Tillräckligt många kryss i personvalet hjälper in politikern i riksdagen, landstinget eller kommunen. Därför är det en hel del politiker som just nu jobbar stenhårt med att jaga väljare som kan kryssa dem.
– För mig är kryssen viktiga. Jag taggas av dem, säger Anna Mårtensson (FP).
I valet 2006 lyckades Annie Johansson (C) bli en av de sex ledamöter som kryssade sig in i riksdagen. Det var inte hennes plan, men i kampen för att lyckas skaffa Centerpartiet två mandat från Jönköpings län lyckades hon även stärka sin egen person så mycket att 2 296 personer valde att sätta ett kryss framför hennes namn. Och på så sätt hamnade hon i riksdagen, trots att hon bara stod på andra plats på länets riksdagslista.
– Jag ville göra mitt namn känt och ge fler röster till Centerpartiet, men jag hade inga tankar på att kryssa mig in, säger hon.
Med hjälp av sin hemsida, sin blogg och regelbundna besök på framför allt högskolan i Jönköping lyckades hon profilera sig som en ung röst som ville in i riksdagen. Och hon tror att det som krävs för att fånga människors förtroende är att man brinner för de frågor man pratar om och själv kan relatera till dem.
– Jag var ju mellan 21 och 23 när jag hade min kampanj och när jag pratade om ungdomsarbetslösheten blev det på riktigt.
”Helt sjukt”
Andreas Carlson (KD) håller med och driver själv en hård personvalskampanj. Efter att ha suttit i kommunfullmäktige i Mullsjö i fyra år siktar han nu på riksdagen. Och det är kryssen som ska ta honom dit.
– Hela poängen med personvalskampanjen är ju att få in folkvalda personer i riksdagen. Det är ju helt sjukt att man kan sitta i riksdagen utan att ha någon man svarar för direkt, tycker han.
Unga väljare, Mullsjöbor och partiets kärnväljare som vill ha en viss förnyelse är de han riktat in sig på i sin kampanj. För rikta in sig, det tror han att man måste göra för att ha en chans att få tillräckligt många kryss.
– Om man riktar in sig på en liten målgrupp, till exempel unga väljare, blir det för lite. Då är det inte många som röstar på en. Man kan inte heller vända sig till alla, utan det gäller att rikta in sig på en lagom stor grupp.
Som ett maraton
Men så har inte kommunfullmäktiges ordförande i Jönköping, Anna Mårtensson (FP), valt att fokusera. Hon tror inte på idén att vända sig till en målgrupp för att samla de efterlängtade kryssen, utan vill i stället att folk själva ska känna igen sig i hennes hjärtefrågor.
– Till exempel så har jag ju min blogg. Om väljaren läser den så kan hon ju tänka ”Hon brinner ju för barnen, det gör ju jag också!” i stället för att behöva läsa på allt om partiet.
På så sätt tror hon att hon kan locka en del väljare som inte nödvändigtvis är intresserade av politik.
För Anna Mårtensson finns det två syften bakom personvalskampanjen. Dels det rent personliga, där hon hoppas kunna få möjlighet att ägna sig åt politiken på heltid, och dels att samla fler röster till sitt parti. Samtidigt slår tävlingsinstinkten till och när hon pratar om kryssen får hon en lite sprallig, men ändå fokuserad, ton i rösten.
– Många ser det som att springa ett 60 meterslopp; en kort sträcka som snart är avklarad. Men jag ser det som ett maraton och nu börjar jag få lite upploppskänsla. Jag har jobbat målmedvetet hela loppet och nu börjar jag få blodsmak i munnen.
Just det är det som hon tror gör att vissa drar sig för att driva en personvalskampanj. Många är eldsjälar inom sina partier och har många frågor som skulle locka väljare, men vill inte stå i rampljuset.
– Sticker man ut hakan så får man ta stryk, och det vill inte alla.
Annie Johansson håller med. När hon började sin kampanj inför förra valet insåg hon snabbt att det gällde att synas och höras så mycket som möjligt. Att prata om ungdomsarbetslösheten var tacksamt, det gav mycket plats i medierna.
– Det är oerhört svårt att få plats i medierna som okänd och man måste sticka ut. Det gäller att alla medieutspel man planerar måste innehålla en konflikt som berör och kanske provocerar.
Flest kryss
För att ”kryssa sig in” i riksdagen krävs att minst åtta procent av partiets väljare i distriktet kryssar ett namn. I kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige räcker det med fem procent. Förra valet fick Andreas Carlson 119 kryss, vilket gjorde att han med drygt 15 procent kom in i kommunfullmäktige i Mullsjö. Nu när han i stället vill in i riksdagen har han en hårdare nöt att knäcka. För att den drömmen ska kunna bli verklighet måste han nämligen få mellan 2 000 och 3 000 kryss.
– Jag tror att jag kommer att lyckas med det, säger han och låter väldigt självsäker.
Anna Mårtensson har inget officiellt mål att nå, men hon räknar med att det ska bli en hel del kryss.
– Jag räknar iskallt med att få flest i Folkpartiet i Jönköping.
Förra valet fick hon 251 kryss, trots att hon säger sig ha varit relativt okänd i politiken innan valet. Men drömmen vore helt klart att få fler röster än Acko Ankarberg-Johansson, Ann-Mari Nilsson, Peter Persson och de andra kommunalråden.
– Min dröm vore helt klart att få flest av alla i Jönköping. Det vore fantastiskt roligt. Och betydelsefullt.
Mer kryssande!
2006 valde 22 procent att utnyttja möjligheten att personrösta. Det är en minskning från 1998, när personröstningen infördes. Då valde hela 30 procent att kryssa sin favorit.
– Jag tror att vi kommer att ligga kvar på samma nivå som tidigare under det här valet, även om jag skulle vilja se att det var betydligt fler, säger Annie Johansson.
Men Andreas Carlson och Anna Mårtensson är betydligt positivare. De tycker sig ha sett att det verkar som om fler kommer att utnyttja möjligheten under det här valet. Mycket för att ordet kryssning har använts flitigt i den här valrörelsen, men de misstänker också att det är på väg att förändras.
Enligt Folke Johansson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som har varit med och utrett personvalet, är det mer självklart för unga väljare att personrösta än för de äldre.
– De har fått in att personvalet finns som en möjlighet. De äldre tänker inte riktigt på det, utan röstar som de alltid har röstat.
Dock tror han inte att Sverige genom lag kommer att kunna tvinga alla att personrösta.
– Antagligen skulle man bara sätta ett kryss på måfå, eller på dem man redan känner till.
Men Anna Mårtensson är mycket positiv till en sådan lag.
– Det är en jättebra idé! Det behövs mycket mer kryssande.