"Mama I´m criminal "

Att leva för dagen är ett måste för Ali. Man vet aldrig när det kommer ta slut säger han. Antingen har man skapat problem med fel människor eller så kommer man tvingas avsluta livet själv eftersom man inte orkar med all smärta man har gett andra.

Det är hans inställning, att bara leva dag för dag. Ali har varit yrkeskriminell i flera år, ett liv präglat av jakten på snabba pengar, våld, rädsla och paranoia. Han försöker konstant att ta sig ur det livet utan att lyckas. Enligt Ali är samhällets murar allt för höga för att kunna nås.

-Jag vill lämna, jag vill lämna skiten. Den här världen i kriminalitet är bara helt mörk. Men ibland man är tvungen att vara kvar i det här mörkret. Ali tar ett bloss av cigaretten och undrar hur mycket han kan berätta. Han heter egentligen något annat och när jag förklarar för honom att han kommer vara anonym samt ha källskydd ser jag hur han ler och andas ut. Han förklarar att han tillsammans med en annan person rånade en knarklangare för en vecka sedan. Ali är lång, smal, klädd i svarta kläder. När han pratar låter han ibland släpig, ibland “stissig”. Man känner av något desperat i hans beteende. Ali är i 25- årsåldern och kom som flykting till Sverige under flyktingvågen 2015.

Hans liv i den kriminella världen började bara ett par år senare när han började röka på med vänner. Därefter var steget inte långt till att också börja sälja droger. Först sålde han för att “vara rik som alla andra”, men senare handlade mer om att få mat i kylen. Men idag ångrar han grovt banan som han hoppat på. Valen han har gjort i sitt liv har tagit honom till en plats som han själv beskriver som endast mörker.

När jag sålde som mest narkotika höll jag på att bli paranoid faktiskt, man har ingen säkerhet, man tänker att allt kommer hända och måste vara redo. Men nu har jag det bättre, säger Ali.

Under hela sin kriminella tid har han haft vänner och anhöriga som försökt hjälpa honom med både jobb och lägenhet, men utan att det lyckats. Det verkar som att Ali inte ser sig själv som yrkeskriminell, utan att han bara gör vad han måste för att överleva.

Jag är inte så jättekriminell nu, bara lite när det behövs, säger Ali.

Men du rånade ju någon förra veckan?

Ja, ibland är det så att man behöver pengar. Men jag försöker att inte skada någon. Jag är inte så mycket kriminell som innan men ibland händer det såna grejer eftersom jag behöver pengar, så om någon skulle erbjuda mig ett jobb där vapen inte är inblandat hade jag gjort det.

Det ökade våldet

Med den ökade gäng rekryteringen och den våldsvåg Sverige är i nu så har diskussionerna om avhoppare varit på mångas läppar. Politiker har lagt fram olika förslag hur de ska göra för att få bukt med den ökade brottsligheten. Samtidigt som en ny era bland de kriminella har skördat många liv. De kriminellas kodex att man inte skadar någons anhöriga och barn har brutits många gånger om och bara i september har 12 människor dött till följd av våldsvågen. 

– Det är det som inte är bra i den här världen, man har inget lugnt liv utan hela tiden måste man ha koll runt sig, att någon inte ska komma och tjuta dig eller att det händer något med dina kompisar. De kan vara oskyldiga men på grund av dig kan det hända dem också. Man kan aldrig vara lugn så det är klart man vill lämna och få ett bättre liv, säger Ali. 

Men varför blir man kriminell? Och hur är det att på riktigt leva varje dag på gränsen? Att försöka ta sig ur har varit Alis mål länge, men som han beskriver det så dras alltid problemen till honom. Det är svårt att bryta kontakten och börja om på nytt. Både vänner, pengar, bostad och jobb ger mycket motstånd om man vill in i samhället igen. Men nivån på brutalitet i den kriminella världen har ökat markant det senaste året.

När Ali började sin bana var det inte alls på tal om att döda varandra på det sättet som sker idag. Han tar starkt avstånd till att ta en annan människas liv och hans röst blir upprörd när vi pratar om den ökade våldsspiralen och att de kriminella nu har brutit mot sina egna regler och skadar anhöriga, vilket innan inte var tillåtet. 

