Fyra år efter översvämningen – Sandra minns morgonen som förändrade allt

Det är den 18 augusti 2021, en varm och fuktig dag. Skolorna ska starta igen i Gävle efter sommaren. Sandra Tallberg som är skoladministratör går upp på morgonen, redo för att välkomna tillbaka eleverna efter sommaren. Men när hon kommer ner från sovrummet möts hon av vatten, det är vatten i hela huset.

– Jag trodde att jag drömde, men inte en positiv dröm. 

Det är en grå och disig höstdag när Journalistlinjen träffar Sandra utanför hennes radhus. Hon har precis kommit hem från jobbet och livet rullar på som vanligt, men det är något som hon aldrig kommer ta för givet. Hon var en av tusentals som drabbades av översvämningarna i Gävle 2021.

– Jag trodde aldrig att en sån här sak skulle hända mig, men det gjorde det. Jag var i total chock, säger Sandra när hon slår sig ner vid köksbordet.

Natten mellan 17 och 18 augusti kom det 133 millimeter regn i Gävle. För Gavlegårdarna, det kommunala bostadsbolaget som Sandra hyr sitt radhus av, väntade mängder av samtal från hyresgäster som drabbats. Sandra var en av 800 hyresgäster som redan på morgonen hört av sig och anmält vattenskador, enligt Peter Levin, tillförordnad kommunikationschef på Gavlegårdarna. 

Nu är hennes hus fullt av liv igen, det luktar sockerkaka i hela huset som hennes dotter har bakat. Men när hon ska beskriva den där morgonen, 18 augusti, stannar hon upp ett tag och tar ett djupt andetag.

– Jag kom ner från övervåningen och klev rakt ner i vattnet. Sen kollade jag upp och såg våra saker flyta omkring. Jag fattade nog inte där och då vad det var som hade hänt. Men sen kollade jag ut och såg att det var en sjö utanför.

Skolorna tvingades stänga, vägar spärrades av och elen försvann i flera områden. För Sandra väntade veckor av att försöka rädda så mycket som möjligt.

– Jag började torka, slänga ut allt som var förstört. Veckorna efter gick jag igenom allt i förrådet under trappen och då fick jag panik. Där har jag alla minnen och allt var förstört. Möbler från min farmor och minnen från när min dotter var en bebis. 

Hur kändes det?

– Det var otroligt ledsamt, det är ju saker som inte går att ersätta.

Radhuset är nu renoverat från golv till tak, nya väggar, nytt golv och nya möbler. Sandra går vidare mot vardagsrummet och sätter sig i soffan som om hon fortfarande inte kan förstå att hon bor här igen, knappa fyra år senare. 

Men vägen hit var lång. Hon insåg snabbt att hela radhuset skulle behöva rivas och att hon behövde ett tillfälligt boende. Gavlegårdarna ordnade ett tillfälligt boende till Sandra och hennes dotter. Det hon inte visste då var att det var en byggbarack i ett av Gävles mest utsatta områden.

– Det var helt fruktansvärt, det var hemskt. Min dotter kunde inte bo med mig heller för det var så litet. Det var de värsta månaderna i mitt liv, säger Sandra och skakar på huvudet.

Hur är det att tänka tillbaka på den tiden idag?

– I början kunde jag inte prata om det. Nu ser jag tillbaka på det och tänker, hur överlevde jag. Allt var jobbigt och det gjorde det inte bättre att det var i ett otryggt område. Nu är jag mest tacksam över mitt hus.