Från förband till Ozzy Osbourne - till att bo i övergivna torp: “Uteliggare har fattat grejen”

Simon Söderström, 45, var rockstjärna och turnerade världen över. Nu har han ingen fast inkomst och får äta mat varannan dag – och det är ett liv han väljer själv.

—Är det ett liv att jobba 9-5? Då är jag hellre uteliggare, säger han till Journalistlinjen.

En onsdagsmorgon i september har flera människor sökt sig till Hela Människan i Jönköping för att äta frukost. Arbetslösa, uteliggare och missbrukare köar till matsalen för att ta sig något gott.

Ägg, mackor, gröt, fil och kaffe serveras för alla besökare som möts av personalen till tonerna av kyrkomusik. Vid ett av borden sitter en man med långt ljust hår, stort skägg och smuts under naglarna. Trots att det är tio grader och regn ute sitter han i shorts.

Hans namn är Simon Söderström och är på Hela Människan för att få i sig dagens första mål.

Till vardags bor han i en liten stuga i skogarna utanför Aneby, men i natt sov han i ett övergivet torp i Trånghalla mellan Jönköping och Bankeryd.

—Det är fortfarande varmt ute så det är inte jobbigt. Jag har sovsäck, säger Simon och skrattar.

—Tyvärr är torpet sönderslaget av några ungdomar men det finns ett rum som är fint. Det är faktiskt bekvämare än hemma hos mig.

Utanför matsalen står Simons cykel i det kalla höstregnet. Med den har han cyklat från Trånghalla och det är ofta han åker på långa utflykter.

—I somras cyklade jag till Göteborg. Men jag tog ett nattstopp i Borås och sov under en bro. Det är en frihet att leva så.

Simon, med långt blont pudelhår, står i mitten med Crashdïet.

Rockstjärnan som valde torpen

För tio år sedan såg hans liv annorlunda ut. Då var han rockstjärna i bandet Crashdïet. De turnerade världen över och var bland annat förband till Ozzy Osbourne i Globen.

—Jag såg en poster och sen började jag hänga med dem. Vi släppte första skivan 2010 och jag slutade 2015.

De har också sommarturnerat i 25 amerikanska delstater och spelat på Europas största heavy metal-festival Wacken.

Bandet grundades 2000 i Stockholm och Simon gick med under namnet Simon Cruz som låtskrivare och sångare.

Gruppen spelar Sleazerock som är en senare utveckling av 1970-talets glamrock med rötter i rock’n’roll och influenser från bland annat punk, hårdrock och blues.

Men det var inga miljoner som rullade in på kontot för Simon.

—Man kunde betala hyran och käka lite. Det var inte helt olikt dagens levebröd. Då knegade jag deltid som elektriker och de pengar jag tjänade lade jag på musiken. Våran topp var när vi var på Kungsträdgården 2011. Då var det helt knökfullt och alla skrek efter oss.

Hur känns det att gå från rockstjärna till att sova i gamla torp?

Simon skrattar till.

—Livet ska varieras, annars är det inte kul. Jag är trött på “rocklivet” och trivs absolut med livet idag. Jag kände mig låst i situationen med bandet.

Klockan slår 09:00. Då brukar de flesta vara på jobbet, men Simon har inget jobb att gå till.

—Det finns inga vanliga dagar för mig och det är jätteskönt. Men ibland blir det tufft. Jag får äta varannan dag för att pengarna ska räcka till.

Hur får du pengar?

—Ibland från socialbidrag eller av mamma och pappa. Dock kan det vara rätt jobbigt. Det går inte alltid att fråga farsan om pengar, säger 45-åringen.

Efter frukosten är det dags att röra sig mot polisen. Simon har hittat en ny cykel som han tycker är fin och vill kunna använda. Dock är den låst och därför tänker han att polisen ska hjälpa till att låsa upp den. Men de tänker inte samma. De anser att cykeln är stöldgods. Men det berör inte Simon jättemycket.

—Jag måste lämna kvar den här. Det är synd att en så fin cykel inte kan användas. Jag hittade den i ett dike, säger han och rycker på axlarna.

Vad skulle du ha den till?

