Anne-Britt hade lagt drömmen om kärleken på hyllan, men allt förändrades då hon såg en bild på Kennet. Deras första möte blev något utöver det vanliga.
– Jag drömde om att ha en man som jag verkligen längtade efter att få komma hem till och som jag längtade efter skulle komma hem. Det är en fest att på kvällen få lägga sig i Kennets famn. Det är en dröm som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, säger Anne-Britt och tittar på sin man sedan åtta är med kärlek i blicken.
Det är svårt att tänka sig att Anne-Britt Strannerklint hade gett upp tanken på att träffa en ny man för de verkar som gjorda för varandra. Hennes tidigare relationer slutade i besvikelser, men hon hade också gjort några nya försök att träffa en man genom en datingsida för kristna, Sjunde himlen. Men det blev också misslyckat. Det ledde till att Anne-Britt kapitulerat och sommaren innan hon träffade Kennet Strannerklint tog hon ett beslut:
– Det här går inte. Jag kommer aldrig att träffa någon, jag ska vara själv, jag ska aldrig vara tillsammans med någon för karlar är inte roliga. De är bara dumma, så tyckte jag, förklarar hon ärligt.
Trots detta aktiva beslut gick Anne-Britt in på Sjunde himlen ytterligare en gång och bilden på Kennet förändrade allt.
Vi sitter i det ombonade, lantliga köket i flygeln på en gård som ligger strax utanför Mantorp, ett samhälle två och en halv mil utanför Linköping. Vedspisen är en lämning från forna tider. Mysfaktorn är hög och den lantliga känslan infinner sig omgående.
Kennet är från Jönköping och Anne-Britt från Norrköping. Båda är 58 år gamla och de flyttade halva vägen var och hamnade i trakten. Paret flyttade till det är huset som de hyr för tre år sedan. Påskriset på trappan som katten just lekt med vittnar om den stundande storhelgen. Anne-Britt har precis kommit hem ifrån sin studio i Mantorp där hon målar varje söndag.
– Det är min målardag idag, säger hon. Jag hinner inte annars.
Hon har många strängar på sin lyra då hon är konstnär, sjuksköterska och sedan ett år tillbaka utbildad uttryckande konst- och bildterapeut.
– De olika konstnärliga språken är en del av terapin, förklarar Anne-Britt.
Kennet har varit gift två gånger och har en tonårig son sedan tidigare äktenskap och Anne-Britt var gift i många år med sin förra man som hon har tre vuxna barn tillsammans med. Kennet är fotograf, filmar och driver ett eget företag, Strannerklint Media. På frågan om det varit en dröm att träffa någon igen blev svaret:
– En dröm är ju något som är ouppnåeligt, men visst hade jag ett mål och ambitionen att träffa någon.
Han hade bestämt sig för att träffa en ny kvinna för han ville inte leva själv. Målet var även att träffa rätt kvinna. När han kände sig redo efter cirka ett år efter skilsmässan gjorde han en profil på datingsidan, Sjunde himlen.
Under intervjun tittar paret med värme på varandra gång på gång. Det har gått tio är sedan första träffen, men de ser nyförälskade ut. Anne-Britt förklarar vad som hände när hon såg bilden på Kennet för första gången:
– Jag såg en bild, ett väldigt speciellt foto på någon som bara visade så här, säger hon och gör en ring runt sina ögon, sin näsa och mun för att illustrera hur mycket hon såg.
– Lite mer var det med, det var hela huvudet, säger Kennet.
– Jag såg lite av dina ögon, din mun och näsa. En svartvit bild. Jag såg inte hela ditt ansikte, inte i min dator i alla fall. Jag tänkte ”vad spännande, vad är det här för en?” Och så började jag att läsa. Och sedan skrev jag till dig, men jag kommer inte ihåg vad jag skrev.
Det gör inte Kennet heller. Han hade fått väldigt många meddelanden av andra kvinnor så till att börja med reagerade han inget speciellt på att Anne-Britt skrev. Men han ville gärna träffa en kvinna med ett kreativt intresse. Anne-Britt berättar att i början var Kennet måttligt intresserad av henne, men att hon skrev en lista om sig själv från A till Ö.
– Då började det bli intressant. Det här personen var ju verkligen kreativ. Då tänkte jag att ”har hon tagit hjälp av någon att skriva det här?”, säger Kennet.
– Du ville veta vem jag var egentligen och då kom min lekfullhet igång. Jag var hej vild när jag skrev det. Det var ju vissa saker som var väldigt viktiga, konstnärligheten och julgransljusen.
– På J, säger Kennet.
– Ja, jag måste ha levande ljus i granen, säger Anne-Britt.
– Annars skulle det inte blivit något mellan oss, fyller Kennet i med en allvarsam ton och ser finurlig ut.
Kennet visste inte hur hon såg ut för det fanns ingen profilbild. Men efter att ha läst listan blev han väldigt intresserad och bad att få en bild av Anne-Britt.
– Texten säger en del om en person, men det gör bilden också, säger Kennet.
– Jag var ganska trött på att bli bedömd för hur jag såg ut så jag hade ingen bild helt enkelt. Och där höll det ju på att inte bli något, säger Anne-Britt och skrattar till.
Till att börja med blev hon väldigt besviken för att hon hade uppfattat att Kennet var en väldigt annorlunda man.
