Passionen är hennes liv

TACK TACK TACK! Efter att ha blivit omkullkastad i en kavalkad av jullåtar tolkade av Carola, är tack det ända jag kan säga. 

Konserten började med ett härligt förband i form utav Lugnet Gospel Choir som gjorde ett suveränt jobb med att värma upp publiken. En svängig första gospel med Oh happy day i samma tappning som i filmen Sister Act 1 med Whoopi Goldberg. Kören höll ett program på ungefär 30 minuter och lämnar sedan scenen.

Då hör man början på Så länge jag lever, kanske Carolas mest kända och mest uppskattade låt. Carola kommer in med en härligt änglalik långklänning, håret och makeupen sitter perfekt. Jag sitter på första raden och kan på nära håll iaktta stjärnan och på så sätt iaktta henne noga. Så länge jag lever övergår sedermera i låten I denna natt blir världen ny en annan av hennes bästa låtar.

Efter ett par låtar så tackar hon för inbjudan till kyrkan och talar avslappnat och personligt om julens betydelse. Inte bara för henne själv utan betydelsen för andra i andra delar av världen, i olika livssituationer.

Carolas kanske mest kända jullåt är Himlen i min famn där Erik Hillestad har skrivit texten och hon själv har satt melodin. Hon frågar publiken om de kan den och får direkt ett gensvar och hon leder en kör, kanske dags att faktiskt överväga ett deltagande i Körslaget?

Ett av de mer ovanliga inslagen är när Carola och Pelle Ankarberg, som ackompanjerar på flygel, dammar av låten När tro ger liv som är filmmusik till Prinsen av Egypten. Jag har aldrig tidigare hört låten sjungas live av Carola utan har bara hört den i filmen, och detta, var ett väldigt bra inslag.

Under konserten får Carola tårar i ögonen vid två tillfällen. Det första tillfället är när hon berättar om sitt mirakel, Zoe, hennes adopterade dotter ifrån Sydafrika. Hon berättar om den svenska byråkratin som hon fick genomlida för att komma i mål till att få sin dotter.

– Jag har inte gått i någon VIP-kö, eller blivit särbehandlad på något speciellt sätt, säger Carola. Och det är nog så, kanske snarare mer åt det hållet att hon har fått kämpa extra hårt.

Under konsertens gång så får Carola flera skrattanfall, en gång handlar det om när hon bara sovit tre timmar natten innan. Hon hävdade då att hon sover fort… och hårt… ”det gillar jag”. Då bryter både hon och Pelle Ankarberg ihop och det är kanske bara Carola själv som kommer undan sådant i kyrkan. Men det var förlösande för en annan som inte är en kyrkobesökare i vanliga fall. 

Stefan Almkvist kommer senare in, oplanerat, och kör en ny låt som det inte finns någon titel på ännu. Det blir en spontansång där både Carola och Pelle Ankarberg sjunger med. Stefan är för övrigt författaren till Så länge jag lever.

Andra gången tårarna kommer är när det berättas om hennes mamma, Anita, som dog i cancer och hur hon låg på dödsbädden och frågade Carola hur allt skulle gå, varav svaret blev Allt kommer bli bra mamma. 

Konserten fortsätter med tre låtar efter det och Carola blir avtackad med blommor och tackar publiken och musikerna. Med en stor blombukett lämnar hon sedan scenen till publikens jätteapplåder och hejarop. Givetvis blir det extranummer efter publikens applåder. Hon kommer in och kör Hosianna in the highest. En alldeles fantastisk låt med oerhörd innerlighet från Carolas sida. Och sista låten blir Så länge jag lever, igen, publiken är ståendes och applåderar, visslar och hejaropar.

Carola går längst ut på scenen, sträcker ut sin hand mot mig, jag fattar den, intensiteten och hennes närvaro är enorm. Detta är Carola, hon är alltid närvarande och hon ser sin publik. Jag är såld, igen.

Full pott, fem av fem möjliga!

Emil Qvarnström

Falun – Lugnetkyrkan 7 dec 2013