En introduktion till Tändsticksområdet

Man kan känna det i luften. Doften av kemiska ämnen. Man kan se det omkring sig. Röda fosforfläckar på golvet påminner om svunna tider. Kultur-hubben Tändsticksområdet som som en gång var ett industriellt under, ligger strax bredvid Centralstationen i Jönköping.

Det var närmare femtio år sedan fabriken var i bruk och tillverkade vad som då kallades ”säkerhetständstickor”. Konceptet som patenterades i Sverige och vidare utvecklades redan på 1800-talet var enkelt; det handlade om tändstickor som endast kunde antändas genom att gnidas mot den medföljande askens plån-yta. Sådana som vi använder idag.

Dessa säkra tändstickor ersatte snabbt ”alltändartändstickorna”, som fattade eld av i stort sätt vilket underlag som helst. Den nya stickan innebar också en säkrare arbetsmiljö för fabriksarbetarna tack vare nya, skonsammare kemikalier.

Nu ställer du dig kanske frågan varför dessa kuriosum överhuvudtaget är så intressanta. Även om jag är fullt medveten om att tändstickor inte är världens hetaste potatis så är det likväl en stor del av Sveriges industriella historia. Så bit dig gärna i läppen och läs vidare en stund.

År 1970, cirka 130 år efter allt började, dog eran ut och återföddes i kulturvärlden. Idag finns det butiker och restauranger längs med tändstickskvarteren. Rör man sig ända bort till slutet av området i nordlig riktning når man också Kulturhuset, vari en biograf, ett antal replokaler, ett café och bland annat en loppis gömmer sig. Allt detta befinner sig inom kontexten av tändsticksfenomenet. 

För att undvika att ert intresse skall svika så nämner jag solstickan. Ni vet den där illustrationen av ett barn med spretigt hår som vandrar i riktning mot solen. Till en början fanns den endast på tändsticksaskar men som på senare tid har fått något av ett mode- och designbelägg (det räcker med att man använder termen i en sökmotor för att det ska resultera i en ansamling av produkter med detta motiv).

Nerman, konstnären som stod för designen, plagierade på ett sätt sig själv på grund av tidsbrist. Han hade tidigare gjort en teckning åt författaren H.C. Andersens bok ”Tummelisa”, där han hade avbildat ett litet barn som höll i en fackla. Han valde att måla bort facklan och lägga till en sol i hörnet på bilden. En nödlösning som visade sig bli i viss bemärkelse ikonisk. Mycket tack vare av, på den tiden, den världsberömda tändsticksindustrin i Jönköping.

Om vi då återgår till ämnet så det några få saker som gör tändsticksområdet intressant. 

Till en början så är det tidsspannet; fabriken grundades på mitten av 1800-talet och var aktivt fram tills 1970-talet.

Pengarna som industrin omsatte gjorde också att Jönköping frodades och gav jobb till tusentals personer. 

Kemikalierna som började användas i de säkra tändstickorna var mycket mer skonsamt för arbetarna och innebar mycket mindre hälsorisker. 

Det var en ofantligt stor industri; närmare 2 miljoner askar om dagen tillverkades i snitt i början av 1900-talet.

Tändsticksområdet bestod inte bara av industriella byggnader utan också bostäder och samlingssalar. I dessa samlingssalar kunde man finna uppträdande musiker, föreläsningar och bland annat bibliotek. Det är passande att den delen av området har mer eller mindre gått i arv.  

Vad var då skälet till att den blomstrande tändsticksindustrins låga släcktes? Jag kan ge en förklaring som handlar om börskrascher och dåligt ledarskap, men väljer att utlämna det. Jag vill heller inte skriva om fosforförgiftning och dödsfall. Det finns tillräckligt med skelett i garderoben när det kommer till tändsticksområdet.  Det är inget jag kommer att skriva om, utan resonerar så att historia är historia när det är relevant, och i denna artikel förlorar de ömma punkterna sin betydelse. Den ena sidan av myntet räcker i det här fallet.

Vad som dock bör nämnas är brandstations-ockupationen i Jönköping år 1982, som konsekvent ledde till att Kulturhuset ungdomsförbund bildades på Tändsticksområdet.

I kort handlade det om att en stor grupp ungdomar hade drivit frågan framåt, i viss mån krävt, att få en samlingslokal. Detta hade pågått sedan 1960-talet och nådde kulmen ett par decennier senare, när ungdomarna ockuperade den dåvarande brandstationen som en protest för att de ej hade fått något gensvar på sina önskningar. För att ta udden av situationen så kompromissade kommunen fram beslutet att ge Kulturhuset till dem.

Nu kanske du ställer dig frågan, vad är egentligen poängen med en text som bara erbjuder en bråkdel bildning och avviker från att i större detalj återberätta någonting? Det är för att dessa bråkdelar fungerar som frön. Jag skulle med lätthet kunnat ha redovisat den över två sekel långa historia som kretsar kring Tändsticksområdet, men då kanske på bekostnad av läsarens uppmärksamhet. 

Jag nyttjar istället en win-win-metod. Väljer du ej att läsa vidare om området så har du förmodligen inget intresse, men du har likväl tagit dig igenom artikeln. Är du av åsikten att det här var en torftig text, kommer du förmodligen att forska vidare på egen hand.

Jag gillar inte vanligtvis att vara populistisk, men i detta fall gör jag ett undantag och försöker nå en så bred grupp som möjligt. Om man ändå har en bråkdels uppfattning om vad Tändsticksområdet har betytt för Jönköping så anser jag mig gjort mitt jobb.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.