På ett grått, plastigt golv står några män och diskuterar Husqvarna FF:s säsong. De står där korridorerna korsar varandra, där ljuset strömmar från fönstret bredvid dörren som står på vid gavel. Några är från klubben, men här står också domaren som dömde det avgörande mötet med Astrio för två veckor sedan. Då tog Söndrumslaget Husqvarnas kvalplats, och till dagens match mot Varbergs GIF finns inget kvar att spela för.
Domaren heter Mattias Theander och är 46 år. Det bruna håret är kort på sidorna och långt högst upp, kammat åt höger. Kroppen kläds av mörkblå jeans och en svart hoodie. På axeln hänger en stor, svart och grå axelväska. Han började döma för att ge tillbaka till fotbollen, men också för att han varit med om domare i sin karriär som inte hållit måttet. Han själv tyckte han var en bra domare hemma från TV-soffan. Nu har han dömt från planen sedan 2011 och är inne på sin femte säsong i division 2.
Han inledde samtalet i korridoren med att be om ursäkt för senast, men säger också att han inte tror han avgjorde resultatet. Visserligen gav han Astrio en straff, men den brände de ju. Och det var efter det den halländska segermaskinen både kvitterade och tog ledningen. In i hallen kommer också Simon, en av de två assisterande domarna. Det svarta håret är kort och välklippt. Dagen till ära är han iklädd en beige rock. Hit kommer också Alin, den andra som ska smeka linjen under dagens möte.
– Det här är en av de bästa planerna i Sverige.
Omdömet kommer från Simon så fort han går ut på Vapenvallens gräs. Det har blivit dags för en inspektion. Det ska kontrolleras att alla linjer syns, vilket skick planen har. De tre domarna ställer sig och diskuterar i ett hörn. De pratar om allt mellan himmel och jord. Om en bra domare från Helsingborg som gjorde en sämre match senast. Om en ghanan som hoppade in i Malmö FF:s möte med Union Berlin. Han drog på sig en straff och blev utvisad.
– Niva sa att det var bland de sämsta inhoppen han har sett, säger Mattias.
Rummet är inramat av tegelväggar. Längs med dem finns träbänkar med metallben, men också skinande metallkrokar. Det är mörkt och dunkelt. I mitten står ett litet bord med mackor, med en gul och blå-kaffekanna. Här finns dörrar som leder till en toalett och en dusch. Det har blivit dags att byta om. De vardagliga kläderna ska bort, det svarta domarstället ska på. Mattias packar upp sin väska, där en glasslåda döljer sig bland kläder och powerade. I lådan finns gula och röda kort. Men också ett plastkort han polerar med alkogel. Där ska han skriva ner målskyttar och vem som varnas. I vilken minut det utspelar sig. Simon ställer en högtalare på bordet och fyller dunkelheten med musik. Mattias tycker det låter som hans dotter har valt genre. Då frågar Simon vad han hade velat lyssna på istället. Mattias ber han spela vidare. Simon får googla hans musiksmak sedan, säger han.
Sedan fortsätter samtalet. De pratar om att förbundet väljer att satsa på unga domare, i 20 årsåldern, istället för de äldre med erfarenhet. Trion menar att det är fel, att 30-åringar har förmågan att släppa misstag lättare och behålla greppet om matchen. De pratar också att man kan gynnas av att ha flickvän eller fru och familj. Mattias minns tillbaka när allt kretsade runt fotbollen, hur svårt det var att lägga ett snedsteg bakom sig då. Nu omfamnas han av sina barn så fort han kliver innanför villans dörr i Hyltebruk.
– Har ni tre avbytare i dag? Var fan har ni hittat dem någonstans?
Matchen närmar sig och Varberg har precis lämnat in dagens trupp. På något vis har de alltså trollat fram hela tre pjäser till bänken. En som saknas är däremot Isak. Han har varit en trevlig prick när Mattias dömt honom innan. Angående domarna har de precis haft en matchgenomgång. Mattias har lett den, berättat om att han själv stått vid linjen och sett hur huvuddomaren tappat kontrollen. Nu ber han sina kollegor att nyansera och fatta egna beslut.
– Men ni behöver inte slänga mig framför bussen, säger han.
I takt med att “Hall of fame” bytts ut mot “Gimme! Gimme! Gimme!” på andra sidan väggen börjar matchstart närma sig. Till slut har Mattias börjat stöpa planer på att skicka in Simon i omklädningsrummet för att hämta Husqvarnas trupp. Då kommer en materialare in med ett A4-papper i sista sekund. Han är kort och rund i tajta, svarta träningskläder. Ansiktet är prytt av ett stort brunt skägg och fyrkantiga glasögon. Han berättar om Husqvarnas sorgliga säsongsavslutning. Att han bara vill att de 90 minuterna ska vara över. Mattias tror sig veta varför.