När vi jobbade så tänkte vi inte jättemycket på våld, att döda människor, att ta ett liv för ingenting. Men idag är det jättevanligt, ungdomar tänker att de ska ta ett liv för att komma in i denna smutsiga värld, men jag är 100% på att dom kommer ångra sig, säger Ali. 

Däremot säger han att om någon skulle skada hans familj eller anhöriga så är det bara hämnd som gäller tillbaka och gränsen är nådd. Ali förklarar att han mest rånar andra för att fixa sina pengar. Men riskerna med det är såklart större och fiender skapas lätt genom att råna andra knarklangare. 

Vi tänker ibland så att vi måste göra den här grejen eller fixa pengar kanske till familjen. Man tänker bara så att livet inte är viktigt, det är bara dessa pengar som kommer kunna hjälpa än, säger Ali. 

Han har även tagit hand om andras kokain för att ge till kunder men enligt Ali var det någon annan som hade hand om själva marknadsföringen och försäljningen medan han bara levererade narkotikan till olika personer. Allt ifrån rika som tar kokain till låginkomsttagare som nöjer sig med en joint. Kunderna är många och olika men Ali säger att han till skillnad från vissa andra har en åldersgräns på 18 år. 

Det var viktigt för mig men för vissa är det inte det. Men det är inte rätt att man ska göra ungdomar beroende, man ska hålla dem borta. 

Försöken att bryta sitt mönster har bara resulterat i återfall. Hoppet man kan se i andras ögon syns inte i Alis och det känns som att han inte vet hur han ska ta sig ut. Senast han blev gripen var bara några dagar sedan trots att han inte säljer den mängden längre utan bara om det verkligen behövs. 

Det är väldigt stressigt. Man har inte tid för sig själv, blir paranoid och så vidare…

Svaren på mina frågor dröjer en aning när han tänker på hur han ska formulera sig. När jag frågar hur mycket han har i sitt belastningsregister vet han inte hur många åtalspunkter han är uppe i, han suckar högt och säger att han inte har räknat dem. 

När jag mådde dåligt började jag ta produkterna själv, ett tag rökte jag med vänner för att ha kul men med tiden började jag röka när jag var själv för att jag inte mår bra, säger Ali.

" Det är djävulens bilder"

Han tar upp sin telefon och visar mig ett bildspel i en krypterad låst app. Bilder med vapen, droger och blod spelas upp med låten ”Mama I’m Criminal” i bakgrunden.

-Det är djävulens bilder, säger han.

Under videons gång förklarar Ali att man använder dessa bilder för att visa sin konkurrent eller någon som man hamnat i konflikt med. Det blir som en tuppfäktning tävling att den som har mest och starkast våldskapital blir automatiskt mer säkra i en eventuell konflikt.

I en värld med hård konkurrens och ständigt jagande efter den bästa och billigaste narkotikan kan leverantörerna variera beroende på pris och tillgång. 

Ali hämtar på flera ställen men tar alltid sin säkerhet på allvar. 

Man åker inte var som helst och hämtar produkter, man måste känna sig säker att inget kommer hända efter mötet och att ingen kommer efter dig. 

Men hur vet man det?

Man frågar massa innan och kollar upp information om den personen. Eller om man ska gå och träffa en främling så måste man vara redo om något ska hända. Man går inte själv för det är för stor risk, säger Ali. 

Det finns de som langar och importerar stora mängder narkotika som är kopplade till gäng. Men Ali är som en frilansare inom narkotikaaffärer men trots detta har han ändå vänner som hjälps åt och backar honom om det skulle vara något. Man kan se frilansarna som att de är konkurrenter men i olika grupperingar hjälper varandra och till och med ger kunder till varandra. Detta är såklart inte populärt i den nuvarande utvecklingen hos gängkriminella där allt fler gäng  flyttar runt och vill ta över olika städer. De vill expandera sin marknad och där står Ali som inte alls vill utföra den nya sortens våld. 

Är du inte rädd? 

Hela jobbet är riskabelt så man kan inte tänka så. Men jag är inte inblandad i något gäng så det finns ingen anledning att dom ska gå mig nu eftersom jag inte längre säljer i dem skalorna.  säger Ali.

