KRÖNIKA: De säljer sig själva till elevkåren

Sjung om studentens lyckliga dag, men blir den dagen värdig om man sålt sig till elevkåren?

Det må tyckas vara en överdrift, men detta är den icke glamoriserade bilden av studentens medförda poängjakter och tävlingar. Med priset, att få springa ut först. Det har cirkulerat listor på utmaningar elever kan göra i utbyte mot poäng. Allt ifrån att äta råa ägg till att ligga med en klasskamrat eller blottad springa genom familjerika parker. I många fall går det obemärkt att dessa självutnämnda elevkårer exploaterar elever och använder modern pennalism. Detta målas upp som en kul grej eller något som ingår i studentlivet.

Det lila hårets reflektioner

Jag kommer ihåg när jag skulle börja ettan på gymnasiet. Jag hade ont i magen för den kommande nollningen. Jag slängdes mellan två läger, att inte vara inkluderad eller att bita ihop och göra det. Jag färgade håret lila för ett par arma poäng till klassen. Som tur var blev det ingen nollning, men håret, det var fortfarande lila. Håret blev en symbol av att jag rivit ner muren av självrespekt jag byggt upp som 16-åring. Det är ett fattigt pris för hedern man egentligen skulle kunna ha i behåll.

En sköld av integritet och jakten efter kickar

Varje år när exemen för tredje ring nalkas råder det ångest och obehagskänslor, hos mig och hos andra. Att under en dag ha exploaterats av tävlingens övermän och blivit lovordad att vara i fronten av studentdagens utspring. Men om man inte vinner, har man då gjort detta i onödan, skrivs det då om som en kul grej? Är det en ursäkt för ungdomens sukt efter kickar och det förbjudna? Ett anarkistiskt spel av att för sista gången innan skolans slut få leka rövare och trotsa sig själva och samhällets bild av vuxenlivet.

Jag undrar vad de som plockar hem de extrema poängen tänker och känner. Jag är nyfiken på deras bild av det jag får en klump i magen av. Kanske är det jag som resonerar för mycket eller så har jag min integritet som min starkaste sköld.