Vilken parti representerar den värsta vallåten? Döljer det sig några dolda agendor bakom texterna? Jorunalistlinjens egen Andres Lokko dissekerar och analyserar årets vallåtar.
Liberalerna: Bli Liberal
Till skillnad från många andra kulturella utryck strävar man i vallåtar efter att kapa tråkiga omvägar som abstraktioner och bildspråk. Istället vill man nå ut med en rak och handfast poäng fri från från onödiga distraktioner.
Mycket kan man säkert beskylla Liberalerna för – men de bemästrar ovan nämnda konstform. De jobbar med en svåröverträffad tydlighet som redan i titeln levererar ett av vallrörelsen minst fantasieggande budskap: ”Bli Liberal”. Att lyssna på låten känns i närmast överflödigt. Låten skildrar att det är val och att någon ska bli liberal. Dessvärre slår tydligheten ut både melodi och övrig leverans.
Om det är liberalernas pragmatiska ”hårda tag”-politk som har eldat på oförmågan att uppdikta låttexter låter jag vara osagt. Jan Björklund får flossa vidare till nåt annat.
Moderaterna: MUF – Moderat såklart!
Som en del säkert känner till är Ulf Kristersson ett hängivet Kent-fan. Men får svenska folket nys om att han dansar loss till moderaternas vallåt 9 september har Mats Knutsson all skäl att ifrågasätta hans högst ambivalenta musiksmak. Ulf är nämligen den partiledaren med mest förtroende hos väljarna men hur skulle det lira med att å ena sidan uppskatta upphovsmannen till Sveriges främsta låtskatt med å andra sidan bli hänförd av en tonsatt sörja? För skillnaden mellan Jocke Berg och det här är milsvid.
Visslingstråk och housig upptempo samt tidsenliga saxofoner är ingen dum väg att gå för att håva in kidsen men varje gång den otäcka basala rösten tar vid blir en moderat sosse.
Så Ulf, om du vill fortsätta fiska röster i bäcksvart Kent-vatten – håll dig långt borta från ”Moderat såklart!.
Kristdemokraterna: Roland Utbult – KD-låten
KD har varit torrlagda på politiska framgångar i åratal. Dalande siffror har satt tonen för ett parti som länge kippat efter politisk luft. Desperata tider kräver desperata åtgärder. Oklart om ”KD-låten” är en av dem. Namnet förresten. KD-låten. Smaka på det. Säg det några gånger tyst för dig själv. KD-låten. Det är på många sätt en svårt desperat titel som lämnar allt suggestivt tänkande långt under riksdagsspärren. Men varför krångla till det onödan?
I versen hörs spår av Tomas Ledin (En dag på stranden) och Thorstens Flinck (Jag var inte sjuk) som ändå skvallrar om någon slags ambitionsnivå. Och Urban Ultbult känns som en rimlig man för jobbet.
Sammanfattningsvis är KD-låten en trallvänlig visa som fungerar perfekt som pausunderhållning mellan kaffe och bingo eller varför inte mellan predikan och nattvard.
Vänsterpartiet: Andrés Esteche – Robin Hoods vänner
Minns ni Olé Olé-mannen, även känd som Andrés Esteche, som ställde upp i melodifestivalen 2004? Undrar ni vad han gör idag? Själv har jag ingen aning. Men 2010 gjorde han ett förtvivlat försök att väcka ett lik till karriär när han valde att medverka på ”Robin Hoods vänner”. Låten är alltså från 2010 men Vänsterpartiet vägrar släppa detta stycke sopiga patos till vallåt som till stor del handlar om att peka ut dressade brats på Sture P som folkets enda och sanna fiende. Ja, precis som alla gjorde 2010. Refrängen är precis som titeln antyder starkt Disney-fierad och pissar på tiden då vänstermusik handlade om punköl och ”piskan som kittlar”.
Sverigedemokraterna: Bedårande barn feat. Peter Jezewski – Varje liten del utav mig
Nationalister och musik är långt ifrån en outforskad kombo. Vem minns tex inte hockeyinfluerade ”Jimmie Åkesson Sha-la-la-la-la…” eller mer traditionella ”Fädernesland” av Ultima Thule? Nu testar SD ett nytt grepp utan testosteronstinna basröster.
”Varje liten del” är en schlager framförd av ett popsnöre som lajvar Jimmy Jansson till den milda grad att det berättigar den riktiga Jimmy att skicka en dyr faktura till upphovsmannen Bedårande Barn. ”Lalalala”-passagen känns direkt snattad från någon gammal hits for kids-skiva. Tänkbart är att texten speglar oansvarig invandringspolitik och svartmålar gammelmedia men SD:s sedvanliga retorik lyser här med sin frånvaro.
Analys? Det här en form av kulturell appropriering där man hijackar en svennebanan-mello-låt troligen för att lossa på knutarna mellan sverigedemokrater och mansdominerande öl-tält i Sölvesborg. Ett pinnhål upp i sin lågintensiva kamp att normalisera sitt parti.
Socialdemokraterna: SSU – Starkare tillsammans
Stäng öronen alla högerorienterade. ”Starkare tillsammans” är undantaget som bekräftar regeln. Här har vi nåt som faktiskt prickar i mycket vad en vallåt ska vara: magnetiskt peppande. Givetvis har även sossarna rågat sin vallåt med tramsiga meningsuppbyggnader och halvtrötta plattityder MEN det som skiljer förlorarna mot vinnarna i denna kamp är en medryckande refräng som i detta fallet sätter sig som ett blött tuggummi under en skolbänk. Det räcker för att saxa sig över resterande bidrag i vallrörelsen.
Noterbart är att det regnar motsägelser under låtens gång. ”Vi stiger från mörkret” brassar SSU på i verserna men vad menar man med det? Att regeringen befunnit sig i Mordor i fyra år? Dessutom är samplingen av Stefans Löfvens tal tveksamt, den gode Stefan är inte tillräckligt retoriskt lagd för att passa in det sammanhanget.
Men med vallåtarnas mått mätt är detta ändå en så kallad klassisk överleverans. Grattis!
Centerpartiet: Nära dig
”Nära nära dig/ nära nära mig/ så ett frö/ låt det växa/ nära nära dig”. Centern tummar gärna inte på identiteten ”närodlad”, men ibland är det svårt se när ett till synes harmlöst budskap övergår till nånting annat.
För att ingen ska missa att Centern värnar om landsbygd och tillgänglighet upprepar den fixerade kvinnan i låten ”Nära nära mig/dig” totalt 21 gånger för att verkligen försäkra sig om att jag absolut inte vill ha någonting nära nära mig ett väldigt långt tag framöver. I takt med att förföljesemanin stegrar önskar jag att allt är ett halvläskigt stalking-skämt. Men det är det inte. Det är på riktigt.
Låten är från 2014 och har trots allt samlat ihop 160 000 lyssningar på Spotify vilket ändå får betraktas som en seger i allt mörka. Men i övrigt en svårbegripligt talanglös låt. Hatten av!
Miljöpartiet: Ixius – Vi röstar grönt
”Vi röstar grönt” är vallåtarnas svar på talmannen – ingen vet vad han gör eller varför han finns men troligtvis finns det en logisk förklaring. Det gör miljöpartiets vallåt svårrecenserad. Den besitter varken den där pricksäkra uselheten eller någon trevlig bonusinformation att haka sig fast vid. Istället är det en text och melodi som svävar i nåt slags limbo mellan värdelöst och helt okej. Den dansbandiga ljudtapeten är nära besläktad med Östen med resten och texten är i likhet med den här recensionen dränerad på fantasi och kreativitet .