Svf morgon 24/1/25: Trump special!
24 januari, 2025
Ryska horan – från patriarkalt offer till trendigt mode
Postsovjet har gjort comeback – på TikTok. Det ryska 90-talet är trendigare än någonsin när designers inspireras av och kreatörer dyrkar nedslitna betongförstäder. Samtidigt drömmer män i västvärlden om ryska kvinnor, sexiga och underkastade. Den ryska horan har blivit inne.
Irina Kopylovas frusna fingrar omsluter tekoppen inne på det lilla konditoriet i Liljeholmens centrum. På stolsryggen den prydligt upphängda pälskappan som tillsammans med chaidoften får henne att känna sig hemma i ett novembersvart Stockholm. Det var över 20 år sedan hon lämnade Ryssland. Samtidigt som Sverige skänkt henne trygghet, har tiden här varit kantad av fördomar och exotifiering. En av de händelser som lämnat Irina med känslan av att vara avvikande, inträffade när hon för många år sedan jobbade som sekreterare på ett It-företag.
– Flera gånger om dagen gick de två cheferna förbi skrivbordet där jag satt bara för att titta på mig. Framför mitt ansikte viskade de om min accent och skämtade om mitt ursprung. En dag tog den ena chefen in mig på sitt kontor och berättade med förtjusning att han hört talas om hur vilda ryska kvinnor är. Jag minns fortfarande vigselringen på hans finger.
Irina berättar att hon kände sig lika fetischerad som förlöjligad. Hennes bakgrund och uttal förde med sig en oombedd uppmärksamhet. En uppmärksamhet som visade sig förbli ett tema även på den nya arbetsplatsen. Den här gången var det vd:n, som varje vecka bjöd in kontorets anställda för att diskutera företagsutveckling och idéer. Vid varje mötesslut berättade han en anekdot, och när veckorna gick blev blickarna på Irina fler och fler. Varje anekdot som vd:n berättade handlade nämligen om hans erfarenheter, upplevelser och fördomar kring ryssar.
– Jag kände mig som en exotisk fågel i ett grått kontorslandskap. Något att fascineras av lika mycket som att tycka synd om. Jag antar att han ville få mig att känna mig inkluderad, men resultatet blev en vi och de känsla istället.
Irina vill, genom att dela sina erfarenheter och sin historia, bredda bilden och förståelsen kring den stereotypa ryska kvinnan. Hon känner sig dock inte bekväm med att ställa upp på bild eftersom det blonda håret, de slaviska dragen och den ryska klädstilen genom åren lett till mängder av frågor, kommentarer och blickar. Ofta från män på krogen och äldre herrar på tunnelbanan, som barmhärtigt vill rädda den förtrycka ryskan samtidigt som det möjliggör dem en chans att leva ut sina fetischer.
– Svenska män verkar tro att ryska kvinnor är desperata. Att jag som ung kvinna kravlöst kastar mig i famnen på vilken främmande gubbe som helst. Jag ser på bekymmersvecken i pannorna hur de tror att de gör mig en tjänst, samtidigt som deras ögon glittrar av begär och sexfantasier.
När Irina under sin ungdom studerade i Sankt Petersburg kände hon sig ständigt som ett objekt för mannens sexualitet. Inte en dag gick utan att hon blev catcallad och uppvaktad av förbipasserande på gatan. Strålkastarljuset var Irinas, men det sken på bekostnad av hennes värde som människa. Hon fostrades i en union som förbjöd henne att vara självständig och där de patriarkala strukturerna och kulturen tvingade henne att göra sig mindre än hon var.
– I Ryssland är kulturen att underkasta sig och behaga mannen. Vi kvinnor gjorde oss mindre och osjälvständiga så att männen kunde känna sig större och starkare i vår omgivning. Jag kände att mitt människovärde baserades utifrån mitt blonda svall och kurvorna på min kropp.
Det var i slutet av 90-talet, när perestrojkan fört med sig kriminalitet och fattigdom, som den då 27-åriga Irina bestämde sig för att söka friheten och tryggheten i möjligheternas land Sverige. Det hon möttes av stod i svartvit kontrast till allt hon tidigare känt till. För henne har Sverige känts som ett vakuum. Ensamheten och saknaden efter familjen och vännerna har bitvis varit outhärdlig, och genom årens lopp har Irina fått kämpa mot impulsen att återvända hem. Enda skälet till att hon lyckats härda ut, berättar Irina med tårfyllda ögon, har varit hennes mål att ge dottern möjligheten att växa upp i en miljö som värderar kvinnor som likvärdiga människor.
– Jag offrade mitt hem för att ge min dotter ett land som värderade hennes själ framför hennes kropp. Tanken på att hon skulle formas till det sexobjekt och bytesdjur jag blev, höll mig kvar. Jag ville ge min dotter rätten att äga sin egen kropp och chansen att värdesättas för sin själ och sitt intellekt.
