En av de utanför hockeyn som kommit det svenska juniorlandslaget närmast under den senaste tioårsperioden är SVT:s programledare Marie Lehmann som bevakat elva mästerskap i följd. Vi stämde träff för att höra hennes tankar om varför det inte blivit fler än två guld på 41 försök för Juniorkronorna.
— De två lagen som vunnit JVM har ju inte haft de bästa spelarna, säger hon.
LÄS MER:
Expressens krönikör: ”Hur fan kan han säga att allt är perfekt?”
Han coachade ”Foppa” och grabbarna: ”Peter hade några otroliga saker för sig”
Idrottsvetaren: ”Vi har mer att välja på”
TYRESÖ (JOURNALISTLINJEN)
Marie Lehmann är ett välbekant ansikte för de flesta med ett sportintresse. Hon är bland annat nyhetsankare för Sportnytt på SVT och har varit med som programledare under de tio år som SVT Sport sänt junior-VM.
— Helt sjukt egentligen att det har blivit så många, säger hon när vi slagit oss ner för en pratstund och en kopp kaffe på ett kafé i Tyresö utanför Stockholm.
— JVM var ju ingenting som folk brydde sig om då när vi började sända. Så det har varit en häftig resa, fortsätter hon om evenemanget som skapat så stort intresse hos allmänheten.
Första gången SVT sände junior-VM var när turneringen avgjordes i Mora och Leksand vid årsskiftet 2006/2007. Den slutliga fjärdeplatsen var ett stort fall framåt efter år med skralare resultat. Marie Lehmann tillskriver Torgny Bendelin, som coachade då mycket av den vändning som ligger till grund för de starka resultaten under de tio år som förflutit.
— Torgny var väldigt viktig för hela lyftet. Han hade jobbat flera år som förbundskapten innan och han gjorde mycket, berättar Marie och lyfter fram en sak hon tycker var viktig.
— Han införde att bara för att du lirat i U16-landslaget…kom man in då så var man med hela vägen. Han försökte bryta det där till att man istället tog ut ett nytt lag varje år beroende på hur spelarna utvecklades och så där. Så han var jätteviktig faktiskt för vad som har hänt med J20-landslaget.
LÄGGA PENGARNA PÅ LEDARNA
Marie Lehmann berättar att hon följt den svenska juniorhockeyn i stort genom sina barn, som alla spelar, och hon berättar för journalistlinjen.nu att hon tycker att det är svårt att uttala sig övergripande. Men en sak är hon bestämd med.
— Jag tror, och detta vet jag att riksidrottsförbundet och hockeyn själva tycker också, att det på ledarsidan man måste lägga pengarna nu, utbilda ledare och tränare så de har ordentlig hockeykunskap både vad gäller pedagogik med barn och ungdomar. Men också hockeymässigt: Vad ska man träna på och varför när man är liten. Det går inte längre att ha en kul kille eller tjej som kommer in när de har lite tid över, tror jag.
— Barnen kan ju mycket nu för tiden, de sitter och spelar NHL 17 när de är åtta år och kan mycket om taktik och hur man ska tänka. Det ställer krav på ledarna.
Hon tror också att det kan vara en bra idé att individanpassa träningarna mer under ungdomsåren.
— Jag vet en ledare som jag tyckte var så bra för ha delade upp barnen efter kunskap beroende på vad det var för övning. Den sämsta killen eller tjejen på att göra mål, kan ju vara skitbra på att åka baklänges. Det innebar ju att den killen eller tjejen kommer vara bra på någonting någongång.
— Jag tycker att utbildning av tränare och ledare är jätteviktig och jag vet att de jobbar på det, men det kanske är ett större problem än vad de vill erkänna.
LÄS MER:
Bendelin om kritiska läget: ”Vissa petade bara i maten”
Guldcoachen: ”Någon gång studsar det rätt”
LITE OTYDLIGT I SVERIGE
Under den senaste tioårsperioden har Sverige plockat hem medalj i sex av de elva turneringarna som har spelats. Dock har det bara blivit ett guld och kritik mot att Sverige inte lyckas i de avgörande matcherna har lyfts fram från flera håll och vinnarkulturen har ifrågasatts. Marie Lehmann tycker inte att det skulle råda någon brist på attityd hos spelarna och hon menar att de som tar sig till junior-VM har passerat ett nålsöga som är väldigt få förunnat. Men även här kopplar hon tillbaka till ledarnas ansvar.
— Om man ska prata generellt i samhället så är det väl en brist i Sverige på att det är lite otydligt ibland, vem ska göra vad och varför? Det är vi lite dåliga på överlag, att förklara vad din roll är. Det räcker inte bara med att göra sitt bästa, utan det gäller att veta VAD man ska göra sitt bästa på. Det där kan ju vara lite flytande i Sverige överlag kan jag tycka.
Sverige är obesegrade i 40 raka gruppspelsmatcher i JVM men, återigen, bara ett guld.
— Det där är svårt alltså, säger Marie Lehmann och funderar över vad den utdelningen kan bero på.
— Om man ser det så här: De två lagen som vunnit JVM (1981 och 2012) har ju inte haft de bästa spelarna. Det är ju den slutsatsen man kunnat dra som en jämförelse mellan lagen att det var inte de största stjärnorna som var som bäst, utan det var laget som gjorde det. Många av dem har ju blivit NHL-spelare sen, men på samma nivå som det var då så att säga. Det verkar inte som att man ska ha världens bästa som 20-åringar, utan man ska ha 22 spelare som är ett lag istället. Som underordnar sig det här svenska och mal på lite. När de vann 2012 så var det förlängning i varje match och det studsade åt rätt håll. Man glömmer rätt lätt bort det.
