Lärare på Bäckadalsgymnasiet i Jönköping är frustrerade. Anledningen är antalet elever i klasserna som ständigt ökar. Tiden räcker inte till för att hjälpa de elever som behöver mer stöttning.
– Det är lätt att känna sig misslyckad, säger Henrik Ockander, lärare på Bäckadalsgymnasiet.
De elever som behöver mer stöttning får det inte alltid eftersom läraren inte hinner hjälpa alla under en lektion. Den 12:e september publicerades en insändare i Jönköpings Posten. Den handlar om en frustrerad mattelärare på Bäckadalsgymnasiet. Skribenten menar att gruppstorleken är för stor; det är för många elever i klassen.
Matteläraren är inte ensam om att känna sig frustrerad. Henrik Ockander jobbar som lärare, sedan 25 år tillbaka. Merparten av den tiden har han spenderat på Bäckadalsgymnasiet. Han är engagerad i ämnet och har märkt att antalet elever i klasserna ökar.
– Backar vi tio år var det runt 20 i de yrkesförberedande programmens klasser. Min upplevelse är att det är cirka sex eller sju fler i snitt idag. Tendensen är tydlig, vi går mot större grupper sakta men säkert. Jag har 28 till 29 elever i några grupper. I årskurs ett har vi grupper över 30. Det är helt ohållbart.
Gruppens behov är viktigt att poängtera när man diskuterar gruppstorleken, anser Henrik Ockander. Teoretiska ämnen med högpresterande elever klarar av större grupper. Problemet är stora sammanslagna grupper med elever från yrkesförberedande program som behöver mer stöttning.
– Lärare vill undervisa och lära ut. När man känner att det inte går eftersom man inte har tid för den enskilda eleven, då kommer den stora frustrationen. Jag känner att jag inte räcker till.
Anledningen till problemet är skolans ekonomi. Främst är det lönekostnaden och elevpengen som spelar roll. Genom att sätta fler elever i en klass kan skolan minska antalet lärare. Elevpengen innebär att kommunen ger ett bidrag till skolan för varje elev, ju fler elever i en klass, desto större bidrag.
– Det handlar om pengar. Utifrån ett rektorsperspektiv är det i gruppstorleken pengarna finns.
Lärarnas arbetsmiljö tar skada av de stora grupperna. Under åren har Henrik och hans kollegor fått mer arbete vid sidan av undervisningen. För det mesta är det administrativa uppgifter och mentorsarbete. Det stjäl tid från att planera undervisningen, säger han. Väl på lektionerna försvinner ännu mer tid för att få ordning på en stor och stökig klass. Henrik Ockander märker tydligt hur detta påverkar elevernas förutsättningar för högre betyg.
– Vi har många som blir godkända, men att stimulera elever till att nå ännu högre betyg blir svårt. Vi hinner inte utmana de eleverna vi hade kunnat lyfta till högre betyg. Vi lärare har en förväntan på oss att skapa entusiasm och motivation i en grupp, men vad vi än gör kan vi inte i för stora grupper. Du kan vara en superpedagog, men du kan inte bedriva en bra undervisning när du inte räcker till för de enskildas behov.
Lärarna kämpar för att få ut anställningsbara elever i samhället. Ibland tänjer lärare på betygens gränser för att godkänna elever, påstår Henrik. Samtidigt kommer problemet inte att märkas uppåt förrän ett alarmerande antal elever blir underkända. För det är upp till politikerna att lösa, menar Henrik. Vidare förklarar han att rektorerna är låsta vid sin budget. De måste få ekonomin att gå ihop.
– Den dagen betygen viker markant nedåt blir en signal till våra politiker. Det är nog det som krävs för att de ska agera mer kraftfullt.
Henrik Ockander brinner för läraryrket, det är ett väldigt meningsfullt jobb och den känslan växer för varje år. Men samtidigt medger han att det var lättare att vara lärare för 10 – 15 år sedan än idag. På frågan om han är orolig inför framtiden svarar Henrik tvärsäkert att han inte är en orolig människa, det mesta går att lösa. Sedan kommer en lång tystnad och när han tänker efter kryper oron fram.
– Får skolan sämre rykte – att det är en dålig arbetsmiljö – då kan jag bli orolig att det inte blir lika attraktivt att söka sig till läraryrket. Skolan har mycket större utmaningar idag.