Hon bad om hjälp – då tog socialen hennes dotter

Det är en kväll för lite mer än fem år sedan. Alice mår dåligt och för att lindra ångesten har hon bjudit hem ytterligare en man. Det är så hon gör. Hon vet inte varför men hon tar hem främmande män, ligger med dem och dövar ångesten för en stund. Men ikväll blir det inte som vanligt. Ganska snabbt blir mannen våldsam och det slutar med att han våldtar henne. Från rummet bredvid hör Alice sin då ettåriga lilla dotter skrika men hon kommer inte loss. Hon kan inte trösta sitt eget barn. 

– Jag mådde bara sämre och sämre och till slut kom jag till insikt om att mitt dåliga mående inte fick påverka min dotter, säger Alice.

I Alice lägenhet ligger skor slängda i hallen och de upphängda jackorna doftar svagt av cigarettrök. På väg in till vardagsrummet stannar Alice till vid ett stängt rum. Inne i rummet står en liten säng, ett skrivbord och leksaker som är prydligt placerade på golvet. Det är hennes dotters rum, som fortfarande finns kvar trots att hon inte bott hos Alice på fem år. 

– Jag har oftast det här rummet stängt för att det är lättast så.

Det har gått fem år nu, sedan den där dagen när socialen kom och hon blev fråntagen sitt barn. Barnet, som inte var planerat, kom till på en semesterresa till Grekland och pappan har aldrig funnits med i bilden. När socialen tog hennes dotter led Alice av psykisk ohälsa som gjorde att hon gång på gång fick åka in till psyket. Varje gång hon sökte hjälp skickade psykmottagningen en orosanmälan till socialen. I samband med att Alice mådde dåligt började hon också träffa många olika, okända män.

– Jag mådde så dåligt att jag lät min dotter krypa och springa runt själv i lägenheten och jag orkade inte ens resa mig från soffan.

Det var då Alice ringde socialen på egen hand. Hon ville be om hjälp. Dottern hamnade då på ett utredningshem och kort därefter placerades hon hos en jourfamilj. 

Alice stänger dotterns rum ordentligt, det är viktigt att hennes två katter inte smiter in och förstör. Inne i köket sitter teckningar på kylskåpet som dottern målat till sin mamma. Till “Mamma Alice” som dottern kallar henne eftersom hon har två mammor. Idag bor dottern i ett familjehem i en annan stad och Alice får endast träffa henne tillsammans med den nya familjen. 

Kände du aldrig att du behövde skärpa dig, eller brydde du dig bara inte?

– Om jag hade brytt mig ordentligt så hade det inte varit såhär som det är nu. Jag mådde inte bra och lät situationen bara vara.

År 2023 blev omkring 3500 barn och unga omhändertagna med tvång enligt LVU, lagen om vård av unga. Att ett barn blir omhändertaget med tvång kan bero på att barnet behöver skydd och stöd, att barnet riskerar att fara illa eller att annan vård inte räcker till. 

Två år efter den där dagen när Alice ringer socialen har hon inte lyckats förändra sin situation. Så när Alice inte skärper sig, tvångsomhändertar socialen dottern enligt LVU. Nu får Alice bara träffa sin dotter en gång i månaden i tre timmar. I Förvaltningsrättens domslut står det att “Vid tidpunkten för när barnet omhändertogs enligt LVU uppvisade Alice brister i sin grundläggande och känslomässiga omsorg av barnet.” Det står också att dottern har umgängesbegränsning. Det beror på att hon behöver lugn och ro men även att hon ska ha möjlighet att förstärka sin anknytning till familjehemsföräldrarna.

– Det är mycket ångest, jag ångrar mig hur jag behandlade henne.

Vad ångrar du då?

– Jag har skrivit ner en text som hon ska få när hon är 18 år. Där står det att jag kände mig ensam. Egentligen var jag inte ensam, jag hade ju henne liggande i sin spjälsäng hela tiden. Men jag var inne i en bubbla och tänkte inte på det.