Känslorna bakom masken

Livet i denna parallella värld speglas i rapmusiken och på nyheterna. Men sanningen bakom alla rånarluvor och bandanas är ett psyke som är totalt nedbrutet.

De unga ser en sån där musikvideo på Tiktok och sociala medier. Vissa vill bara se det de vill men när de fattar vad som kommer hända dem kommer de aldrig vilja gå dit. När man tar ett liv är det 100 procent att någon annan kommer ta ditt, säger Ali.

Allt Ali har varit med om och sett gör enligt honom att man dras djupare och djupare in i grövre brottslighet. En natt sålde Ali och hans vän i ett område som var någon annans. I mörkret kom killar fram och skulle köpa av Ali men när de visade sig att Ali sålde var detta bara ett test från konkurrenterna. En röd prick började lysa emot Ali och hans vän och han beskriver hela händelsen som att han blev lugn och allt gick i slowmotion.

Det var sex, sju maskerade killar. Jag såg en sparkcykel på sidan och sen ett lyse som satt på en Glock. Jag var aldrig rädd utan bara skrattade och sa att han ska inte bete sig som ett barn, men då slog han Glocken i mitt ansikte och vi fick pistolen mot huvudet. Den kvällen låg vi båda på knä, jag tänkte att jag kommer bli skjuten. Men jag tänkte också på min vän också att han inte skulle dö. Sen när han satte pistolen mot oss tänkte jag att det var slut. Jag stängde mina ögon och tänkte att jag kommer få kulan, säger Ali.

Han fortsätter att förklara situationen och pratar märkbart avtrubbat om händelsen. Inte en enda känsla visas i hans uttryck.

Jag såg på hans ögon att han var påverkad så man måste agera på rätt sätt, därför blir man inte rädd utan lugn. Om jag skulle göra honom arg kanske han tappar kontrollen.

Den här kvällen jag tänkte inte på att vi ska kunna gå hela därifrån. Efteråt skaffade vi vapen, vi tänkte inte skada någon utan det var ett måste för att skydda oss, säger Ali.

Efter ett tag tog mannen ner pistolen och de maskerade männen gick därifrån. Ali och hans vän satt kvar en stund innan de började röra sig.

Efter denna händelse blev Ali själv tvungen att rusta upp med vapen för att försvara sig. Men han hade ingen tanke på att sluta trots det hot han blev utsatt för. Det blev som en läxa att vara mer förberedd på vad som kan hända. Det händer massa olika saker när man rör sig i dessa kretsar men Ali kände sig mer redo när han en gång varit i denna situation.

Men trots det trauma det innebär menar Ali att det inte är de tankarna som kommer när han mår dåligt utan mer de tankar på hur han skadat andra genom att sälja knark. Tankarna som kommit efter han blivit kriminell kan han endast dämpa med narkotika. Stämningen går att ta på och orden känns tunga för honom att berätta. Självmordstankar har plågat Ali efter allt han har sett i sitt liv.

Man får ångest för man borde inte göra det men jag gjorde det ändå.

När man pratar med psykolog och sånt så säger de bara ord som ska ge dig hopp. Och jag får hopp när jag hör dem och sen kommer jag hem och fattar att dessa grejer fattar man inte tills man själv har varit med om dem, säger Ali.

Nu röker han inte längre för att det är kul och han säljer inte längre för att ha råd att röka. Han kritar och får sitt knark gratis och begår brott för att mätta sin hunger. Med erfarenheter av polisövervåld, missbrukare som han har matat och ett samhälle som enligt Ali svikit honom så är smärtan ohållbar. Flera gånger berättar Ali att han har blivit felaktigt behandlad av både polis och väktare.

Han tar upp sin telefon och visar en video där han och hans vän blev slagna av busskontrollanter då de påstod att Ali och hans vän inte hade någon biljett. Men enligt Ali hade de en biljett.  Hans röst blir upprörd när han berättar. Han visar bilder på sina skador med blåa stora märken över både benen och upp mot revben. Det syns tydligt att slagen kommer från en batong då de blåmärkena är formade som avlånga breda streck över hans kropp. I detta fallet åkte Ali in till sjukhuset där vårdpersonal fick ta hand om honom.

