SKIVRECENSION: John Surman hypnotiserar med osagda ord

Som i en dröm målad av Picasso flyter musiken på och jag med den. I ett drömlikt tempo tar den mig ut ur mitt arbetsrum, ut på en resa utan ett förutsagt mål.

Tillsammans med en väl sammansvetsad kvartett, har John Surmans nya verk ”Words Unspoken” en hypnotisk effekt. Med Rob Waring på vibrafon, Rob Luft på gitarr och Thomas Strønen på trummor, har John Surman skapat ett varmt och mjukt sound, där alla instrumenten talar till varandra och där medlemmarna känns nära. Men ingen tränger sig på. Alla får plats och tar sin plats.

Inledningsspåret drar mig in i en värld som hypnotiserar och håller mig fast redan från de första tonerna. Rob Waring, som kastar loss med sin vibrafon, gör att jag direkt blir nyfiken. Bastrumman trycker musiken framåt ihop med Rob Lufts gitarr som lockar mig ännu längre in i drömmen. När väl John Surmans saxofon kommer in så är hypnosen fullbordad.

John Surman vill med detta verk skapa musik utan klara riktlinjer, där instrumenten och musikerna talar till varandra genom musiken. Det är just detta som jag upplever ger känslan av att musiken flyter fram, precis som den vita röken från skorstenarna utanför mitt arbetsfönster. Detta är ett fantastiskt fint verk och tillsammans med sin nya kvartett lyckas John Surman skapa en drömlik känsla genom hela skivan. Musik som man kan blunda och flyta iväg med, vart man än vill att den ska ta en.

Så luta dig tillbaka och blunda. Flyt med och låt musiken bestämma resmålet. Låt ”Words Unspoken” hypnotisera dig, precis som den hypnotiserat mig.