När helgen kommer plockar många fram chipsskålen, häller upp läsken och bänkar sig framför Fångarna på fortet, Bäst i Test eller något annat underhållningsprogram. Men inte Björn. Björn är nattvandrare i Mullsjö och han plockar fram de gula jackorna, de obligatoriska godisklubborna och ryggsäcken. Sen häller han upp kaffe i en pappmugg och bänkar sig vid bordet i en klubblokal i Mullsjö. Klockan är 21:30 och det är snart dags för ännu en nattvandring.
Riksorganisationen Nattvandrarna bildades 1989 och strax därefter startades även en lokalavdelning i Mullsjö. Sedan mars 2019 är Mullsjöbon Björn Wagenius ordförande. Han berättar att när han tog över rodret var det bara fyra nattvandrare kvar. Eftersom de behövde bli fler började han gå igenom deras kontaktlista för att se vilka som fortfarande var aktuella. Det blev inte många kvar. Tillsammans med de övriga nattvandrarna tryckte de upp flyers, pratade med människor som de mötte och ställde sig utanför olika butiker i Mullsjö för att visa upp sig. Några månader senare hölls ett välbesökt informationsmöte som resulterade i sju nya nattvandrare. Idag är de 18 nattvandrare totalt och de brukar oftast bli runt sex personer varje fredag och lördag. Men hur länge de är ute kan variera.
– Vi är ute så länge ungdomarna är ute, säger Björn. Det längsta vi har varit ute är tills klockan fyra på morgonen, men oftast går de hem någon gång mellan två och halv tre.
Han tycker att uppslutningen har varit fantastisk och är både glad och nöjd över vad de har åstadkommit. Sedan maj 2019 har de bara missat fem helger, men alla lov och de stora högtiderna har nattvandrarna funnits ute. Björn berättar att de för närvarande brukar träffa mellan 20-30 personer varje kväll, vilket är mindre än det brukar vara. I vanliga fall brukar de möta mellan 45-50 ungdomar varje natt.
Björn är född och uppvuxen i Östersund, men 1998 flyttade han söderut och bosatte sig först i Jönköping. Efter att där ha träffat sin blivande fru och fått tre barn tillsammans flyttade de till Mullsjö. Björn berättar att tanken på nattvandring blev aktuell för cirka fem år sedan när hans två äldsta barn började gå ut på kvällar och helger.
Han tror att grunden för hans engagemang är hans önskan om och längtan efter trygga vuxna, en längtan som har funnits med länge.
– Jag har själv en ganska brokig bakgrund, mycket på grund av uppväxten. Jag saknade väl egentligen en trygg vuxen. Det var väldigt mycket alkohol och alkoholens bieffekter är ju ganska många, så jag har verkligen sett baksidan av det myntet.
Positiva reaktioner
Björn berättar att de nästan bara möter positiva reaktioner på det arbete de lägger ner, både från ungdomarna själva men även från föräldrar och mor- och farföräldrar.
– Ingen har hittills visat något agg emot oss, snarare tvärtom. 99,9% av tiden så är det bara positivt.
Han är själv mycket glad för de goda samarbeten som finns och berättar att de framför allt värdesätter samarbetet med Securitas, en uppskattning som är ömsesidig. För närvarande finns även ett visst samarbete med kommunen, dock inget konkret samarbete med socialtjänsten. De har tidigare haft ett bra samarbete med områdespolisen och även om de just nu inte har lika tät kontakt som tidigare hoppas de på ett fortsatt samarbete efter deras omorganisation.
Nattvandrarna är en ideell organisation och mycket av deras verksamhet möjliggörs tack vare lokala och nationella sponsorer som kan bidra med alltifrån ficklampor till klubbor, mat, dryck och kakor. Och det var tack vare bidrag från olika företag som de i Mullsjö förra hösten kunde ordna en grillkväll. Resultatet blev långt över förväntan. De hade hoppats på att det skulle komma ett femtiotal besökare men totalt kom det 110 personer den kvällen. Eftersom det blev så populärt är tanken att de ska ordna en liknande tillställning även denna höst men då på ett corona-anpassat sätt. I somras ordnade Nattvandrarna även en skolavslutning för de som slutat nian, ett femtiotal kom och Björn har bara hört positiva reaktioner efteråt.
