Boxning är livets metafor – iallafall för Simen

Simen på Tranås boxningsgym
Simen Kristiansen, tränare på Tranås boxningsgym, foto: Emma Quist

Bakom varje slag finns en större tanke. För Simen Kristiansen är boxningen ett sätt att hjälpa människor hitta sitt värde, sin styrka och modet att möta livet. 

Det är lågt i tak, på golvet ligger en grå dämpningsmatta utmed nästan hela rummet. I mitten står en boxningsring och på väggarna hänger det handskar i olika färger. Utanför fönstren syns en grå himmel och trädtoppar som långsamt börjat gulna. I mitten står Simen Kristiansen och runt honom står människor i olika åldrar uppradade i en fyrkant.

Simen Kristiansens liv har på många sätt  kretsat kring att möta det som skrämmer honom. Boxningen kom in i hans liv på 1980-talet nästan av en slump, men blev snabbt något mer än en sport. 

– Boxningen skrämde mig lika mycket som de fascinerade mig. Egentligen är jag ingen boxningsfantast, man måste ha sunt förnuft och se realismen i det när man utövar en fullkontaktsport. Men det var just den känslan som fascinerade mig redan då, säger Simen Kristiansen

För Simen handlar det om att övervinna sin rädsla och möta det som känns jobbigt. Med tiden har boxningen blivit en metafor för livet. Det handlar inte främst om motståndaren framför, utan om mötet med sig själv. 

– Det är när kroppen och psyket börjar säga ifrån som människan verkligen får syn på vem hen är och hur hen hanterar motgångar.

På boxningsgymmet handlar träningen därför om mycket mer än slag och teknik. Boxningen blir ett pedagogiskt verktyg för att hjälpa människor med dåligt självförtroende, utanförskap eller svårigheter att hitta en riktning i livet.

Simen går tillbaka till träningen och visslar i pipan. Det är dags för sparring. 

– Blir de för hårt säger ni till, alla ska känna sig trygga, säger Simen till gruppen.

Erfarenheterna från tiden som militär och från konflikter och krig har gjort honom särskilt medveten om våldets konsekvenser.

Därför är gymmet också en uttalad antivålds miljö. Boxningen handlar inte om att normalisera våld, utan om att förstå konsekvenserna och lära sig hantera konflikter utan våld, och förstå sina egna känslor.

– Jag vet att om man har sett de jag har sett av våldets konsekvenser, får man en annan bild av det. Och den bilden får vi inte normalisera. Vi måste tillbaka till människovärdet och därav ligger engagemanget hos barn och unga.

Simen drivs av övertygelsen att människor behöver hitta något inom sig som gör dem starka nog att möta livet. Under mer än 20 år har han sett tidigare ungdomar växa upp och återkomma med berättelser om hur verksamheten påverkat deras liv. 

– Nu ska man vara ödmjuk, men jag har hållit på i över 20 år, och jag kan göra en avhandling av de referenser som jag nu har fått efter dom här 20 åren, som idag är vuxna. Och det är därför jag är trygg i det här konceptet, för att erfarenheten har dokumenterat effekten.

boxningsgymmet i Tranås
Medverkande i gruppträning på boxningsgymmet, foto: Emma Quist

På frågan om det är ett samtal som berört honom extra mycket berättar han om ett möte med en ung tjej – som var svårt sjuk och levde med palliativ vård.

När hon sa ”Jag är inte rädd för att dö, men jag ville ha gjort så jävla mycket mer” fastnade orden hos Simen. Kanske är det också det han försöker lära ut på boxningsgymmet – att inte vänta med att börja leva, att våga försöka och att göra något av den människa man är.

 

 

Reporter

porträttbild

Emma Quist

Journaliststuderande

Dela gärna

Senaste artiklar