
Det började som ett sätt att övertyga sin mamma om att få en katt. Fyra år senare har Gustav Lundin, 17, ett brinnande intresse för katthemmet och som mål att bli ordförande i Djurens vänner.
Lukten av kattmat fyller den stora lokalen. Den känns trång på grund av alla stora inhägnader. Katterna jamar i kör medan Blaize kaxigt stryker förbi.
– Han är lite extra krävande och klarar inte av att vara inhägnad med andra katter. Han vill ha all uppmärksamhet själv.
Gustav Lundin skrattar till när Blaize hoppar upp på köksbänken.
Djurens vänner i Värnamo startade i ett garage 2019. Då fanns det rum för sex stycken katter men i takt med att föreningen växte var de tvugna att se över nya möjligheter. Efter en lång kamp lyckades föreningen få tag i en stor lokal att bedriva sin verksamhet i. Gustav Lundin hann bara vara medlem i några månader innan flytten ägde rum. Successivt har de byggt upp inhägnader och idag finns det plats för betydligt många fler katter.
– Maxantalet är 30 stycken men då är det knökfullt. Idealet är ungefär tio till tjugo katter.
När Gustav Lundin började var tanken egentligen bara att han skulle vara med och hjälpa till några gånger. Detta för att bevisa att han kunde hantera ansvaret som kom med att ha en katt. Ultimatumet kom från hans mamma som hade fått nys om föreningen via en kollega. Då var Gustav Lundin 13 år gammal, idag är han 17 år och har inga planer på att sluta. Nästa år hoppas han komma in i styrelsen.
– Det innebär att man har det övergripande ansvaret och ser till att verksamheten och ekonomin fungerar. Man kan även behöva ta tuffa beslut. Är det till exempel en katt som är sjuk eller gammal så behöver vi överväga om det är bättre att låta den somna in istället för att den ska lida.
Målbilden är att man som volontär ska vara på plats ungefär en gång i veckan för att upprätthålla kunskapen.
Föreningen driver även en loppis, en verksamhet som har växt sig starkare. Till en början åkte de runt till olika marknader med ett bord, idag har den en egen lokal i anslutning till katthemmet. Gustav Lundin har huvudansvaret för loppisens Facebook-sida som fått allt större spridning.
– De första åren hade vi en omsättning på runt 3000 kronor varje söndag, idag är den siffran 10 000 kronor. Ofta är det kö innan vi öppnar. Framgångarna för loppisen har även gynnat katthemmet, det är fler som vill gå in och kolla på katterna och adoptera.
Loppisen är inte det enda sättet att få in pengar. Bland annat hjälper de till att bemanna garderoben i samband med föreställningar på Gummifabriken. Även månadsgivare och sponsorer bidrar till ekonomin. Pengarna behövs. Varje år lägger föreningen över en miljon kronor i veterinärkostnader.
– Ibland undrar jag vart alla pengar kommer ifrån, men det går ju faktiskt ihop. Visionen är inte att vi ska bli en vinstdrivande förening utan att katterna ska få hjälp.
Att adoptera en katt idag kostar 2000 kronor.
– Hade de som adopterat katterna gjort allt det vi gör, alltså kastrera, vaccinera och chippa, hade det kostat betydligt mycket mer. Det är ett reducerat pris.
Utöver ett aktivt föreningsliv går Gustav Lundin andra året på handelsprogrammet på Finnvedens gymnasium. Han jobbar även extra på ICA och gillar att umgås med sina vänner. Hans kompisar uttryckte stor förvåning när han först berättade om sitt engagemang i den ideella föreningen.
– De undrar varför jag jobbar utan att få betalt. Jag säger bara att jag brinner för djuren och själva arbetet vi gör inte för pengarna.
Till en början var Gustav Lundin både ensam kille och yngst i föreningen.
– Jag drar ner medelåldern rejält, säger han och skrattar. Jag brukar säga att det är jag och tanterna.
För ungefär två år sedan skedde en omfattande förändring i föreningen. Trots tydliga hygienregler från start behövde de se över sina rutiner.
– Vi hade fått ett tips från länsstyrelsen om en stor koloni med 15 stycken katter som tagit över en övergiven lada, så vi åkte dit och fångade in dem.
Det visade sig att katterna bar på katt-klamydia, vilket är en form av förkylning. Alla katter på hela hemmet insjuknade.
– Kamydian ledde till att ett annat virus bröt ut, som tyvärr var dödligt. Vi var tvungna att avliva två katter. De som blev friska lyckades vi adoptera bort men de blev tvungna att vara innekatter resten av livet då risken att de skulle smitta andra katter var för stor.
Föreningen lärde sig mycket av händelsen. Numera behöver alla katter som kommer in till dem sitta i karantän i två veckor innan de får komma ut till de övriga lokalerna. Efter att en katt har lämnat hemmet sanerar de också inhägnaden med hjälp av vattenånga och aktiv kol.
Efter sex månader i föreningen fäste sig Gustav Lundin extra vid katten Ida. Idag bor de tillsammans i hans familjehem.
– När mamma fick se katten var det inte svårt att övertala henne.