—Det skulle kunna vara en cykel man använder här i stan. Men jag har ju min egna i alla fall.

Vidare cyklar Simon genom stan med sikte på stadsbiblioteket. Han ser ut som en rockstjärna när håret flyger i höstvinden och trots att alla andra har tjocka jackor är han barbent.

Kläder efter väder.

Lever hellre som uteliggare

Och visst finns det lite rockstjärna kvar i honom. Han släpper fortfarande skivor som han mixar på sin tio år gamla dator.

Bland alla böcker på biblioteket slår sig Simon ner i en fåtölj för att fila på nästa släpp. Han räcker fram ett par hörlurar som spelar poppig rock på franska. Det här är en av de senaste låtarna som han släpper på skiva och Youtube. Skivorna blir hans enda inkomst och i en värld med Spotify blir pengarna små.

Vad säger dina föräldrar om din livssituation?

—De tycker det är spännande. Jag flyttar runt lite. Jag är rotlös och vi flyttade mycket som barn. Ett 9-5-jobb är inte så jätteintressant för mig. Jag blir för låst.

Under tiden ljudfilerna klipps på datorn frågar Simon sig själv.

—Är det ett liv att jobba 9-5? Då är jag hellre uteliggare. De har ju fattat grejen. Ibland tänker jag att uteliggare har ett bättre liv.

Men blir det inte kallt på vintern?

—Att vara uteliggare i stan är tufft. Men det finns massor övergivna torp ute i naturen som är lediga. Där kan man bo. Det är synd att de inte utnyttjas mer.

Trots att Simon jobbade förr har han alltid levt enkelt. När han spelade i Crashdïet bodde han hos vänner och flyttade runt mycket. Under en period i Stockholm var ett motorcykelgarage hans hem.

—Ingen sa någonting om det. Det kanske inte var lagligt, men det var ofta roliga fester. Ibland var det dessvärre påfrestande med hög musik varje gång man skulle sova.

Klockan tickar på och snart är det dags för lunch. Men inte för Simon – han har ju inte pengar för det.

—Livet är väldigt jobbigt generellt. Oavsett vad man gör.

Hade det inte varit skönt att kunna äta när man vill?

—Kanske det. Det finns billig mat på Hela Människan. En dag var det vildsvinskött och då gäller det att passa på. Men den gången fick jag käk av pappa.

Simon tänker efter en stund och fortsätter:

—Ibland får man spara och unna sig något riktigt gott när det väl blir mat. Alla är olika. Andra är vana vid att leva på samma plats hela livet med skola och jobb. Sån är jag inte.

På hans dator syns en bild på naturen – och den gillar Simon. På somrarna sover han på stränder och han älskar skogen. En dröm är att flytta upp till Kiruna för där ska det vara extra fint. Dock sätter den tuffa ekonomin käppar i hjulet för resan.

—Jag har en uppblåsbar gummikanot så jag kan kanske paddla längs kusten, säger han fullt seriöst.

—Men det blir inte cykeln upp dit i alla fall.

Fokus inför nästa låtsläpp.

Efter ett tag börjar klippningen på nya låten bli klar. Idag ska Simon träffa sin familj i Eksjö och för att komma dit ska han cykla de sex milen från Jönköping.

Innan avfärd blir det ett stopp vid en bankomat. Simon ska föra över en 200-kronorssedel på sitt bankkonto.

—Jag köpte en film på nätet till en kompis som gav pengarna i handen. Alla kan inte vara lika bra på datorer som mig. Klippa musik, beställa filmer och så vidare, skrattar Simon.

Simon hoppar på cykeln, säger adjö och rullar sen vidare mot Höglandet.

Och det blir det sista jag ser av Simon. Vi hade bestämt en träff i ett av hans torp men efter mötet går han upp rök. I och med att han inte vill ge ut sitt nummer och ogillar att prata i telefon delar han med sig av sin Facebook.

Men där kommer det inga svar. Inte heller på Instagram. Troligtvis har han fullt upp med annat. Släppa ny musik, hitta en ny sovplats eller cykla tur och retur till Eksjö. Kanske har han paddlat till Norrland.