Karin skriver psalmer för en ny tid: "Viktigt vad vi sjunger"

När höll du i en psalmbok senast?
Kanske var det på en skolavslutning eller vid en anhörigs begravning? Just nu pågår ett projekt runt om i Sverige där 233 nyskrivna psalmer provsjungs under 1,5 år. Kyrkomusikern Karin Edwardsson i Jönköping är en av kompositörerna. Så småningom ska projektet resultera i en ny, modernare psalmbok för Svenska kyrkan med plats för ämnen som klimat och samkönad kärlek.

Karin Edwardsson har två orglar att välja på i Kristine kyrka, den lilla kororgeln och den stora läktarorgeln. Foto: Anna Lindquist

För Karin är psalmboken ett arbetsredskap som hon använder varje dag.

Vi möts i Kristinagården vid Kristine kyrka där hon har sitt kontor. Det är en lugn fredagsmorgon och Karin ska efter vårt möte iväg och spela på en begravning i ett kapell i en annan del av stan. Som kyrkomusiker måste man vara beredd att snabbt kunna transportera sig mellan olika lokaler. Hennes arbetsrum vittnar om att semestern verkligen är slut, det ligger travar med noter och pärmar överallt.

Vad har en psalm för funktion egentligen?

– En psalm är en sång som ska sjungas av en församling, av flera. Det är ingen solosång, utan ska sjungas av många. Därför måste den vara inkluderande, den får inte vara privat. Man ska känna igen sig i den.

När samhället förändras och synen på Gud och gudstro förändras är det oerhört viktigt vilka texter vi sjunger, menar Karin som själv bidragit med två nyskrivna psalmer bland de 233 förslagen.

– Det skaver att sjunga en del av de gamla psalmerna idag, de har spelat ut sin roll i den tid vi lever nu.

Togs beslut för nio år sen

2016 tog Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, beslut om att sätta igång arbetet med en ny psalmbok. Vem som helst kunde skicka in sitt bidrag till en digital brevlåda och över 9500 bidrag kom in. Nu ska de 233 utvalda förslagen provsjungas i kyrkorna fram till hösten 2026. Därefter kommer man utvärdera synpunkterna innan arbetet går vidare. Målet är att den nya psalmboken ska komma omkring år 2030.

I Kristine kyrka i Jönköping har man precis börjat med provsjungandet och använder en ny psalm per gudstjänst. Efteråt har besökarna möjlighet att lämna sina synpunkter i en brevlåda.

– Responsen hittills är positiv! Men en del säger “Nähä, försök inte med mig, den här ska vi inte ha” skrattar Karin.

Du har skrivit två av förslagen som är med, vad handlar dina psalmer om?

– Den ena skrev jag 2015, den kom till under en promenad. Den handlar om förundran över skapelsen, om att Gud finns med mig i allt, säger Karin.
Till den andra psalmen så tog hon en text som redan fanns och tonsatte den. Texten skrevs av poeten Britt G. Hallqvist på 1960-talet, och hette ”Vid en skilsmässa”. Det var inte ett så vanligt ämne på den tiden och Karin kände att ”det här finns det inte mycket av i psalmboken”. Texten är en bön till Gud om att vara med en trasig familj.

– Den kanske inte kommer att komma med i det slutliga förslaget, det får andra bedöma, säger Karin.

I den nya psalmboken ska det finnas vigselpsalmer som passar även samkönade par. Foto: Anna Lindquist

Karin har jobbat i Kristine församling i 25 år. Innan dess var hon musiklärare i grundskolan och gymnasiet med sång som främsta instrument.

Trots att kantorsyrket finns i släkten (Karins pappa, syster och nu även hennes son är alla kyrkomusiker) var det inget självklart val och att spela orgel känner hon en hatkärlek till.

– Jag är ju uppvuxen med att lyssna på orgelmusik och vet hur det “ska” låta, och så blir man irriterad när man själv inte får till det lika bra.

Mötet med en bra orgellärare på Hjo folkhögskola år 2009 blev vändpunkten. Karin fick möjlighet att möta orgeln på sina egna villkor och det gjorde stor skillnad.

– Men orgeln är inte mitt fokus nu utan det är kör och sång. Arbetet med körerna tar mycket tid, säger Karin som ofta jobbar tre kvällar i veckan och tre av fyra helger i månaden.
Höstens stora körprojekt är att sätta upp “Requiem” av Gabriel Fauré tillsammans med Jönköpings orkesterförening.

– Man är som kyrkomusiker väldigt mycket en producent. Det är många frivilliga som ska engageras, affischer ska göras, kontakter ska tas och information ska ut. Men det är vårt uppdrag och ansvar; att ha ett rikt musikliv i stan. Jag tycker det är viktigt att vi gör de stora verken, säger Karin.

Har jobbet förändrats något under de 25 år du jobbat?

– Det långsamma lärandet får man kämpa med idag. Jag har ju jobbat mycket med barn och ungdom under många år och där tycker jag man kan se att det är svårare att få barnen att komma och engagera sig under en längre tid. Man kanske är med en termin eller ett år, sen går man vidare till något annat. Tålamodet är sämre.

Än så länge får den gamla psalmboken och de nya förslagen samsas i kyrkbänken. Foto: Anna Lindquist

Har du själv någon favoritpsalm?

– Det ändras efter säsong! Nu har det varit sommar och då är ju “En vänlig grönskas rika dräkt” en favorit. Man lever med psalmerna, säger Karin och spelar inledningen till psalmen på pianot där vi sitter i hennes körsal.

– Att lära sig utantill, att texter får leva med en, det tror jag är bra för en. I kriser behöver man sina texter, något att luta sig emot. “Blott en dag, ett ögonblick i sänder” säger Karin och citerar Lina Sandells kända psalm som exempel.

Tror du att vi kommer ha kvar “Den blomstertid nu kommer” på våra skolavslutningar i framtiden?

– Ja, den kommer alltid vara kvar, den kommer aldrig att dö. Det tror jag. Och det är fint att den får leva kvar.

– Att få jobba både med musik och undervisning och tro, det är en fin kombination. Och det är därför jag trivs så bra här, säger Karin och kliver av orgelpallen. Det är dags att åka vidare till dagens nästa arbetsplats.