Hon tror också att det kan bero på att flera av de andra större nationerna har bättre spelare.
— I gruppspelet kan de lira ihop sig och testa nya saker. Sverige måste ju köra som galningar från början och sen kommer slutspelet och då har de andra lagen hittat det de behöver hitta. -Jag tror att det är att de andra testar sig fram i gruppspelet, för det har de råd med att göra.
Men hon är också inne på det här med små marginaler.
— Det är ju små marginaler men samtidigt vill man ju tro att man förtjänar att vinna. När puckarna studsar ens egen väg, vad beror det på? Det måste ju bero på någonting, annars är det ju helt meningslöst att håla på om allt bara beror på tur.
HOCKEYVÄRLDEN ÄR INTE LITEN
Expressens krönikör Magnus Nyström säger att han tycker att det råder en nöjdhet inom svensk ishockey. Men Marie Lehmann håller inte med om den bilden.
— Jag håller verkligen inte med om det. Jag tror helt enkelt de andra lagen varit bättre. Kolla bara på deras trupper, många har gått i första rundan av draften och några har redan lirat 20 NHL-matcher.
— Däremot kan det ju vara en mental grej, undermedvetet att man inte tror man kan vinna. Jag tror inte man är nöjd på något sätt, men sen kanske man känner sig underlägsen, det där klassiska, så kan det ju vara, säger hon.
Till skillnad från VM för seniorer, där förbundskaptenen kan välja och vraka fritt från alla åldrar, är den som plockar ut ett JVM-lag begränsad av åldersskäl på sina spelare. Detta gör att länder som Kanada, USA och Ryssland redan på förhand har en fördel då de har ett större urval av spelare att välja mellan.
— Alla säger att hockeyvärlden är liten, men om man bortser från länderna i Asien så är ju världens största länder om man ser till folkmängden med i JVM, säger Marie Lehmann och börjar prata om att födelsetalen i ett land nog an spela stor roll i sammanhanget.
— Då finns det flera att ta av och de har haft en större konkurrens hela vägen naturligt.
Det finns en poäng i det Marie Lehmann säger. Sedan JVM startade 1977 är den längsta sviten utan medalj för Juniorkronorna åren mellan 1997 och 2008. Mellan 1976 och 1985, alltså de årskullar som 20 år senare ska spela JVM, föddes det samtliga år under 100.000 barn i Sverige. Så det finns absolut en koppling mellan födelsetal och prestation i JVM.
— Det går fort att skapa förväntningar. Man glömmer lätt bort det och det är lätt att bli historielös. Det är väl snarare så att man får se åren när final var självklart som ett undantag. Ett fantastiskt undantag, men det var under den här ”boomen” med många kids. Semifinal är jävligt bra, det ska man ha klart för sig och det är stor konkurrens just för att de här stora nationerna som har ett stort urval som är med. Det går inte komma ifrån.
KULTURELLA SKILLNADER
Marie Lehmann pekar även på andra aspekter. En av dem är vilka spelare nationerna lyckas få fram från samma årgång.
— Finnarna hemma 2016, vad ska man göra? Dom har ju en lina där som… De har sånt flyt att de får fram såna bra spelare till ett år.
De spelare Marie Lehmann syftar på från Finlands guldvinnande lag från deras hemmaturnering är Patrik Laine och Sebastian Aho som båda är firade stjärnor i NHL nu ett och ett halvt år efter. Dessutom Jesse Puljujärvi som haft en liten tyngre inledning på sin NHL-karriär, men där kapaciteten absolut finns.
Men det finns även kulturella skillnader mellan nationerna när det handlar om de viktiga matcherna menar Marie Lehmann. Speciellt på ungdoms- och juniorsidan.
— De andra coachar nog hårdare när det kommer till de viktiga matcherna och det ligger liksom i deras gener att det är så man gör för att vinna medaljer. I Sverige har vi lite svårare för det där att bänka ungdomar och köra hårt.
Men hon vill inte se en tidigare utslagning på ungdomssidan i Sverige.
— Du kan inte bänka folk när de är tio. Då kommer vi tillbaka till det där med ledarna, de måste ju veta varför de gör någonting och måste vara väldigt tydliga i så fall.
— Jag menar mer att de måste ha spelat fler viktiga matcher, haft ledande roller och veta vad som gäller när de kommer till JVM. Det blir ju skitsvårt att axla det ansvaret i en viktig match i JVM om man inte gjort det innan, såklart.
Sverige har genom åren fått fram mängder med storstjärnor som gjort stora avtryck i hockeyvärlden. Men ser man till de två årgångar som vunnit junior-VM så har inte de trupperna innehållit några framtida superstjärnor. Bra spelare, javisst, men inte såna som senare nämnts bland topp fem i världen i några sammanhang.
— Foppa, Mats Sundin, Markus Näslund, Nicklas Lidström och Henrik Lundqvist vann ju inte heller junior-VM. Dom var ju bäst, men inte ens de vann JVM. Är det ens ett mål att vinna med JVM-laget för svensk ishockey egentligen? De allra bästa, individuellt sett, kommer ju fram ändå oavsett vilket juniorprogram vi har.
SVERIGES JVM-PLACERINGAR GENOM TIDERNA:
LÄS MER:
Förbundskaptenen om första JVM-guldet: ”Vi spelade riktigt bra”
Förre HV-spelaren: ”Det bästa laget vinner inte alltid”
Bendelin om kritiska läget: ”Vissa petade bara i maten”