Carl Nyrén: Mannen som byggde Jönköping

Rekordmånga besökare på Länsmuseet, fler unga som går med i kyrkan och hundratals pendlare. Vad har de gemensamt? Konstigt nog är det arkitekten Carl Nyrén – i alla fall för dem i Jönköping.

“Det är många som använder hans arkitektur, men det kanske inte är så många som vet vem han är. Alltså, man har varit på museet, man har åkt tåg. Men man kanske inte tänker, »Vem har ritat det?«”

När Sven Blume säger detta, menar han det som något positivt. Hans morfar, Carl Nyrén, är en känd figur inom svensk arkitektur. Många av hans verk finns i Jönköping och används dagligen av såväl resenärer som folkhögskolestudenter. För dem är det en självklarhet att tågstationen eller klassrummen finns och tänker sällan på varför detaljer är som de är.

— Det här säger någonting om hans arkitektur. Subtilt men samtidigt så tydligt när man väl vet om det, syftar Blume på de olika motiven som binder samman Nyréns olika hus.

"Inget heligt golv"

Ett sådant motiv är golvet på järnvägsstationen. Det rutiga golvet är en blandning av vit marmor och keramik. De rutorna leder inte bara pendlarna till Juneporten, utan också de trogna till Immanuelkyrkan. Genom att titta på Carl Nyréns olika byggnader så hittar man en röd tråd. Golven, fönstren, materialen; att de återigen dyker upp plats på plats är ingen slump.

— Jag tror han byggde på kunskap och lärdom från projekt till projekt, säger Sven Blume.

Intressant nog blev golvet nästan inte av. När Carl Nyrén presenterade designen för beställaren, Missionsförbundet (nu Equmeniakyrkan), så tyckte de att marmor och keramik är för dyra och istället ville de satsa på linoleum. Men arkitekten tyckte det var opassande för en kyrka:

”Linoleum är inget heligt golv”, säger han i filmen Det krokiga och det raka, en dokumentär skapad av barnbarnet Sven Blume.

Hör Nyrén berätta om golvet och Immanuelkyrkan i ett klipp ur Det krokiga och det raka (2021):

Att Carl Nyrén fick rita den stora och centrala Immanuelkyrkan är inte så förvånande med tanke på hans bakgrund. Född 1917 i Sandseryd och sen uppvuxen i Hovslätt var frikyrkan, som för många andra i länet, en viktig del av livet för familjen. Hans far, Johan Albert, satt på styrelsen för Södra Vätterbygdens folkhögskola, ett lärosäte som ägs av Equmenia. Efter att skolan flyttade till sin nuvarande plats i Mariebo, bakom stadsparken, fick Nyrén rita flera av skolans lokaler. Det var också här han fick föra upp sitt allra första hus, rektorsbostaden.

Idag är nio av skolans 17 byggnader ritade av honom.

Jantelagen

De som bor i Hovslätt idag är främst medelinkomsttagare och ligger ekonomiskt hyfsat nära rikets genomsnitt. Småland numera förknippas med industri och påhittighet, men den bilden var annorlunda under Nyréns barndom.

— Han växte upp med många syskon, det var krig, de hade inte råd att köpa långbyxor åt honom. Man fick dela på maten, det var helt enkelt tajt att bo i Sverige på den tiden, berättar Sven Blume om sin morfars uppväxt under tidigt 1900-tal.

Senare pluggade Carl Nyrén på KTH och flyttade eventuellt till en egenritad villa i Bromma. Där levde han resten av sitt liv tillsammans med sin fru, Marianne, och sina barn. Blume har starka minnen ur sin egen barndom och sin tid med morfar. En specifik detalj han minns väl är att Carl hade alltid mycket smör på mackan.

— Något jag reagerade på som barn var att han tog så mycket smör. Hans berättelse var det på något sätt att ”när jag var ung fick man inte ta så mycket smör, men nu får man ta mycket smör.” Alltså, han var så glad att han var rik på det sättet och det tänker jag hänger ihop med hans bakgrund.

Även om han var ingen fattig bonde när han jobbade som arkitekt tyckte Nyrén att man måste ta hänsyn till landets historia när man ritar byggnader.

”Man måste vara medveten om den svenska fattigdomens betydelse, att det går inte att sticka upp”, säger arkitekten själv i filmen. Blume konstaterar att det handlar om någon sorts jantelag.

— Jag tror det fanns absolut med honom att man ska tänka så. Han var också smart och förstod att det är bra att låtsas om det är för att få igenom projekt. Men han hade koll på matten och då kunde han räkna och få det billigt. Om det har att göra med att han bara var bra på matte, eller om det är att han kommer från Småland, det vet jag inte.

En del av stadens kulturarv

Carl Nyréns sista projekt i Jönköping blev en tillbyggnad av Jönköping Läns Museum. Fast ändå fanns själva museet innan, blev husdelen som Nyrén ritade så starkt knuten till Länsmuseet att den används som logotyp idag. Det vågiga taket har blivit en självklar del av Jönköpings stadsbild, så pass att Stadsbyggnadprisets plakett innehåller en bild på det (tillsammans med tågstationens fönster, ett annat Nyrén-verk).

Efter sin bortgång 2011 begravdes han i Västerortskyrkan i Vällingby, den första kyrkan han ritade. Kyrkan sägs vara en av Le Corbusiers – funktionalismens stora internationella ikon – favoriter.

— Om ni ska se vackra kyrkor i Europa, finns det tre ni inte får missa: Peterskyrkan i Rom, Nôtre Dame i Paris och Västerortskyrkan i Vällingby, sa Le Corbusier under en presentation för arkitekturstudenter i USA.

Carl Nyréns plats, Jönköping

År 2023 arrangerades Jönköpings första Arkitekturvecka. Då döpte kommunen torget mellan Tändsticksområdet och Brånebacken efter Carl Nyrén.

Vad skulle Carl Nyrén själv tycka om Carl Nyréns plats?

— Han kanske känner sig jättehedrad att han fick just det torget uppnämnt efter sig eftersom det ligger så nära Vättern och blickar ut mot stationen. Sedan höghuset, personligen tycker jag inte det tillför något speciellt bra intryck av staden och jag har en magkänsla att han kanske inte skulle vurmat för det huset. Men Tändsticksområdet fanns också när han var barn, så han kanske skulle ha varit jätteglad. Det är svårt att säga, resonerar Sven Blume som själv var där när torget invigdes.