– Har du öl på kylning? frågar han. Svaret är ett jakande sådant.
Det har tidigare varit kallt och ruggigt. Nu är vädret som omfamnar mig på en av många blå plaststolar desto behagligare. Molnen som regnet tidigare kommit från börjar spricka upp. Sittplatssektion på sluttningen ner mot planen täcks av ett brunt trätak. På andra sidan gräset finns ett litet träbås med räcken att hålla i. En av de som står där vajar en blå HFF-flagga. Han är en av få som tagit sig hit överhuvudtaget. “HFF! HFF! Vi ska till toppen gå, det kan ni lita på. HFF!”. Så lyder den alltjämt hädiska, men också charmiga, rocklåten som dunkas ur det slitna högtalarsystemet. Med andra ord passar den den svenska folkhemsfotbollsmiljön perfekt.
Efter en uppvärmning, toalettrutin-diskussion och klassisk “kom igen nu!”-ryggdunk som kopplat ur Simons headset tillfälligt är det dags. Mattias, Alin och Simon leder ut spelarna på gräset, ut från det låga, gula tegelhuset med röda inslag. Hemmalaget är klädda i mörk- och ljusblå ränder, som direkt får mig att tänka på Djurgårdens IF. Gästerna pryds av röda tröjor och blå shorts. En slantsingling senare är det dags för mötet att blåsas igång.
– Där kommer äntligen den där jävla bollen…
En missnöjd gubbe i 50-årsåldern sitter bredvid några rader bort. Han har mumlat oavbrutet under halvleken hittills. Nu finns det ett uns av lättnad bakom missnöjdheten. Men tonläget byts snabbt igen.
– Han ska skjuta, han ska skjuta…
Husqvarnas Tarek Alnator, som serverats den tidigare nämnda passningen längs med kanten, väljer att skära in och leta efter en skottvinkel. Gubben vill att Tarek ska leta efter ett passningsalternativ. Det vill inte Tarek. Han rör sig skickligt in till halvmånen utanför straffområdet och placerar bollen vid den vänstra stolproten. Det gör att hemmalaget leder med 2–0 när Mattias sätter visselpipan mot sina läppar för att signalera att halvleken är slut. Han har kontrollerat matchen rutinerat hittills. I högtalarsystemet berättas det om tilltugget i kiosken i det vita trähuset mellan planen och det gula tegelhuset.
– Jaha, vad tycker du om första Viktor?
Jag sitter på bänken i omklädningsrummet igen. Jag berättar att jag tycker halvleken har varit lugn. Det märks att inget av lagen har något att spela för. Domarna håller med. Men Mattias vill att det ska bli lite fler gula kort i nästa halvlek. Tiden är knapp innan matchen börjar igen. Därmed är effektivisering högst nödvändig. Det leder till stående kissande med öppen dörr. Men också att det intas powerade och mackor. Simon har problem med baksida lår. Han berättar att det gör ont att springa. Han får tipset att hoppa i sidled. Sedan har det blivit dags för nästa 45.
– En korv med bröd tack.
Jag står utanför det det vita trähuset, lite liknande ett torn i miniatyr, när jag får en kokt, avlång köttbit. Jag väljer att tillsätta ketchup och senap. 20 kronor var mödan tydlig värd. Den är förtärd redan innan mina blåjeans återförenats med en blå, kylig plaststol. Andra halvlek är lika lugn som den första. I minut 49 delar visserligen Mattias ut matchens första varning till Varbergs nummer 20. Det är inget att diskutera, men både den skyldige och hans lagkamrater käftar emot. Innan det är över hinner Husqvarna göra både ett och två mål till, Varberg hinner dessutom reducera. 4–1 när Mattias blåser av tillställningen med andra ord. Sedan tackar han spelare och domare.
– Avslagen match kan du skriva i rapporten. Domarna såg uttråkade ut.
Mattias skämtar när vi är inne i omklädningsrummet igen. Han tar fram sin mobil och skriver ner matchrapporten. De tackar varandra också. Någon utbrister till och med att det är en ära att döma i det här sällskapet. Sedan har det blivit dags att hoppa in i duschen innan Mattias ska dyka upp någonstans mellan den andra och tredje perioden i HV:s match mot Brynäs. Sedan kanske han ska unna sig ett glas rödvin.
Viktor Fridén
j21frvi@svf.fhsk.se