EJA (en jour för alla) startades i fjol för att belysa okunskapen och bristerna kring kvinnor med funktionsnedsättningar som utsätts för våld. Enligt en kartläggning som Socialstyrelsen har gjort med uppdrag från Regeringen så går arbetet för långsamt för att möta och hjälpa dessa kvinnor.
– För få har kunskap inom området, säger Denise Cresso, projektledare för EJA.

Det har länge talats om våld riktat mot kvinnor i det svenska samhället. Både våld i nära relationer med också det våld som riktas mot kvinnor i andra miljöer. Men något som inte har uppmärksammats lika mycket är de kvinnor med någon form av funktionsnedsättning som utnyttjas och utsätts för våld. Dessa kvinnor kan ha allting ifrån psykiska besvär, intellektuella och fysiska handikapp som gör att de är lätta offer för förövaren. Kvinnorna är många gånger beroende av människor runt omkring sig för att kunna klara av vardagen. Det kan handla om allt från att behöva hjälp med att duscha och ta på sig kläder, till att någon hjälper dem med att köra dem till olika platser. Funktionsnedsatta kvinnor har på grund av sina handikapp inte alls lika lätt för att försvara sig mot våld. Flera gånger är den fullkomligt chanslösa. Somliga med intellektuella funktionshinder kan i vissa fall inte förstå vad de har varit utsatta för. För dem är det vardag och de har aldrig fått lära sig vad som är rätt och fel. Då de har sina funktionsnedsättningar så ses de av somliga som könslösa och ickesexuella.
Kvinnorna vet inte alltid heller vad som är okej vad det gäller sex och beröring. Det kan handla om att de har fått dålig sexualundervisning, eller rent av ingen alls.
– När det förkommer våld mot kvinnor som har funktionshinder, främst fysiska så är förövaren ofta en närstående eller någon vårdpersonal eller personlig assistent, säger Anna Alm Mårtensson som är gruppledare inom enheten för våld i nära relationer i Jönköpings kommun.

Trots att våldet mot denna grupp av kvinnor har kommit upp på bordet, så görs det för lite, menar Denise.
– Det går för långsamt. I en del fall så har inte personal inom socialtjänsen någon kunskap och utbildning kring området, berättar hon.

Anna håller delvis med i det som Denise säger. Men tillägger att arbetet i Jönköpings kommun går bra vad det gäller hjälp för kvinnor med funktionsnedsättning. Kunskapen är bra menar hon och flera skyddade boenden i kommunen har anpassade lägenheter för kvinnor som har olika funktionshinder. Ett boende på kvinnojouren i Jönköping har ett rum som enbart är anpassat för synskadade.
– Både kvinnojouren som vi har samarbete med har bra metoder och kunskap för att bemöta dessa kvinnor på ett korrekt sätt, säger Anna.

Anna förklarar att bemötandet av de kvinnor som har olika psykiska besvär är god inom kommunen. Många med olika mentala och psykiska problem tar sig ändå till jourer och kontaktar enheten i kommunen för att få hjälp.
Trots att kunskapen och arbetet i just Jönköpings kommun går bra så berättar Anna att det är långt ifrån tillräckligt. Enligt socialtjänstlagen så har alla rätt till hjälp från kommunen, oavsett kön och funktionsnedsättning. Men pengarna har i flera fall inte funnit där för att förbättra situationen för de våldsdrabbade kvinnorna.
– Vår enhet har funnits i Jönköping i cirka tio år. I början så prioriterades det inte alls av socialtjänsten. Pengarna behövde läggas på annat som socialtjänsten också har ansvar för. Då föll våld i nära relationer bort, berättar Anna.

Att mer måste göras och att alternativa vägar för att finna ett bra resultat att bemöta funktionsnedsatta kvinnor på deras villkor är Anna övertygad om måste finnas. Hon menar att det är bra att Sveriges kvinnojourer med EJA i spetsen engagerar sig och gör det som socialtjänsten inte har lyckats med.

Är det då inte ett misslyckande från socialtjänstens sida om ideella krafter måste gå in och reda ut det som ligger på ert bord?
– Givetvis är det så, det är vårt ansvar och det har inte nått hela vägen fram. I vår kommun går det bra, men jag vet att det är skillnad kommunerna emellan, svarar Anna.

Denise tillsammans med Linda Ohlsson, projektkoordinator för EJA, reser nu runt i 60 kommuner i landet för att att belysa och upplysa kommuner och ideella föreningar om det riktade våldet mot funktionsnedsatta kvinnor. Denise har själv en synskada och har erfarenhet av hur funktionsnedsatta behandlas i samhället då hon arbetade för Synskadades Riksförbund. Linda har en lång erfarenhet av arbetet med utsatta kvinnor. Tillsammans kompletterar de varandra bra, förklarar Denise.
Under tisdagen befann sig EJA i länet för att utbilda och tala inför kvinnojourer och idéburna föreningar kring ämnet.

Emma Krantz