Tuffare tider
Björn menar att det är tuffare att vara ungdom idag jämfört med för 25-30 år sedan.
– Jag skulle inte vilja byta, säger Björn med eftertryck. Den 15-åriga Björn skulle inte vilja stå i dagens samhälle och växa upp. Det är så mycket krav och tryck. Och sociala medier i all ära, men vad det har ställt till för många också.
Han tror också att föräldrar har det tuffare idag. Han menar att samhället successivt har blivit mer och mer materialistiskt och att många hamnar i en hetsjakt där de ska åka på de långa semestrarna, ha de rätta kläderna, köra de dyra bilarna och så vidare. Den hetsjakten menar han kan göra att föräldrarna, när helgen kommer, inte riktigt orkar med sina barn.
Med sitt engagemang i Nattvandrarna hoppas Björn på att få se fler trygga vuxna som kan finnas där och ge stöd åt sina barn så att de kan kontakta dem närsomhelst. Han hoppas också på fler ungdomar som vågar vara sig själva och inte faller för grupptrycket.
– Jag har sett många som har ballat ur just på grund av grupptrycket. De måste spela en roll, de gör allt och kämpar febrilt för att passa in nånstans, men det lyser igenom så väl tycker jag. Sen har vi några som bara känns kolugna som ändå är sig själv. Och då upplever i alla fall jag att de är trygga i sig själva. De vågar stå för sina åsikter och de vågar säga nej.
Förtroende
Björn menar att mycket av nattvandrarnas arbete handlar om att skapa förtroende, något som enligt honom tar lång tid att bygga upp. När de började vandra i maj 2019 trodde många att de var civilpoliser, därför stack de när nattvandrarna kom. Men när de förklarade vilka de var och hur de jobbade, då ”kröp de fram likt rumpnissarna i Ronja Rövardotter” enligt Björn.
– Det har ju tagit tid att skapa relationer. Men det ska det ju göra när man bygger upp ett förtroende. Några har sökt upp oss, andra som man träffar vill prata om hur det ser ut hemma. Det är ju åtminstone en omgång varje kväll som vi är ute, som vi får va lite jourhavande kompis, lyssna och ge lite råd och peppande ord. Sen försöker jag hitta någonting gemensamt som man kan prata om och börja utifrån det. Så har jag jobbat i alla fall.
Björn berättar att han längtar tills helgerna när han får komma ut, möta och prata med ungdomarna. Samtidigt menar han att det är en balansgång. Även om de oftast möts av glada och skrattande ungdomar kan det snabbt växla och diskussionerna kan bli allvarligare.
– Du måste hela tiden vara beredd på att ställa om. Man får höra ganska mycket tunga grejer också. Vi har ju fått höra ungdomar som blir betalda av sina föräldrar för att hålla sig hemifrån fredags- och lördagskvällar för att de ska få det lugnt och skönt. Och det är inte kul att höra, man blir ju förbannad.
Björn berättar om flera tillfällen där ”hårda” ungdomar har öppnat upp och berättat till exempel om trassliga familjesituationer. Han har även varit med om tre incidenter där personer har hotat med att ta livet av sig.
– Vi har ju fått stå och prata ner dem från hustak och fått dem att inte hoppa från tågbron som de hade tänkt. Tack och lov har det gått bra än så länge.
Dilemman
Björn berättar att de alltid får vara beredda på att ställas inför nya situationer och nästan varje kväll får de ta till någon typ av situationsanpassad lösning. Det viktiga är då att komma ihåg att oavsett vilket beslut man tar så ska man sedan kunna stå för det inför de andra nattvandrarna.
En diskussion som ibland kan uppstå gäller orosanmälningar. Björn upplever att det från många håll kommer önskemål om att de som nattvandrar ska göra fler orosanmälningar till socialen. Han håller dock inte med, även om han medger att det kan vara svåra beslut.
