Uppe på himlen tittar solen fram mellan molnen. Strålarna tränger sig fram mellan träd och byggnader. Här och där ligger det cigarettfimpar och godispapper på marken. Bara några hundra meter bort hörs bussar, bilar människor som går lite halv-stressat från punk a till punkt b och allt som tillhör stadens ofta hetsiga miljö.
På de smått smutsiga fyrkantiga plattorna, som ligger nedgrävda utanför den röda tegelbyggnad där Kulturskolan ligger, hörs små fotsteg. De blir högre och högre ju närmre entren de kommer. Vid knuten på den vita byggnaden bredvid tegelhuset uppenbarar det sig två gestalter. Det är förmodligen far och son som är på väg till sonens lektion. I handen har sonen, som ser ut att vara i tre- till fyraårsåldern, en svart avlång väska som ser ut att passa en klarinett. De försvinner in i tegelbyggnaden.
Framtiden för detta kulturcentrum är under ständig debatt och framtiden är oviss. För ett drygt år sedan uppkom ett stort tomrum i utkanten av Tändsticksområdet. I detta tomrum ryms föreningars och politikers åsikter samt en källarvåning under konstruktion. Vid kanten av Tändstickskontoret finns en skylt. På skylten står det att grindarna till själva området ligger 70 meter längre bort.
Vinden blåser bort några sandkorn från locken på avloppsbrunnarna som står på byggnadsområdet. De har ingen asfalt runt om sig och ser ut som pelare som sticker upp ur marken. Bakom dem finns hålet som har delat staden i flera delar. Maskiner, bilar och byggdelar fyller den djupa gropen. Förbipasserande stannar upp, vissa tar bilder andra beskådar vad som hänt. På andra sidan ligger husen som utgör ungdomarnas tilltänkta fristad.
Likt ungdomarna känns det som om stället sover under dagen. Innanför grindarna laddar restauranger och barer upp sig inför kvällen. Det märks tydligt när stolarna till de olika barer står prydligt i en hög, Borden är fria från både cigaretter och flaskor. Några män i arbetskläder kommer ut genom dörrarna på trummornas bar. Mitt emot dörrarna sitter det blommor på både träd och soptunnor. Samma natt när kvällen gick mot sitt slut blev en man nedtryckt mot marken när han kämpade för att ta sig in på baren. Hans motståndare var fyra män i tjocka jackor med reflexer på. Runt om stod det människor och tittade.
Nästa dag blandas fåglarnas kvitter med olika fläktar som surrar på de brunröda byggnadernas tak. Innanför fönstren skymtas bord, stolar och en och annan maträtt. Då och då susar cyklar förbi och en och annan fotgängare passerar sakta. Ingen verkar ha bråttom. På den lilla parkeringen hoppar skator runt, de pratar med varandra. Konstant.
På vägen som leder till bussarna, bilarna och stressande människorna dyker far och son upp igen. Denna gången är det pappan som bär på väskan med det okända instrumentet. De pratar glatt om vad som nyss skett innanför skolvägggarna. Ute på gatan hörs ljudet från en violinist. Det är i något av alla rum på kulturskolan som det sitter en flicka eller pojke som kanske har visionerna att bli nästa Anne- Sofie Mutter.