I måndags överlämnade delegationen för jämställdhet i skolan, DEJA, sitt slutbetänkande, ”Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan (SOU 2010:99)”, till regeringen och utbildningsminister Jan Björklund.
Slutbetänkandet har sin grund i regeringens budgetproposition (prop. 2007/2008:1) där värdegrunden i skolan ska stärkas och jämställdheten främjas. Utgångspunkten är att alla elever utan att hindras av traditionella könsroller ska få pröva och utveckla sina förmågor och intressen.
Bakom slutbetänkandet ligger drygt två års arbete för att se över hur jämställd den svenska skolan egentligen är. Rapporten visar att flickor och pojkar inte får samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan, detta tydliggörs bland annat av skillnaden i studieresultat mellan flickor och pojkar. Pojkar får i genomsnitt lägre betyg än flickor, ett mönster som återfinns i hela västvärlden sedan decennier tillbaka.
Den psykiska ohälsan är större bland flickor än pojkar och programvalen till gymnasiet är könsstereotypa. Könstraditionella yrkesförberedande utbildningar som bygg-, el- och fordonsprogrammet domineras av pojkar medan traditionellt kvinnliga yrken och utbildningarna som frisör-, florist, omvårdnad-, och barn och fritidsprogrammet har en klar majoritet av flickor. Så även bland skolorna i Jönköpings kommun. På John Bauer gymnasiets IT-industriprogram är 90 procent av eleverna pojkar medan floristlinjen enbart har flickor, en siffra som känns igen i de flesta av Jönköpings gymnasieskolor.
Irena Hanzek arbetar som rektor på elprogrammet på Bäckadalsgymnasiet i Jönköping. Hon bekräftar att det är få flickor som söker sig till de stereotypiskt manliga utbildningarna.
– Det är svårt att locka flickor till praktiska utbildningar trots att marknaden i framtiden kommer att behöva ny och fräsch arbetskraft. Om man tar elprogrammet som exempel så finns det idag endast 6 flickor av totalt 250 elever, berättar Irena Hanzek.
Men trots de goda framtidsutsikterna inom byggbranschen så är det inte helt lätt att slå sig in på arbetsmarknaden som ung kvinna.
– Vi har upplevt att det finns en motvilja att anställa flickor. Det har till och med varit så att en del företag inte vill ta emot flickor som praktikanter utan att också få en pojke. Förmodligen är det så att man tror att flickor arbetar sämre än pojkar på grund av att de inte alltid är lika fysiskt starka. Istället kan flickornas arbetsmetoder vara både effektivare och säkrare, fortsätter hon.
Enligt Irena Hanzek försöker Bäckadalsgymnasiet att, i den mån det går, ha en så stor mångfald bland personalen som möjligt, något som inte alltid är så lätt. Av 15 praktiska lärare på elprogrammet är samtliga män, medan kvinnor är överrepresenterade i de teoretiska ämnena. Det här gör också att lönenivåerna är stora mellan lärargrupperna.
– Då man tar in karaktärslärare, exempelvis elektriker, direkt från branschen är det en nödvändighet att de också ska få vara kvar på den lönenivå de är vana vid. Om man inte gjorde på det sättet skulle det vara svårt att överhuvudtaget hitta lärare till utbildningarna. Det gör ju dock att löneskillnaderna mellan praktiska och de teoretiska lärarna är ganska så stora eftersom lönen för en högskoleutbildad lärare är lägre än den för till exempel elektriker, förklarar Irena Hanzek.
Hon betonar också vikten av att ha fler kvinnliga karaktärslärare för att utjämna de klassiska könsrollerna och kanske på så vis locka fler flickor till praktiska utbildningar som domineras av män.
– En möjlig väg att gå för att få in fler flickor kan vara att upplysa om de rådande lönenivåerna, exempelvis skillnaden mellan hotell- och restaurangbranschen och byggbranschen där lönen är högre. Lönen kan på så vis fungera som en morot, säger Irena Hanzek.
Fakta – Delegationens uppdrag:
1. Vi ska belysa och analysera vilka förändringar i flickors och pojkars villkor, förhållningssätt och agerande som skett under perioden 1994–2007.
2. Tillsammans med högskolor och universitet ska vi ta fram en kunskapsöversikt om hur och varför flickor och pojkar presterar olika i skolan. Vi ska också titta närmare på flickor och pojkars attityder till studier och till skolan.
3. Vi ska undersöka hur skolan resurser fördelas ur ett könsperspektiv och se vilka effekter den här fördelningen får.
4. Tillsammans med högskolor och universitet ska vi identifiera och sammanställa områden där ny forskning behövs.
5. Vi ska kartlägga flickors och pojkars studievanor och undersöka skolarbetets inverkan på deras psykosociala hälsa.
6. Tillsammans med högskolor och universitet ska vi sammanställa och utvärdera metoder för att bryta traditionella könsmönster och könsroller.
7. Till sist ska vi också föreslå lämpliga insatser för hur ett långsiktigt jämställdhetsarbete i skolan ska utvecklas och stärkas.
Källa: Deja.se
Text: Michael Tegnelund och Karin Thorell
Bra ämne Karin! Mycket intressant. Undrar hur Irena Hanzek tänker att det skall kunna bli fler kvinnliga lärare inom dessa områden, när läget är som det är. ”Det finns en motvilja att anställa flickor. Det har till och med varit så att en del företag inte vill ta emot flickor som praktikanter utan att också få en pojke.” Mina tankar går osökt till gårdagens ledare i GB (”Och lärarens kön då?”)(www.gp.se/nyheter/ledare/1.527516-och-lararens-kon-da-). Ledaren kritiserar DEJA, och att den skrapar på ytan. Men sen är ju GP:s ledare ALLTID kritiska mot alla jämställdhetssiffror som visar på att kvinnor har sämre förutsättningar. Jag undrar typ var de får allt ifrån!
Hittade en länkning till ”Killfrökens blogg” under ledaren. Han gör den intressanta iakttagelsen av GP:s ledare: ”Men inte är det DEJAs slutsatser som får utrymmet. Istället är det något päron till farsa som går sin egen väg och föreslår att fler lärare borde ha penis.” Haha.