
”Lappjävel”. Ordet träffar rakt i hjärtat och påminner mig om vad hatet mot oss samer kostat min familj. Rasismen jag aldrig verkar kunna fly från, trots att jag flyttat långt från Norrlands vidder till Jönköping. Men nej – inte ens här är jag fredad.
Detta är en krönika. Åsikterna som delas är skribentens egna.
Ölen är kall. Baren, mitt i Jönköping, är nästan tom. Sportkommentatorernas röster ekar ut ur tv-apparaterna. Det krävs inte mycket mer för att göra en norrlänning lycklig. Trots att jag är nästan 150 mil hemifrån känner jag mig för en stund just det – hemma.
Snart ska jag känna igen mig alldeles för väl.
Skrek han just ”lappjävel”?
Jag må ha flyttat ner till Smålands Jerusalem men jag har snabbt fattat att det finns en religion större än alla andra. Den stavas HV. Och ikväll begår jag en synd som inte går att förlåta. I mitt hjärta hörs inte orden ”HV71 spelar bäst ändå” – som den norrlänning jag är sjunger det ”AIK, AIK å vi älskar Skellefteå!”
Mitt straff kommer snabbt. Ölen fastnar i halsen. Visst var det väl ”lappjävel” han skrek? Kan det verkligen stämma? Mitt tvivel tystnas snabbare än HV71:s framgångar.
”Lappjävel – dra hem dit du hör hemma!”
Orden haglar ur den ursinniga 50-åriga mannen.
”Lappjävel, lappjävel, lappjävel.”
Orden ekar i mitt inre. Det knyter sig i magen. Den håller på att vändas ut och in. Jag får kämpa för att hålla ölen nere.
Jag dras tillbaka till alla andra gånger jag hört ordet.
När det skrivs om att lappjävlar borde skjuta skallen av sig på anonyma sociala medier. När jag fått höra om hur vi måste bli av med de där jävla lapparna. Alla gånger jag känt mig ynklig. Hotad. Hatad. Rädd.
Morfar, var det därför du slutade bära gábdde – vår folkdräkt? Var det för att du ville skydda mamma hon aldrig fick lära sig vårt språk? Var det anledningen till att det tog tills jag var vuxen innan jag förstod att jag var same?
För att vi inte skulle ses som “lappjävlar”.
Var du lika rädd som jag? Vad det därför vi gömde vår identitet och förlorade vem vi var? Och den tydligaste markören för vem vi är, vår gábdde, packades undan långt in i garderoben där ingen kunde hitta den.
Kanske är det för att jag var först i familjen att ta på sig vår gábdde igen, efter att ha gömt undan den i åratal, som det gör så ont. Kanske är det för att jag först kom ut som same när jag var vuxen som jag inte är lika härdad som mina äldre släktingar. Kanske är det därför orden träffar rakt in i hjärtat. Eller gör de det även för dem? Har de bara blivit bättre på att dölja det?
”Lappjävel.”
Jag dras tillbaka till ungdomens dagar. Ser hans ögon, leendet som jag förälskat mig i. Känner hur det kommer som ett knytnävsslag i magen, när han berättar i detalj hur han med stolthet tjuvjagar och plågar renar. För de där ”lappjävlarna” är inget att ha.
Mannen i baren ställer sig upp och vrålar,
“Lappjävel – dra tillbaka till din jävla batterifabrik!”
Mitt hjärta klappar inte för ett lag, jag hejar lika mycket på Luleå som Skellefteå, men det klappar för norr. Och för religionsfrihet. Även när det gäller sport.
Tillslut får jag nog. Det är som om Skelleftåspelarna hör mina tankar ända till Husqvarna Garden, för sekunden senare kommer det.
Skellefteå gör mål – och mitt ”JAAA!” ekar över hela baren.
Det är en synd som inte går att förlåta, mannen som tidigare anat att jag är en förrädare är nu säker. 50-åringen som varit förbannad på TV:n och skrikit ”lappjävel” åt Skellefteås samtliga spelare vänder sig mot mig.
Spänner ögon i mig.
Och skriker över hela baren,
”Lappjävel – dra hem till ditt eget land!”
Innan matchen spelats färdigt hinner jag skaka av rädsla. Av ilska. Ytterligare få ”lappjävel” skrikit till mig nog många gånger för att jag ska tappa räkningen.
Jag hoppades att det skulle vara en fristad här – nästan 150 mil från det jag kallar hemma. Men ack så fel jag hade. Fast kanske är det ett straff värdigt att få. Jag vägrade ändå sjunga,
”HV71 spelar bästa ändå.
Vi sjunger, Håå Vee, Håå Vee
Vi sjunger, Håå Vee, Håå Vee71”
Och när det gäller ens motståndare – finns det inga gränser. Eller?
I efterhand tröstar en vän mig med,
”Det är bara avundsjuka – att Skellefteå är så mycket bättre än HV”
Kanske.
Kanske är det inte mer än ett osportsligt beteende – ifall du i ditt liv endast blivit hatad för din lagtillhörighet.
Inte hela din existens.