Vårdpersonalen var chockad när de såg mina skador, säger Ali.

Ali förklarar att han har försökt så många gånger att lägga detta liv bakom sig men att han inte längre har någon tro på att det kan bli en bra framtid. Hans ögon blir glansiga och man ser hur han försöker låtsas som att han inte är ledsen men det märks ändå. Rösten stockar sig och han pratar tystare.

Om jag inte röker på så kommer dessa tankar att skada mig eller ta mitt liv. När jag slutat några gånger så har jag försökt att begå självmord, säger Ali.

Varför vill du dö?

Du har sett hela världen, du har levt det du ville. Det räcker. Jag vill inte se mer och jag vill inte ha mer erfarenhet. Du får för många saker som du har sett så du vill inte se mer goda saker och onda saker. Jag tänker att nästa liv kanske är bättre. Om jag ska få höra att jag har någon sjukdom typ som cancer så kommer jag inte att bli ledsen, säger Ali.

Varför blir man kriminell?

Men vem är det som skapar en kriminell människa? Utanförskap, integration, eller som en del fördomar att de kriminella bara är dumma i huvudet. Med flera kriminella personer som jag har varit i kontakt med så har den kriminella banan endast handlat om försörjning. Jobbet i sig gör även att många själva fastnat i missbruk. För att ett samhälle ska fungera krävs det skyddsnät och framförallt en fungerande socialtjänst. Många har lämnat liknande historier som Alis, om den polisiära delen med övervåld, rasism och diskriminering och att den haft stor påverkan i deras kriminella livstil. De menar på att motivationen att vara hederlig försvinner då de ändå ses som kriminella i statens ögon och att polisbrutaliteten leder till att man inte litar på myndigheter.

Många har tagit denna väg bara på grund av hur polisen har behandlat dem när de var icke kriminella. De har inte gjort nånting och första gången är okej men andra gången polisen behandlar dem på det sättet så måste de göra någonting, säger Ali.

Det vi mot dem snacket är tydligt både från politiker och kriminella. Samhällets murar som gör att icke-kriminella är mer värda än en kriminell är något som lyser igenom i Alis röst. Att sprickan mellan samhället och en person som begår brott blir så stor att Ali inte känner något hopp att kunna bli en hederlig människa. I andras ögon kommer han ändå vara dömd då varken arbetsmarknaden eller staten kommer ge honom en chans.

Jag försöker jättemycket att släppa allt och vill inte tjäna pengar på det här sättet. Jag vill ha ett vitt jobb och komma in i samhället, men hur mycket jag än söker jobb och ber om hjälp så hjälper ingen mig bara på grund av mitt belastningsregister. Det är jättesvårt. Även om jag verkligen vill ändra mig själv så kan jag inte göra det. Jag och många andra blir tvungna att komma tillbaka till den här världen igen bara för att kunna klara oss och bli rika som andra. Andra människor kollar alltid med hat, säger Ali.

När jag ber honom att utveckla vidare förklarar han hur han konstant känner sig utanför bland vanliga människor. Allt ifrån grannar och människor på stan som kollar snett när de ser hans klädstil.

Om du skulle få ett jobb och en lägenhet med ett rum, vad gör du då ? Skulle du då byta mobil, bryta kontakten med alla som har med något kriminellt att göra för att ta den chansen ?

-Ja.

Skulle du kunna gå och lämna pisseprov varje vecka?

-Hur länge då?, frågar Ali.

Iett helt år.

Det är riktigt svårt faktiskt.

Ali tittar på klockan och får plötsligt bråttom. Han ska iväg på en svart lägenhetsvisning i hopp om att få sin egen bostad. Han skyndar sig iväg och säger att jag kan kontakta honom så kan vi träffas igen om jag har några frågor. Innan han går frågar jag hur han ser på sin egen framtid.

Framtiden för mig är helt helt mörk. Jag ser ingenting framför mig. Jag kan inte planera någonting. Jag har försökt att ta mig ur så många gånger men jag kommer inte någonstans.

Reporter

Hanna Ferm Tiitus

Journalist student 

Dela gärna

Senaste artiklar