Loading...
Tidning

Efter VM-succén vill Wikström få ut mer: ”Känner ofta en frustration”

Alpina skidåkaren om VM, Mikaela Shiffrin, Sävsjö och sorgen i landslaget

Foto: Svenska Skidförbundet
Foto: Svenska Skidförbundet

Sävsjötjejen Emelie Wikström är hemkommen från VM i S:t Moritz med en bronsmedalj i lagtävlingen, där hon var reserv, och med en individuell åttondeplats i slalom. Trots att hon är nöjd med sin insats känner hon att hon har mycket mer att ge.

Hon menar att hon, till skillnad från Frida Hansdotter som knep bronset i slalom, har svårt att prestera två bra åk på tävling, det blir ofta minst ett av åken som hon känner sig missnöjd med. Nu på VM var det första åket som inte var så bra som hon hade velat.

– Jag känner ofta en frustration över mina insatser på tävlingar, för på träning är jag ofta minst lika snabb som Frida (Hansdotter) och PH (Maria Pietilä- Holmner). Jag vet att jag har Fridas nivå i mig men jag har inte lyckats få ut det på tävling än, det är något jag måste jobba med, det sitter ju i skallen, säger Emelie Wikström.

Och att hon fick med sig en medalj är inget hon lägger så stor vikt vid. Hon siktar högre än den reservplats som innebar att hon fick ett brons utan att åka en enda meter i lagtävlingen.

– Det är ju inte så att jag kommer sätta upp medaljen på den finaste platsen hemma eller stolt visa upp den, målet är ju att jag ska ta fler medaljer som jag kommer vara betydligt mer delaktig i. Alpin skidåkning är ändå en individuell sport och det är de egna insatserna som värderas högst, säger Wikström och fortsätter:

– Men jag hade precis samma förberedelser som de som tävlade och jag var redo i fall något skulle hända. Även om jag inte fick köra något så var jag ändå en del av laget och det faktum att jag blev uttagen överhuvudtaget i den hårda konkurrensen kändes ändå hedrande.

Hon värderar alltså sin egen åttondeplats i slalom högre och hon var inte alltför långt ifrån pallen. Men till den fenomenala amerikanska världsmästaren Mikaela Shiffrins nivå har både Wikström och de andra konkurrenterna en bra bit kvar. Shiffrins två åk var en uppvisning i slalomperfektion och hon vann med en stenmarkslik marginal på 1,64 sekunder.

– Tyvärr måste jag säga att hon är i en egen liga. Vi andra är inte i närheten när hon åker sådär. Hon har ju inte varit så överlägsen under säsongen, men förrförra säsongen var det likadant. Och nu prickade hon formen perfekt, säger Wikström.

Emelie är imponerad över Shiffrins flyt i åkningen och att hon visar upp ett särskilt lugn i backen. Hon berättar också att amerikanskans uppladdning skiljer sig från de övriga åkarna.

– Hon håller sig mycket mer för sig själv än många andra. Vi i svenska laget håller ihop på ett helt annat sätt än vad hon gör med sina amerikanska lagkamrater. Hon är väldigt ödmjuk och trevlig, men jag brukar inte prata så mycket med henne på tävlingarna.

Hur mycket tittar ni andra åkare på Shiffrin och försöker lära av hur hon åker?

– Självklart kollar jag mycket på Shiffrin och hennes åkning, det finns såklart mycket vi kan lära. Men jag kollar nog minst lika mycket på herrarna, det finns olika saker att lära sig från Shiffrin och herrarna, så man försöker ta detaljer från båda håll.

Nu är Emelie Wikström hemma i Jönköping i ungefär en vecka innan det bär av till nästa års OS-värdstad Pyeongchang i Sydkorea.

– Vi i landslaget ska åka och reka inför OS. Vi ska titta både på stället där vi ska bo och där tävlingarna ska avgöras. Vi ska testa pisterna och se oss om i liftsystemet så att man vet ungefär vad som väntar om ett år.

Emelie berättar att hon har ungefär 220 resdagar per år, så när hon är hemma i Jönköping passar hon mest på att ta det lugnt. Detta leder oss osökt in på hennes skidbakgrund i det inte alltför skidstereotypiska lilla Sävsjö på det småländska höglandet.

– Backen i Sävsjö är ju pytteliten, men vi bodde i princip granne med den så det var väldigt lättillgängligt för mig att ge mig ut. Under flera vintrar var jag nog bokstavligen där varje dag, och det är ju inga förutsättningar man kan klaga på. Sedan åkte vi upp till Lindvallen nästan varje helg faktiskt, men det är ändå i hemma i Högagärdebacken som jag lärde mig att åka skidor.

– Det är klart att det inte är samma förutsättningar i Sävsjö som högre upp i landet, men IFK Sävsjö är en väldigt bra klubb som jag kommer att representera hela min karriär, även att jag inte bor där.

Att Emelie var i skidbacken varje dag under uppväxtens vintrar var något som gav resultat tidigt. Vi har nämligen pratat med representanter från ”rivalklubben” Vetlanda Alpina klubb som på håll noterade en särskild talang hos Sävsjötjejen.

– Man såg tidigt att hon var väldigt duktig, hon stack ut på ett sätt som gjorde att man la märke till henne trots att man inte visste vem hon var, berättar en före detta Vetlandaåkare som flera gånger var på samma tävlingar i Jönköpingstrakten som Wikström.

Under samtalet med Emelie kommer vi också in på den tragedi som drabbade alpinlandslaget i somras när landslagsåkaren Mattias Hargins fru, den alpina friåkaren Matilda Rapaport, omkom i en lavinolycka i Chile.

– Det var så sjukt tragiskt. Det senaste året har varit tufft på så sätt. Det som hände Matilda i somras känns fortfarande ofattbart. Vi försöker att hela tiden minnas de fina och positiva minnena, berättar Wikström.

En hel skidvärld unnade Mattias Hargin den VM-medalj han var så snubblande nära i den avslutande herrslalomen i söndags. Med några få portar kvar körde han snöpligt ur när han hade ena pjäxan på podiet.

– Jag hade unnat honom det så sjukt mycket. Det var så surt, om det var någon som var värd den medaljen så var det han, säger Emelie Wikström, som är oerhört imponerad av Hargin.

– Han är så sjukt stark, helt ärligt förstår jag inte hur han orkar vara så stark. Han är en så positiv och glad människa. Det är fantastiskt.

Anton Rimstedt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.