Sök Journalistlinjen

Sociala medier är Ninas fönster mot verkligheten: ”Det känns som jag är i skolan då”

Nina femton år tillsammans med en stor kanin
Nina och hennes belgiska jättekanin Felice

Nina Segerkvist är femton, men till skillnad från andra femtonåringar så är hon nästan aldrig i skolan. Efter att ha kämpat länge med kronisk migrän och psykisk ohälsa så gör Nina all skola hon behöver digitalt. 

– Det känns bra, säger Nina, men ensamt.

Hon har dock en dröm, ett mål att få jobba med allt hon kunnat önska.

I och utanför huset där Nina bor är det fullt av djur. Katten Judit är hennes favorit, men de har också kaniner, hönor och en häst som heter Embla. 

–Jag är ute hos djuren varje dag och pratar med dem, säger Nina.

Nina sitter i sitt uterum utanför Skövde. Det är fredag och hon har precis haft sin dagliga rutin.

– Jag går upp runt halv 9, tittar på mobilen en stund. Sedan ringer jag till min lärare Per och har NO. Efter det gör jag annat skolarbete, det beror lite på vad jag orkar.

Nina skulle säga att hon spenderar runt sju timmar på mobilen per dag, men då läser hon även böcker och andra texter på sin mobil.

– Men mycket Tiktok bli det, säger hon.

Nina är inte i skolan, men genom Tiktok så får hon ändå en typ av klassisk högstadie-upplevelse.

 –Tjejer i parallellklassen tar sina bråk offentligt på Tiktok-stories. De lägger ut grejer där de skriver att någon spottat på dem typ, och sedan svarar den andra med en egen story och skriver “Det gjorde jag inte alls”. Det är töntigt men lite underhållande. Det känns som att vara i skolan då.

En svart och vit katt. på en matta
Katten Judit är Ninas favorit av alla hennes djur, Foto: Privat

– Blir Tiktok lite som ett fönster mot verkligheten?

– Ja, det blir som att jag får reda på vad som händer där, och kan ha kontakt med mina kompisar såklart.

I övrigt så har Nina vissa lektioner via en robot som står i klassrummet, genom den kan hon ta del av lektionen och även räcka upp handen och svara på frågor.

Resten av informationen hon behöver hittar hon på Youtube där många lägger upp klipp. Det mesta man behöver lära sig i 9:an finns där, menar Nina.

En obehaglig baksida

Men fönstret mot omvärlden går inte alltid att putsa rent; ibland sipprar det igenom saker som hon helst velat slippa. Nina berättar att hon från en ung ålder har fått olämpliga bilder från okända killar till sig. Något som hon först tyckte var obehagligt men sedan vant sig vid.


– När jag var typ tolv tyckte jag att det var väldigt obehagligt, men nu känner jag mer “jaha ännu en bild” och tänker inte så mycket på det. Men det handlar ju så klart om om man lägger till okända på Snapchat eller inte, jag brukar inte göra det längre. Jag har lärt mig.

Enligt Mittuniversitetets studie från 2024 så är Nina inte ensam om detta, över häften av tjejer i högstadieåldern har fått en oönskad nakenbild skickat till sig det senaste halvåret. Något som det är svårt att hitta begränsningar för.


Nina var förbjuden att ha Tiktok i ett år, detta för att hennes föräldrar blev oroliga när det cirkulerade ett klipp av en man som sköt sig själv.


– De försöker göra det säkert för mig på det sätt de kan. Samtidigt vill de ju inte stalka mig heller direkt, säger hon medan hon skrollar på mobilen.

“Någon 38- årig gubbe”

Nina ler när hon börjar berätta om Thea, en tjej som hon träffade på sociala medier för fyra år sedan. De var med i samma grupp på Snapchat med tjejer som gillade Harry Potter, sedan började de skriva privat och bestämde att de skulle träffas, något som Ninas mamma först var osäker till.

– Vi trodde ju såklart att det var på riktigt, men vi ville ändå följa med för att se att det inte var någon 38-årig gubbe liksom, eller man då, säger Ninas mamma Katarina som kommer in i samtalet efter att ha stått och fixat i köket.

Theas föräldrar hade tänkt likadant, så när de träffades i Örebro så var båda föräldrar med, men lite i bakgrunden. Ninas föräldrar ställde lite kontrollfrågor för säkerhets skull, så att det inte fanns någon skum agenda. Men när det kändes säkert så var de bara glada för deras skull.

Nina har fortfarande kontakt med Thea och de har flera gånger åkt på olika konserter tillsammans. De kan prata om allt möjligt tillsammans och Nina berättar gärna om olika minnen tillsammans.

– Vi kan åka till Stockholm till exempel, vi båda älskar musik.

Drömmen om havet

Till hösten ska Nina förhoppningsvis börja gymnasiet. Hon vill flytta till Lysekil och plugga marinbiologi – något hon drömt om sen hon var liten.

Hennes mamma jobbar som docent och forskare men Nina vill vara “hands on” när hon arbetar.

– Jag har nästan ett dykarcertifikat. Jag vill ut på havet och forska och ta hand om djuren.

Det är en dröm som gör att Nina känner att hon har något att kämpa för. Migränen är bättre så nu handlar det mest om det psykiska måendet.

– Jag hoppas det kommer gå, säger hon till sist.

Då kan hon lämna skärmen och dyka ner i det verkliga havet. Uppleva världen utan det där fönstret.

Senaste artiklar

Reporter

Elsa Fredriksson

Journaliststudent

Dela gärna

Senaste artiklar