Från kokain till Bahamas: Linus resa genom missbruk och återhämtning

Från festliv med kokain till rehabilitering på Bahamas och kamp för återhämtning. Linus, 26 berättar om sitt liv i missbruk och vägen tillbaka till samhället.

Det är precis innan lunchtid på lagret när Linus och två kollegor står bakom en av truckarna. Där står de och gömmer sig för diverse ovetande kollegor och chefer. Mellan dem hålls en mobiltelefon upp med tre vita linor av vitt pulver. De tre vita strecken på mobilens skärm får den att se ut som Adidas logotyp enligt en av de två kollegorna. De skrockar tillsammans innan de snabbt fokuserar på sina uppgifter. En person håller i mobilen, en person luktar snabbt över ett av de jämnt fördelade strecken medan den sista personen i sällskapet fungerar som periskop, det vill säga håller utkik. När den ena är klar byts positionerna medurs, snabbt och smidigt med militär precision. När alla har fått sin del av det roliga går man in och käkar lunch där man fnissar gott åt hur busiga man precis varit.

-Har man då börjat med ‘’det roliga’’ så kan man omöjligtvis sluta innan man gått och lagt sig för dagen, säger Linus, det är det som är det farliga.

''-Man ville ju testa''

Linus är idag 26 år gammal, han har mörkt kort hår, är medellång och vältränad med färg i ansiktet. Han bär ett brett leende med glada ögon när vi ses inne på ett café i Stockholm.

När Linus berättar om tiden med kokainet är det med mycket humor. Tittar man inte i hans ögon så skulle man kunna tro att han saknar det. Ingen utifrån ska kunna se vad han har i sitt bagage, inte utan en titt förbi hans egen säkerhetskontroll. Väl inne, av-scannad i metalldetektorn så är han väldigt öppen och ärlig, att skämta bort vad som också är hans största ångest är en slags försvarsmekanism. Det märks tydligt hur han än idag, såhär över ett år av att vara ren, fortfarande kämpar med såren från den tiden.

Med två välutbildade föräldrar, i ett socioekonomiskt oproblematiskt område med bra betyg i skolan så kunde ingen förutse flera år av kokainmissbruk.

-Nyfiken som man är så ville man ju testa, det fanns där någon gång, hamnade i ett gäng som höll på, det blev roligare och roligare tills att det blev ett måste. Typ så skulle jag väl säga.

Efter att busgänget ätit upp sin lunch återgår de till att köra runt truckarna inne på lagret. Musiken på truckens radio har höjts och så även tempot i både låtarna och arbetet. Efter att någon timme passerats kör de förbi varandra igen och vinkar in till möte nummer två, sen tre och sedan även fyra strax innan hemgång.

-Hem, duscha, snabbt till Systembolaget kanske om man är oförberedd på att det råkar komma helg denna veckan också. Samla de roligaste i umgänget och gå in på substans nummer två, alkohol. Ungefär sådär såg det väl ut i det stora hela, måndag till torsdag fanns inte i vokabuläret.

Livet skulle snabbspolas

Livet skulle helst snabbspolas fram till efterfesterna. Det var där man hade det trevligast, dit kom tjejerna och där fanns mer av knarket.

-Jag satt oftast uppe tills att man behövde dra igen persiennerna. När man sedan vaknade nästa eftermiddag så hamnade jag ofta rätt in i nästa fest. Det var ju liksom klockan 15 förfesterna började hos de flesta. Det blev en lätt frukost, kanske till Systemet igen om man glömt bort att lördagen kommer efter fredag, sen var man hemma hos någon igen.

Såhär beskriver Linus att livet såg ut i flera år. Jobbet var bara där för att finansiera festandet. Vardagarna var långsamma och tråkiga medan det på helgen skulle vara gasen i botten och full fart.