Gunnar Wall: ”Palmemordet var organiserat”

Den 31 augusti släpps resten av Thomas Petterssons material i boken Den osannolika mördaren som enligt tidskriften Filter ska innehålla ”lösningen” på Palmemordet där man pekar ut Stig Engström, den så kallade Skandiamannen som Palmes mördare. Men alla är inte lika imponerade av den nya teorin. Privatspanaren Gunnar Wall är kritisk till utpekandet av Skandiamannen.

– Det låter väldigt långsökt. Visserligen kände han folk som hade tillgång till vapen, vilket gör det möjligt rent hypotetiskt att skaffa fram ett skjutvapen, men det räcker inte som bevisning, säger Gunnar Wall till Journalistlinjen.nu.

– Han måste dessutom haft en väldig tur när han på väg hem stämplade ut från sin arbetsplats i Skandiahuset och samtidigt fick syn på makarna Palme som kom gåendes förbi entrén, och ännu mer tur att han då även hade en revolver liggandes i sin handledsväska.

Den officiella teorin är att gärningsmannen sköt Olof och Lisbeth Palme med två skott; ett direkt dödande mot Olof Palmes rygg och ett andra mot Lisbeth där kulan mirakulöst endast sneddade hennes rygg vilket gjorde att hon aldrig skadades.  Mördaren flydde sedan in i gränden på Tunnelgatan och vidare uppför trapporna där han försvann spårlöst. Sedan dess har Palmes mördare varit okänd för allmänheten. Tills nu. Åtminstone om man vill tro Filters chefredaktör Mattias Göransson som säger till Resumé att: “Vi är helt säkra på att Skandiamannen är gärningsmannen.”

Men författaren och journalisten Gunnar Wall – som gett ut flera kritikerrosade böcker om Palmemordet tvivlar på Petterssons och Filters uppgifter. Han menar att grunden till utpekandet; att den 52-årige Engström vid tillfället ska ha tyckt illa om Palme – och att han kan ha haft tillgång till skjutvapen – vare sig är ovanligt eller tillräckligt för att anklaga den numera avlidna Engström som eventuell gärningsman.

– Man ska komma ihåg att ganska många människor har tillgång till skjutvapen, och enligt uppgift var det främst i ungdomen som han skulle ha varit med i någon skytteklubb.

– Att han inte tyckte om Palme stämmer nog, men det var han knappast ensam om. Det fanns många vid den här tiden som tyckte illa om Palme, säger Wall.

Bokens författare Thomas Pettersson ska enligt uppgift själv ha tipsat Palmeutredningen om Engström vilket ska ha lett till att han nu är utredarnas huvudspår. Leif G W Persson säger till TV4 Nyheterna att: ”Palmeutredarna blev väldigt glada i det som journalisterna har grävt fram”, och syftar då på Petterssons och Filters artikel.

Petterssons teori är att Engström ska ha stött på makarna Palme utanför Skandiahuset vid 23:20-tiden, ett femtiotal meter från mordplatsen. Engström ska då ha plockat fram ett skjutvapen och skjutit Olof och Lisbeth Palme när de kom gåendes längs trottoaren.

Engström ska sedan ha ringt upp mordutredarna dagen därpå där han angav sig själv som vittne för att på så sätt undgå att bli misstänkt som gärningsman. Han avskrevs dock snabbt från utredningen då utredarna inte fann Engströms vittnesmål som pålitligt eller tillräckligt intressant. Dessutom fanns det inget annat vittne runt mordplatsen som sett honom den aktuella natten.

Gunnar Wall tror snarare att vittnenas iakttagelser och beskrivningar som mördarens utseende, utförande av mordet, samt val av mordplats är indicium på att mordet var professionellt utfört.

– Jag tror att mordet var organiserat och noga planlagt, och jag tror det har att göra med Palmes roll i freds- och nedrustningsfrågan, där det fanns folk som såg honom som en landsförrädare, säger Wall och fortsätter:

– Exakt vem och vilka som var inblandade i mordet återstår att se. Det kan vara känsligt och det kan ta lång tid att offentliggöra den här typen av misstankar.

•