Synen på betesskador orsakar splittring

Årets älgjakt är igång och frågan om viltförvaltningen engagerar många. Både
skogsbolagen och jägarna vill ha en hållbar jakt men svaret på hur man ska ta sig dit skiljer dem åt. 

Processen är trögrörlig enligt Matts Rolander, viltsamordnare på Skogsstyrelsen.

– Sambandet mellan älgjakt och betesskador är komplex, vi behöver lära oss mer.

Det behövs mer forskning i frågan. Skogsstyrelsen har som ett led i att minska betesskadorna och få till stånd en dialog mellan olika intressen nyligen genomfört en digital föreläsningsserie om hur en ökad naturlig fodertillgång kan bidra till minskade betesskador i skogen. 

Skogsbolagen hävdar att älgen förstör tallskogen. Statistik visar dock tydligt att trots en kraftigt minskad älgstam så syns endast marginella förändringar i skador på tallskogen. Det är alltså tid för en ny älgförvaltning, menar många jägare. Matts Rolander känner igen åsikten men säger:

– Frågan om betesskador är en trögrörlig process. Att skapa mer naturligt foder och att se effekter tar tid. Det finns riksdagsbeslut om viltförvaltningen att förhålla sig till och det behöver tas ett kollektivt ansvar i frågan. Har man som skogsägare ingen ungskog så drabbas man inte av betesskador men måste ändå vara med, tillsammans med jägarna, och ta gemensamt ansvar i frågan.

Gunnar Lindblad är ordförande för Jägareförbundet i Jönköping. 

Han skriver i ett mailsvar att det är mycket viktigt att få till en dialog mellan jägare och skogsägare. Han efterlyser ett “vilttänk” när man röjer och gallrar i skogen. Blandskogarna, som visat sig mer stormtåliga än rena granskogar, måste komma tillbaka. 

– Om alla tog åt sig att “tänka vilt” när dem sköter sin skog så skulle det absolut gå att kombinera vilt och lönsam skogsproduktion.

Även jaktvårdskonsulent Hans Andersson efterlyser ett nytt synsätt.

– Merparten av de privata skogsägarna i länet accepterar att älgen lever och betar till en viss grad. Vi har nu planterat monokulturer över alldeles för stora ytor, det är bättre att låta tallen så sig själv. För 40-50 år sedan fanns gott om bärris i skogarna som älgen kunde äta, nu har vi planterat in en massa gran istället som gör att solen aldrig når backen. Alltså har älgens tidigare så viktiga föda minskat kraftigt i de områden där granskogen växer tät.

– Vi måste bort från ytterligheterna där man uttycker att en förlorad tall är en för mycket eller att någon hävdar att utan älgjakt skulle skogen svämmas över av älgar. Vi måste kunna hitta en medelväg, säger Hans Andersson.

Matts Rolander på Skogsstyrelsen håller med om att den täta planteringen förändrat skogen. 

– Vi har blivit duktiga, om det nu är rätt ord, på att producera mer virke per hektar. Man planterar ju skog i åtanke att kunna göra plankor och bräder, inte för att skapa foder. Skogsstyrelsen kan bara föreslå åtgärder, så länge skogsägarna följer skogsvårdslagen är det inte mycket vi kan göra. 

Många jägare i Jönköping idag väljer medvetet att skjuta mindre älg än vad de tilldelats. Man vill på så vis ha kvar de “bästa” djuren ur den lilla älgstam som finns kvar. Gunnar Lindblad på Jägareförbundet skriver i sitt mailsvar till oss att markägarsidan ofta utnyttjar sin utslagsröst i ÄFO (Älgförvaltningsområdet) och därmed driver igenom sin åsikt.

– Markägarsidan vill bara tala om antal älgar istället för kvalitet på älgstammen. Vi märker det på så sätt att man godkänner inte planer som är inriktade på kvalitet på älgstammen, det vill säga minskad jakt på produktiva hondjur.

– Jag menar inte att jägarna ska bestämma över markägarnas skog, men vi måste ha en dialog. Jag är själv en av de större privata skogsägarna i länet och jag vill se vilt i skogarna. Den svenska älgstammen har minskat med nästan 25 procent på tio år, enligt en rapport från Naturvårdsverket.

Debatten om hur förvaltningen ska se ut i fortsättningen, och vad älgarna ska äta, lär fortsätta.