hans spelfilosofi perfekt i mina ögon. Och i landslagets nuvarande sits har jag svårt att se en mer kvalificerad kandidat vara sugen på att fylla Jannes skor.
Ta bara hans tid i Kalmar FF som exempel, där han fullkomligt förvandlat benknäckargänget som behövde tjonga sig kvar i svensk fotbollsfinrum åren innan Rydström återvände 2021. Redan under den första säsongen märktes en markant skillnad – och i år är de rödvita obesegrade på Guldfågeln Arena. Samtidigt spelar de en fin, passningsorienterad fotboll som är just den typen som hade fått landslagets lovande talanger att prestera på max.
För det är inte vilka spelare som helst som iklär sig den blågula landslagströjan numera. Saudiägda Newcastle valde att spränga banken rejält för att värva Alexander Isak. Trots att han bara är 20 år har Antony Elanga gjort mål i både Champions League och Premier League för Manchester United. Det var en dragkamp mellan de italienska toppklubbarna om Dejan Kulusevski innan han skrev på för Juventus – och sedermera handplockades till Tottenham av en av världens bästa tränare. Detta bara för att nämna några av de hyperlovande talangerna.
Ett annat argument för Rydströms fotboll är inte bara att den är fin att kolla på: Den har konsekvent fått hans lag att överprestera sett till spelarmaterialet samtidigt. Det är också det Sverige kommer behöva göra för att nå resultat, så som man gjorde i VM 2018 – och framför allt vägen dit – under Janne Anderssons ledning.
Ett orosmoln kan vara Rydströms ickevilja att lämna familjen och Kalmar bakom sig. Men där finns en lösning som gynnar samtliga parter: Gör Guldfågeln till national arena. För det första slipper vi den ständiga åkern på Friends. För det andra kommer det finnas anledning att känna optimism för det svenska landslaget igen.
Viktor Fridén
j21frvi@svf.fhsk.se