– Vi har sagt att det inte är vår uppgift att göra det, inte i regi av nattvandrare. Om du är ute ett antal kvällar och ser någon som aldrig kan ta vara på sig själv och du blir orolig, då får du göra en anmälan i ditt eget namn. Det är inget som kan hindra dig. Men inte som nattvandrare. Det handlar mycket om det här med förtroendet som vi bygger upp.
En annan sak som också kan upplevas som ett dilemma är tystnadsplikten. De har tystnadsplikt gentemot ungdomarna som de träffar men också inom gruppen. Då kan det bli klurigt om de till exempel stöter på andra nattvandrares barn. Björn är dock tydlig med att de naturligtvis har samma anmälningsskyldighet som alla andra om de skulle se något rent kriminellt, något som blev aktuellt bland annat förra året när han blev inblandad i ett kidnappningsdrama.
Ut i natten
När klockan slår halv tio kommer kvällens två andra nattvandrare, Peter Nilsson och Christer Granlien. Peter berättar att hans bild av hur ungdomar dricker har förändrats under den tid som han har varit ute och vandrat.
– Innan jag började trodde jag att berusningstalet var betydligt större, jag hade en helt annan bild. Men det är väldigt sällan man stöter på överberusade ungdomar som är så fulla att de inte kan ta hand om sig själva. De gånger jag har stött på det kan jag faktiskt räkna på en hand.
Tillsammans går Björn, Peter och Christer igenom om de har fått några tips, från ungdomar själva eller andra, och hur de ska lägga upp kvällen. Efter att ha packat i ordning ryggsäckarna och laddat upp med godis i fickorna tar de sina bilar och kör åt olika håll. Björn berättar att de alltid är minst två i varje bil och att det kan bli olika konstellationer olika kvällar. Eftersom de täcker ett så pass stort område, de kan åka både till Habo, Bottnaryd och en bra bit bort mot Falköping, är det en förutsättning att ha bil.
Det första de gör när de har åkt iväg är att ringa till Securitas för att tala om att de nu är ute, vilka bilar de har och stämma av läget.
Väl ute på vägarna märks Björn erfarenhet tydligt. Han känner igen många av ungdomarna och vet var de brukar hålla till och vad de brukar göra.
Plötsligt svänger han av Ryforsvägen med skåpbilen, in på en liten skumpig skogsväg som leder ner mot Stråken. Mörkret har lagt sig runtomkring, men tack vare starka ljus och ett tränat öga likt en falk upptäcker Björn snart två bilar, skenet från en mobiltelefon och en grillplats där några förmodade kräftfiskare håller till. Och det är bara en av många svårupptäckta Björn berättar att han i början hade svårt att se allt som dolde sig i mörkret men att han efter hand har lärt sig att träna upp blicken.
När han svänger in vid VIP-rondellen i Mullsjö känner han genast igen en av de som kör a-traktorn. De allra flesta ungdomarna är artiga och tackar för godiset och uppför sig väl. Björn pratar om alltifrån bilar och poliser till skolgång, beroende på vad ungdomarna pratar om. Han pratar länge med två tjejer på scooter och den ena tjejen frågar om han kommer polisanmäla om han ser för många personer i en EPA-traktor. Björn svarar nej och den andra tjejen säger då flera gånger: ”Dig kan man lita på, Björn!”
Det norrländska lugnet lyser igenom och han tar sig tid med alla, ingen brådska eller stress. Totalt stannar han mer än en halvtimme på VIP och hinner prata med ett 15-tal ungdomar. När det är dags för hemfärd vid kvart över två på natten har han och hans nattvandrarkollegor totalt sett mött 35 ungdomar.
Innan vi skiljs åt avslöjar han att han trots att han nattvandrar inte alls är en nattmänniska, tvärtom. Men det som driver honom är, enligt honom själv, responsen han får.
– De här mötena får igång energin igen, det gör att man kan hålla ångan uppe. Jag har länge brunnit för ungdomar som är på väg åt fel håll, det är väl den stora anledningen till att jag vill jobba med dem.