”Du ser ut som en rysk docka, så liten och söt”
– svensk man på busstationen till Alina 22 år
Den trendiga ryska horan och hennes estetiska barndomskvarter
Den värld Irina Kopylova tvingades lämna, var samma som porträtterades i Moodyssons Lilja 4-ever. När den år 2002 premierade på svenska biosalonger, fick de slaviska traffickingoffren för första gången ett ansikte i västvärlden. Filmen skildrar 16-åriga Lilja, som i hopp om en ljusare framtid lämnar det forna Sovjets misär och missbruk för att arbeta som grönsaksplockare i Sverige. Men i det nya landet väntar inget arbete utan en verklighet kantad av prostitution, och för Lilja slutar den utlovade vägen mot frihet i självmord. Lilja 4-ever tillägnades alla de miljontals barn som världen över sålts och fortfarande säljs som sexslavar. Moodyssons verk ruskade om svenska valrörelser och den europeiska politiken genom hårdare lagförslag kring trafficking och människosmuggling, och idag används filmen i syfte att utbilda svenska ungdomar om en närliggande värld helt skild ifrån deras verklighet.
Det är just denna värld som, genom bilder på betongtäckta postsovjetiska lägenhetskomplex, idag fått stor spridning på TikTok. I långa bildspel ackompanjerade med postpunk syns mörka östeuropeiska kvarter under benämningarna ”eastern europe aesthetic”, ”slavic vibe” och ”russian core”. På samma sociala medie-plattform växer en modetrend som också den härstammar från det forna Sovjetunionen. Guider för hur man klär sig som en rysk bimbo blandas med sminktips för att efterlikna en slavisk docka. Merparten av de som sprider, gillar och kommenterar innehållet är människor ifrån västvärlden, men utgångspunkten går inte att jämföra med de lärdomar och det politiska skiftet som följde i efterskalvet av Moodyssons Lilja 4-ever. Det slaviska TikTok-fenomenet skapades inte i syfte att lyfta kulturella skillnader, kommunismens fattigdom eller berättelser från kvinnor i förtryck. I kommentarsfälten läses istället hur västerlänningar önskar att de föddes i Östeuropa, hur de älskar känslan som bilderna skapar och hur deras högsta dröm är en rysk fru. Den ryska horan har blivit en trend, och hennes barndomskvarter en estetik.
Ur drömmen om demokrati föddes misär och kvinnoförtryck
Det kan uppfattas som ett privilegium att anamma en modetrend när de knähöga stövlarna och pälsmössan inte är en del av ens faktiska identitet. När den korta kjolen efter en lyckad utekväll hängs åter i garderoben i ersättning av den något proprare kontorskavajen, är den ryska bimbon en lika utbytbar som avtagbar estetisk persona. En look som inte tar hänsyn till de patriarkala strukturer, det förtryck och den fetischering den i grunden är stöpt ur. En image för västvärldens invånare, aldrig drabbade av de konsekvenser som förföljer kvinnorna vars ryska bimbostil varit en överlevnadsstrategi. För Irina Kopylova fanns det ingen annan norm än att som kvinna förminska sitt värde till endast en kropp.
– Jag kände mig som en köttbit, till för att behaga männen.
Det 90-tal som tvingade Irina att lämna sitt hem, var en tid av fattigdom och kvinnoförtryck. När Michail Gorbatjov år 1985 valdes till Sovjetunionens ledare befann sig federationen i en politisk och ekonomisk stagnation. I hopp om att stärka unionen drev Gorbatjov igenom flertalet reformer. Den i väst mest kända kallas för perestrojka och var, genom att närma sig den europeiska marknadsekonomin, ämnad att effektivisera den sovjetiska planekonomin. Gorbatjov införde även glasnost, en reform som syftade till att öka öppenheten och yttrandefriheten. Dessa förändringar var tänkta att föra Sovjetunionen närmare Europa. Men reformerna tjänade inte sina tänkta syften. Perestrojkan bidrog till materialbrist och glasnosts öppenhet förde invånarnas länge undantryckta missnöjen och konflikter till ytan. Konsekvenserna blev politiska spänningar och ekonomisk osäkerhet, vilket tillslut orsakade unionens upplösning och möjliggjorde för nationalistiska partier att ta över makten.
Med Sovjetunionen föll inte bara drömmar om rättvisa och öppenhet, utan miljontals människors framtidsutsikter. Fattigdomen spred sig som en löpeld genom de forna sovjetstaterna och på gatorna sålde människor hushållens möbler för en bit mat. De traditionella könsroller Gorbatjov försökt arbeta bort hade åter tagit fäste. Med den ekonomiska krisen ökade arbetslöshet, alkoholmissbruk och familjevåld. De som drabbades värst av problemet var kvinnor och barn. Många kvinnor tvingades vända sig till prostitution och andra flydde i hopp om att finna en man i väst.