– Hoppet tändes att här är en man som inte bryr sig om hur man ser ut överhuvudtaget. Jag var väldigt trött på ytliga män då man ska se ut på ett visst sätt. Jag hade tänkt att vi skulle träffas och att han kommer att köpa grisen i säcken. Men då blev det en smolk i glädjebägaren, ”varför vill han veta hur jag ser ut?”
Då backade hon och det var väldigt nära att hon att inte ens ville fortsätta ha kontakt. Men efter mycket velande gick Anne-Britt mot sina principer och skickade en bild på sig själv.
– Fast då höll det på att inte bli någonting igen och då var jag färdig att dumpa honom fullständigt.
Anne-Britt fick ett svar på mejlen efter att hon skickat bilden.
– Det fanns inte en stavelse med ”tack för bilden”. Ok, då såg jag väl inte ut som han hade förväntat sig förstås, förklarar hon tankegången.
Hon blev väldigt upprörd, stängde ner datorn och var beredd att radera honom. Men nästa morgon bestämde hon sig för att läsa mejlet en gång till.
– Jag hade inte läst färdigt. Jag hade en förväntat mig att han skulle skriva ”hej, Anne, tack för bilden”. Det var den sista meningen som gjorde att jag föll fullständigt för honom. Då skrev han ” och du var ju inte direkt avskräckande heller”. Jag älskar humor och då förstod jag att jag missat den. Jag hade bara läst om kattburar och renovering av crosscykel.
Kennet förklarar svaret:
– Hon hade skickat en bild, hon satt med en fin kjol på sig, någonstans vid ringmuren i Visby. Det var väldigt tjusigt. Hon satt där som en liten sjöjungfru. Det var en väldigt vacker, stilig, och välklädd kvinna och det går ju en på miljonen. Jag tänkte ”skriver jag, du är den vackraste som finns då kommer hon tänka att jag är en sådan där snuskgubbe”. Jag kan ju inte vara så på, ”jag måste träffa dig ikväll, du var så vacker”, utan jag måste vara lite cool.
Båda hade erfarenhet av att träffa någon och med en gång känna att det aldrig skulle bli något, men i det här fallet upplevde de redan innan första mötet att det var rätt.
– Jag har väl alltid haft en dröm om det som man hört andra säga ”när det är rätt så vet man att det är det”. Det här var första gången i hela mitt liv som jag verkligen kände det.
Paret som är kristet tror att deras möte inte är en slump. Kennet hade också gjort tidigare försök med andra kvinnor som inte gett något.
– Jag sa till Jesus, ”jag struntar i det här, du får leda det här och visa mig rätt kvinna”, säger Kennet som ser det som ett bönesvar att han fick kontakt med Anne-Britt.
Hon var den enda han ville gå vidare med och lära känna. Efter tre veckor träffades de för första gången i Linköping. Det blev ett väldigt speciellt möte.
– Jag har aldrig blivit så chockad. Jag gick över gatan och såg att hon stod där. Och från det att jag fått syn på henne till att jag kommit fram tog det sju sekunder så kastade hon sig över mig och kysste mig direkt på gatan.
Paret skrattar gott åt minnet. Tilltaget var inte alls planerat.
– Jag hade aldrig gjort så förut, det gick inte att stoppa, förklarar Anne-Britt. Jag vet inte vad som hände, men jag brukar göra det som faller mig in. Och tvärtom går jag inte emot min vilja.
– Det var som att man direkt blev överfallen. Visserligen visste jag ju innan att det skulle bli vi. Men jag hade tänkt att vi kanske skulle gå och käka och kanske ses nästa vecka och prata mer. Nej, det var direkt pang på rödbetan istället, säger Kennet.
Vad kände du då?
– Det var en explosion, säger Kennet.
När de sedan åt middag var det Kennets tur att chocka Anne-Britt.
– Efter ett tag sa han, ”det är lite varmt här, jag ska bara ta av mig skjortan.” Då började jag tänka, ”vad ska hända nu, ska han börja knäppa upp skjortan”? Då undrade jag om han var knäpp. Det var en ganska fin restaurang och han hade en T-shirt under. Då sitter jag på hans bröst. Det var bilden som jag hade skickat på mig själv då jag satt i min vita vårkjol och turkosa topp. Så stod det under ” Wanted”.
Vad tänkte du då?
– Är det en galning, eller? Men jag funderade efteråt på, varför du gjorde så och det var väl för att du skulle testa och se vad jag sa? Eller varför gjorde du så? frågar Anne-Britt och tittar på sin man.
– Jag gör ju sådana här grejer. Men det är väl lite för att överraska. Det är klart skulle det inte slagit väl ut skulle det ha visat sig rätt snabbt. Men jag kände att hon gillade det och var lite busig och hängde på. Hon sprang ju inte i väg i alla fall.
Anne-Britt berättar att även frieriet var en överraskning.
– Då skulle vi fira att vi känt varandra ett år och åka på en kryssning till Helsingfors. Och han hämtade mig i bilen och vi åkte upp till Stockholm och så sa han ”du, jag måste bara hoppa av och handla en sak här” Och han kom tillbaka och hade en ros i handen och ett kort där det stod ”vill du gifta dig med mig?”
Omkring ett år senare var giftermålet ett faktum.
– Kennet är min bästa vän och det är första gången det varit så i en relation för mig. Och det känns som vi alltid levt ihop.
Anne-Britt fick sin drömprins till slut och nu vill de leva lyckligt i alla sina dagar.