Leva i sin dröm, är det möjligt?
För många förblir drömmar just en dröm, för många känns det som en utopi att den kan förverkligas, för många läggs drömmen istället på hyllan och den får ligga där och samla damm tills den helt glömts bort. Jag brukade tillhöra den kategorin av människor.
Om jag hade mött någon för fem år sedan och den personen hade talat om för mig att jag en dag skulle plugga till journalist på Södra Vätterbygdens folkhögskola, SVF, hade jag bara skakat på huvudet och svarat att det kommer aldrig hända. Men rösten inom mig hade svarat något helt annat: ” Åh, det är min dröm, det skulle jag verkligen vilja”. Fast jag hade inte ens vågat yppa det för jag trodde aldrig att jag skulle kunna leva i min dröm.
Jag var inte 20 år längre, även om jag inte kände mig så mycket äldre. Fast personnumret börjar på en sjua och slutar med en fyra och skvallrade om att så var inte fallet. Känslan var även att jag fastnat på mitt jobb. Det var bland hotellsängar och städredskap jag skulle tillbringa många är framöver, trodde jag. Ibland när jag bäddade sängar kunde jag drömma mig bort till en tillvaro där jag fick göra det jag älskade hela dagarna, nämligen att skriva.
Jag har så länge jag kan minnas älskat att skriva och uttrycka mig i ord. I mina lådor ligger många diktböcker som innehåller tankar och upplevelser jag präntat ner under årens lopp. Jag vann en novelltävling i högstadiet och insåg att jag faktiskt kunde skriva. Drömmen om att få arbeta som journalist växte sig bara starkare och starkare och den ville inte släppa taget. Att få beröra människor med det jag skriver och få levandegöra en människas berättelse var en del av drömmen.
Min dröm låg på hyllan i flera år, men sedan hände något som gjorde att jag tog ner den därifrån, dammade av den och gjorde något för att den skulle bli verklighet. När jag gick på föräldraledighet med min yngsta dotter skedde en omorganisation på mitt jobb och min tjänst försvann. Här öppnades helt plötsligt en dörr till att göra något annat i livet. Efter telefonsamtalet från min chef bara bestämde jag mig för att nu är det dags att gå vidare, så jag tackade nej till att söka en ny tjänst. Ärligt talat så dröjde det ett tag innan jag vågade ta steget och satsa på min dröm. Jag fegade ur och började söka andra jobb. Men när tiden gick och jag inte hittade något så kände jag att nu får det bära eller brista, jag ska bli journalist!
Med det i siktet läste jag Medie- och kommunikationsvetenskap ett år på universitetet innan jag sökte till journalistutbildningen på SVF. Jag tog ett steg ur min komfortzon och efter många år lever jag äntligen i min dröm. Nu tänker någon kanske : ” Det där låter patetiskt, jorden anropar” Men jag tycker att jag står stadigt på marken när jag skriver så. Äntligen har jag landat i att satsa på min dröm och det kallar jag inte patetiskt.
Nu vet jag äntligen vad jag vill bli när jag blir stor. Men skämt åsido, är det aldrig försent att komma på det. Nu tillhör jag istället den kategori av människor som lever sin dröm. Så om du har en dröm, satsa allt du har på den! Det är bara du som kan ta ner den ifall den ligger på hyllan. Ingen kan ta en dröm ifrån dig, men det är bara du som kan förverkliga den!
Anna Avdiakova
j15avan@svf.fhsk.se