Det är svårt att mäta livskvalitet. Att verkligen sätta fingret på vad livskvalitet betyder för en själv.
 – Jag är en antiparasit, säger Pontus Andersson, som gläds då han får glädja andra.

Livskvalitet är ett mycket tungt och kanske även slitet ämne. Det har blivit ett ämne som man slänger sig med utan att egentligen tänka efter vad man verkligen tycker. Att få ihop livspusslet är ett modernt uttryck som många jäktade människor och särskilt småbarnsföräldrar funderar över.

Indisk kvinna

Ens egna tankar kring livskvalitet kan bero på många yttre omständigheter. Hur gammal man är. Vilken utbildning man har. Om man har ett dagligt arbete som ger en stadig inkomst. Ifall man är frisk eller lider av en obotlig sjukdom. Stina Fröberg som är 69 år och pensionerad sjuksköterska säger att hennes kristna tro är något som ger henne livskvalitet. Att få umgås med vänner som delar hennes tro samt närheten till familjen är saker som är viktiga för Stina. Under nästan 20 år var hon missionär för Svenska Missionskyrkan i Indien. Där upplevde hon hur människor som lever i extrem fattigdom kan ha helt andra grundvärderingar och drömmar.
  – Att kunna ge sina barn mat för dagen och ha möjlighet att skicka dem till skolan är saker som vi tar för givet men som många i Indien bara drömde om att kunna göra.
För Stina betyder de ekonomiska förutsättningarna mycket. Att ha möjlighet att kunna ha bil och hus. Att kunna åka på semester. Det är sådana saker som de i Indien ofta inte hade möjlighet att äga eller göra. Därför ser hon hur viktigt det är i hennes liv.

Pontus Andersson som är 19 år och går på Allmän Linje vid Södra Vätterbygdens Folkhögskola har en annan syn på vad livskvalitet betyder för honom.
 – Jag vill glädja andra. Om jag kan göra någon annan glad blir jag själv lycklig. Det är livskvalitet för mig, menar Pontus.
Pontus har ett genuint teknikintresse och älskar att gå på loppmarknader för att leta efter äldre tekniska prylar som till exempel LP-spelare, Kassettspelare och äldre TV-spel.
 – Ser jag något som någon annan behöver blir jag glad om jag kan hjälpa den personen, säger Pontus.
Trots att Pontus är mycket aktiv på internet och gillar att diskutera på till exempel Facebook tycker han ändå att det är viktigast med fysiska erfarenheter.
 – Varje ny fysisk erfarenhet ger mig ett nytt minne som jag kan bära med mig eller diskutera på något internetforum, säger Pontus.
Han älskar hela sin familj men står extra nära sin far. De delar både teknikintresse och har samma dåliga humor enligt Pontus.
– Jag behöver inte ha daglig kontakt med mina syskon men jag älskar dem ändå, säger Pontus.

Ja, en kristen tro eller ett brinnande intresse för teknik kan betyda väldigt mycket i olika människors liv. Vad man varit med om tidigare i livet och vilka erfarenheter man fått är nog det som starkast präglar ens syn på vad livskvalitet är. Sedan finns det nog mycket som är gemensamt för alla människor på vår planet. Behovet av närhet och att vara behövd och älskad tror jag är sådant som knyter oss alla människor samman.

Tommy Nilsson