KRÖNIKA: Under syrenen får fantasin blomstra

Jag känner doften av de lila, vita och purpurfärgade blommorna som vaggar fram och tillbaka i den stilla brisen. Det är försommar och jag ligger i hängmattan under syrenen. Tankarna vandrar från minnen till framtiden och jag fantiserar fritt om allt däremellan. Känslan jag hade där i somras är densamma som jag fylls av när jag läser novellen “Under syrenen” av Eeva Kilpi. En historia, ett ögonblick, ett segment av Teresas liv som vi får dela, när hon precis som jag fantiserar under syrenen.

Även om Teresa skiljer sig mycket från mig, både gällande hennes livssituation och tankemönster, så känner jag igen mig i känslan man får, en sommarkväll i juni.

Teresa är gift med sin Sakari och bor med hans familj på en gård i Finland. Hennes man är iväg på resa och likaså släkten hon gifts in i. Livet på gården är slitsamt och Teresa får sällan en stund för sig själv, att sitta med sina tankar. Jämt är det något som svägerskorna eller svärmodern gnäller om. Något de ofta påpekar är att de har lätt till sina känslor, till skillnad från Teresa. Att visa känslor är vackert, genuint och bättre än den kyla och likgiltighet som de menar att hon uppvisar. Sakari delar sin familjs känsloliv, men saknar kaliber i sina seismografiska vibrationer, i jämförelse med dem.

I lust och fägring stor

Under syrenen flödar fantasin fritt. Tankar, idéer, funderingar får forma sig som de vill utan omdöme och kritik. När Teresa är i sin fantasivärld bär hon inte längre samma namn. Hon är Fru X, en kvinna som inte ens Sakari känner till. Teresas vilda fantasi låter henne drömma bortom sina förutsättningar. Hon får utforska åtrå och romantiska möten långt från sin egen värld i lust och fägring stor.

Fantasibilderna är många och detaljerade. Som läsare ser man tydligt framför sig vad Fru X upplever i drömmarnas land. Vissa syner är obehagliga och snuddar på groteska, andra är av ro och välbehag.

Fru X:s fantasier förvaras i en hemlig ask i hennes hjärta. Nyckeln som låser upp den är ständigt gömd. Det är endast hon själv känner till sin inre sensualitet. Visst trivs hon med Sakari, men varför sluta drömma om en riddare som tar henne med storm?

En berättelse om längtan

“Under syrenen”, eller “Fru X:s hemliga fantasier”, som den också heter, är en berättelse om längtan. Teresa benämns i den första meningen som “Sakaris hustru”. Hon är en kvinna i skuggan av sin man. En kvinna som endast i sin vildaste fantasi lever det liv hon vill leva. Ett passionerat liv där hon har makten. Ett liv i en annan tid.

I novellen reflekterar Teresa om att hon känner sig annorlunda än andra kvinnor, både när det gäller lust och sentimentalitet. Hela hennes ingifta släkt har nära till känslor, men hon är gjord av starkare virke. Endast när hon för en gångs skull är själv, släpper hon garden och låter sig beröras av ett citat ur en dikt. “Allt det som jag aldrig säger, måste du min käraste förstå…” står det. En mening som väcker något hos Teresa. Om och om igen läser hon raden och om och om sköljer känslorna över henne, så som vågorna rullar mot stranden.

En alternativ bild av sensualitet

När jag läser om Teresa kan jag inte hjälpa att fyllas av vemod. Jag tänker på hur mycket som varit tabubelagt i historien som inte är det nu. I sin verklighet kan Teresa bara utforska tankar i enrum, och ofta känner hon skam över det hon föreställer sig.

Kvinnlig sexualitet är ett ämne man fortfarande inte pratar mycket om, men i takt med att samhället blivit mer jämställt, är det mer accepterat. Än idag skymtar dåtidens hierarkier fram. Inom porrindustrin är fokuset på manlig njutning och kvinnan är bara en varelse skapad för att tillfredsställa honom. Så som det varit i historien.

Eeva Kilpi speglar istället den kvinnliga lusten, vilken är i centrum för novellen. Det ger en alternativ bild av romantik och sensualitet som än idag är aktuell att lyfta.