Han bor själv – men lever inte ensam

Kristain med svart t-shirt
Kristian är från Gränna och bor i Jönköping. Foto: Muhammad Imran

Kristian Forshell har varit van vid att leva med djur sedan barndomen. Livet har förändrats mycket under hans 51 år. Idag bor han själv, men känner sig inte ensam när han har tre katter omkring sig.

Klockan är 14.00. Kristian gör sig klar för jobbet. I vardagsrummet är ljuset dämpat. De mörka gardinerna släpper bara in lite dagsljus. Katthår syns på soffan och på andra ställen i rummet. Legomodeller står färdiga här och där, bredvid tomma legokartonger. Böcker och filmer står på hyllorna. Det är tyst i rummet.

När han går mot hallen börjar det röra sig i lägenheten. Fuyuki, den svartvita katten, kommer fram. Santo följer efter och Fia tittar på håll. De följer honom till dörren när han går till jobbet.

Det är en vanlig eftermiddag. Men Kristians liv med katter började långt tidigare.

– Katter har ju varit en del av barndomen, så länge jag kan minnas. Min pappa tyckte väldigt mycket om djur. Vi tillbringade somrarna på landet under hela min barndom och tonår. Vi hade kontakt med djur hela tiden. Det var inte bara katter, utan allt möjligt. Fåglar, fiskar och annat.

När han flyttade hemifrån tog det ungefär sju år innan han skaffade sin första egna katt.

– Det blev Felix, som kom från grannarna. Han stannade ganska länge och levde tills han var 17 år. Efter Felix kom fler katter. Under en period hade jag fyra stycken. En av dem var hemlös och hittades på gatan innan jag tog hem den.

Ett annat minne är från när en av katterna fick åtta kattungar under hans säng.

– Det var häftigt. Hon fick åtta kattungar hemma, under min säng, i stort sett under samma dygn.

Katterna har kommit och gått genom åren, men ingen har varit exakt likadan som den andra.

– Fuyuki är den yngsta. När han kom var han liten och rädd för människor och kunde gömma sig när någon kom nära. Med tiden blev han lugnare, även om han fortfarande är försiktig och nyfiken. Santo är tryggare med människor. Han har lättare att ta kontakt när någon kommer hem. Fia är äldre och lugnare. Hon lever med sjukdom och får blötmat.

 

Tre katter
Kristian ser katter som en källa till kärlek. Foto: Muhammad Imran

Vad det är som gör varje katt speciell är däremot svårt för Kristian att förklara.

– Det är de här små detaljerna, helt enkelt. Det är svårt att sätta ord på det faktiskt. Man kan inte alltid beskriva det med ord.


De små sakerna märks i vardagen. Katterna leker både med varandra och med honom. När de vill vara nära lägger de sig bredvid.

– Ibland kan de ligga bredvid hela natten. Ibland kanske det bara blir en kvart eller tjugo minuter. Det beror lite på.

Innan han går till jobbet kontrollerar han alltid att alla tre är inne. Två gånger har en katt lyckats rymma. När han kommer hem efter jobbet på kvällen blir det mat och tid tillsammans med katterna.

Men katterna är inte hans enda gemenskap. Han har släkt och vänner och träffar människor genom jobbet. Att bo själv är därför inget han beskriver som ett problem.

– Jag har aldrig känt ett nödvändigt behov av en människa nära mig i hemmet. Jag ser det bara som en tillgång med kärlek. Man är inte ensam. Visst, jag är singel, men katterna är en väldigt stor del av hur jag mår faktiskt.

Han beskriver sig själv som en ganska lugn person. Det lugnet tror han har hjälpt när nya katter har kommit in i hans liv.

– Jag har aldrig haft problem att få nya katter att integrera sig i min familj, kan man säga. Det finns ett väldigt lugn i botten.

Kristian med liten katt
Fuyuki är den yngsta katten i hemmet. Foto: Muhammad Imran

Han tycker också att nya katter snabbt kan känna sig hemma.

– Det är ingen stress eller någonting. På mindre än en vecka känner man sig hemma redan.

Det är en del av livet med djur som han har vant sig vid genom åren. Katter har funnits med under olika perioder av livet, men alla har inte stannat kvar.

Felix blev 17 år innan han gick bort. Nu finns minnet kvar, medan Fuyuki, Santo och Fia fortsätter att vara en del av vardagen.

När han tänker på hur livet skulle vara utan djuren behöver han inte fundera länge.

– Jag skulle väl må dåligt, så det är bara negativt.

Reporter

Muhammad Imran med blå tröja

Muhammad Imran

Studerande

Dela gärna

Senaste artiklar

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.

Lägg till din rubriktext här