Petter efter tragedin på anstalten: ”Prestigelöst stöd och stöttning”

När en kriminalvårdare tände eld på sig själv precis utanför anstalten och senare avled, skakades personalen. Samtidigt måste vardagen på fängelset fortsätta.

– Det är självklart en stor sorg, säger säkerhetshandläggaren Petter Fahlström.

Platsen precis utanför Tidaholmsanstaltens höga murar är ganska anmärkningsvärd. Den stora tunga grinden vittnar om den höga säkerhet som råder. Samtidigt är det här som det skjuts glada raketer när en tidigare fånge har muckat, fri efter år bakom lås och bom. Det är också här en nyintagen tar sitt sista andetag av frihet.

Innanför grinden råder det ordning och rutiner. Likt militärer har kriminalvårdarna stenkoll på vad som ska göras, vilken tid och på vilket sätt. Men här, precis utanför, hände något som inte går att simulera i någon träningslokal. Det var här som kriminalvårdaren Ömer Sen tände eld på sig själv och senare avled.

”Självklart en stor sorg”

– Vi övar och tränar otroligt mycket här inne. På att möta olika saker och ställas inför olika situationer. Mycket kan man öva på och mentalt förbereda sig på, men något sådant här går inte ens att föreställa sig att det ska ske.

Orden är 36-årige Petter Fahlströms. Han jobbar som säkerhetshandläggare på Kriminalvårdsanstalten i Tidaholm. Han började 2016 som kriminalvårdare och har efter ett vikariat 2021 arbetat i den nuvarande rollen.

Han sitter i en ny kontorsstol i en av konferenslokalerna i personalbyggnaden, innanför de yttersta murarna. Lokalen doftar ännu nytt av trä och väggarna andas ljus nordisk modernitet. Under sina nio år inom kriminalvården har han varit med om mycket. Intagna som skadat sig själva och intagna som nästintill dödat varandra. Men den där tisdagen i juli 2025, kvällen då hans kollega avled efter att ha tänt eld på sig själv, var något helt annat. En händelse som inte gick att jämföra med något han tidigare sett.

– Det är självklart en stor sorg i att en kollega gått bort. Oaktat hur, så är det en sorg. Nu blev det extra dimensioner av det hela, i och med vad som hände.

Men Petter berättar också att verksamheten var tvungen att fortsätta.

– Vår verksamhet kan inte stänga ner. Verksamheten var tvungen att fortsätta. På tisdagsmorgonen krävdes det att kriminalvårdarna låste upp cellerna på morgonen, precis som vanligt. Det viktiga var och är att vi har prestigelöst stöd och stöttning av varandra. Från verksamheten ute på avdelningarna till ledningsnivå, viilket enligt min mening har funkat och fungerar bra.

Ett ”superfängelse” växer fram

Utanför fönstren reser sig två massiva lyftkranar mot himlen, som vittnar om den stora omvandling som pågår.

Samtidigt som anstalten hanterar cirka 260 av landets mest riskabla fångar, genomgår fängelset en av landets största ombyggnationer. Under en period på 6-8 år byggs anstalten ut i olika etapper, där personalhuset tillhörde en av de första etapperna. Fängelset som helhet skall utökas från 180 till 600 platser för intagna. 2030 ska allt vara klart, och en anstalt som i flera medier beskrivs som ett ”superfängelse” ska stå färdigt.

Petter vittnar om ett fängelse som ibland kan jämföras med en byggarbetsplats. Med snickare, byggbaracker och buller från maskiner.

– Det är bökigt och stökigt ett tag nu. Det kan vara många externa personer här inne och vi har en stor byggorganisation som hanterar det här. Det är klart att det påverkar oss, men jag tror att man på vägen till det nya har överseende med det och ser vad som komma skall och hur bra det kommer bli.

Att anstalten bygger ut är ett led i att kapaciteten på Sveriges fängelser behöver öka. Enligt Kriminalvården förväntas antalet klienter bli fler under de kommande åren, och man behöver många fler platser för att kunna verkställa straff.

Trycket på landets fängelser har gjort att många gått över till dubbelbeläggning, det vill säga att två intagna delar på en cell. I Tidaholm började man med dubbelbeläggning i en av paviljongerna redan i november 2020. Då var det helt nytt för anstalten.

– Vi var ovana vid dubbelbeläggningen. Många av våra intagna var vana vid det, från andra anstalter, men det var nog vi som var ovana. Nu är det det nya normala, och likväl som de intagna har landat i det så får vi också göra det.

Har ni landat i det?

– Ja, det tycker jag. Vi har kollat på andra anstalter hur det har varit, och skruvat i det som behöver bli bättre. Jag tror inte vi kan vara mer förberedda.

Ett förändrat klimat

I Petters roll som säkerhetshandläggare är han i allra högsta grad delaktig i säkerheten på avdelningen. I och med fler externa personer inne på anstalten, så som byggarbetare, har också trycket på Petter ökat. På bordet ligger telefonen, den vibrerar ständigt.

– Telefonen ringer mycket på dagarna nu, men det är roligt. Är det något som jag inte kan så får jag ta reda på det, och då får jag lära mig nya saker också.

Han arbetar brett med säkerheten – allt från intagnas telefoni till incidenter och polisanmälningar

– Det är en bred men rolig och utvecklande roll.

Nästa år firar han tio år innanför murarna. Han berättar att det skett stor förändring på fängelset under åren, precis som det skett en stor samhällsförändring. Bland annat har attityden gentemot vakter blivit tuffare.

– Anstaltsmiljön speglar miljön utanför. Vi har fått ett lite annat klimat. Vi hade ett tufft klimat när jag började 2016, men om man ska se ur ett stort perspektiv så ser vi en förändrad miljö. Både med attityder, men också vad gäller åldrarna på dem vi skriver in.

Han berättar att de under året skrivit in personer som är 17 år gamla, dömda för bland annat mord.

– Det syns på utsidan också. Den grövre brottsligheten sjunker i åldrarna och fler intagna har koppling till gängkriminalitet.

Tidaholmsanstalten är ett klass-1-fängelse, där några av landets mest riskabla fångar sitter. I maj kunde Aftonbladet avslöja att Rakhmat Akilov, som dömts för terrordådet på Drottninggatan, flyttats till Tidaholm.

Har du någonsin varit rädd på jobbet?

– Aldrig. Jag är mer trygg här än ute på stan. Här har vi så pass hög säkerhet att man alltid ska känna sig trygg. I alla fall jag. Situationer kan uppstå och incidenter inträffar men det finns alltid stöd och stöttning att söka och trycker jag på larmet så vet jag att flera kollegor kommer för att hjälpa till.

Om Petter får se in i framtiden vill han hålla sig innanför murarna. Det är där han trivs som bäst.

– Det finns så många vägar att ta. Någonstans visste inte jag vad jag ville göra innan jag sökte hit. Man utvecklas hela tiden och ställs inför nya utmaningar och situationer varje dag. Det finns en hel värld med utvecklingsmöjligheter inom Kriminalvården.

Utanför grinden står allt fortfarande kvar. Den massiva porten, lyftkranarna som svajar mot himlen, byggbarackerna längs vägen. Innanför murarna fortsätter livet. Rutinerna, säkerheten, förändringen. För Petter Fahlström och hans kollegor går jobbet vidare, och varje morgon öppnas grinden igen.