”Det jag föll för var din accent, den är så sexig”
– svensk man på fjärde dejten till Ludmila 46 år
”Om någon porträtterat en svensk hora på TikTok hade det blivit ramaskri”
Idag används dessa kvinnor och deras barndomskvarter ännu en gång, men nu som en vara för inspiration, romantisering och fetischering. Något som förbryllar Astrid Tchernov, som med sina över 30 000 följare spenderar större delen av livet på TikTok.
– Det är ett så trasigt samhälle. Har man inte föräldrar som upplevt det och kan påpeka misären tycker jag inte man borde yttra sig. Det är problematiskt att romantisera och fetischera något som kommer ur något så jävla giftigt.
Inspirerad av sitt ryska påbrå, använder @flatanastrid bland annat sin plattform till att skapa parodier och sketcher om slavisk mentalitet. De postsovjetiska trenderna dyker ofta upp i Astrids flöde och lämnar henne med dubbla känslor. När Astrids föräldrar, som även de lämnade Ryssland under 90-talets perestrojka, kom till Sverige la de stor vikt vid att snabbt assimileras in i samhället. Hennes pappa försökte på flera sätt att gömma och förtränga sitt ursprung, och en stor del av den ryska andan gick förlorad under Astrids uppväxt. För henne fungerar TikTok-trenderna som ett sätt att återknyta till och förstå sitt ursprung. Samtidigt tycker Astrid att romantiseringen är väldigt problematisk. Särskilt när den hamnar i fel händer.
– Om du ska marknadsföra något behöver du utbilda dig, ta del av kulturen och i det här fallet faktiskt ha bott där. Jag tycker inte det är rätt att romantisera något man inte känner till historien och problematiken bakom.
Som rysk offentlig person på svensk mark följer frågor, fördomar och fetischering i högt antal. I hennes kommentarsfält frågar någon var man beställer en rysk fru och i hennes privata chatt skriver någon att allt han önskar sig är en rysk bimbokvinna. Astrid tror att stereotypen grundar sig i prostitution.
– Jag vet många ryska kvinnor som behövt vända sig till prostitution på grund av fattigdomen under 90-talet. Jag tror patriarkatet och att bilden av den här kvinnan sprids i media och i porrindustrin lett till att män har henne som preferens. Den ryska horan liksom.
Astrid känner både ilska och sorg över hur normaliserad fetischeringen har blivit på TikTok. Hon undrar varför feministerna undviker att lyfta den här frågan.
– Bara för att ryska kvinnor genom historien har saknat rättigheter är det helt okej att framställa dem som sexdockor. Om någon porträtterat en svensk hora på TikTok hade det blivit ramaskri. Vi behöver en egen hashtag som under metoo, #stoppa sexualiseringen av slaviska kvinnor.
”Du ser ut som en rysk hora”
– svensk man på krogen till Vera 19 år
Klä dig som en rysk bimbo i den sexigaste estetiken
När Astrid Tchernov i Sverige scrollar genom sitt TikTok-flöde öppnas en dörr till en skild verklighet. För västs beskådan en hel postsovjetisk värld, lika outforskad som exploaterad. Från tre perspektiv ett innehåll, fantasieggande och rått.
Trollförs du av de utslitna sovjetiska förorterna finner du ett helt galleri. Här finns tusentals bilder på sovjetiska massproducerade betonglägenhetskomplex tagna i postsovjetisk tid. Gärna inbäddade i den grå snön eller med en ridå av tät dimma och regntunga moln. Fotografierna är mörka till sin natur, men redigeras och samlas i långa bildspel till postpunkmusik för att skapa en känsla av dysterhet, depression och social utsatthet. Det som visas påminner om ett postapokalyptiskt samhälle i nutid och visningshistoriken och gillamarkeringarna övergår i miljontals. I kommentarsfältet debatterar västvärldens människor om ifall bilderna inger en känsla av fridfullhet eller hopplöshet, ifall kommunismen är en sexig estetik eller föranledde ett ödesdigert förfall och ifall den sovjetiska atmosfären skulle kunna ge dem den trygghet och det lugn de saknar. Ungdomar från väst suktar efter att andas postsovjetisk luft och trånar efter att omges av kommunistisk anda. Många når slutsatsen att kvarteren som stal Liljas barndom och framtid är den ultimata levnadsstandarden för dem.
Drömmer du om att möta den slaviska skönheten finns det mängder av fotografier på ryska kvinnor. Här porträtteras dem som sexiga, ofta med långt blont hår och stora läppar. Gärna iklädda en pälsmössa eller pälsjacka och med korta kjolar eller åtsittande klänningar. Under de här bilderna kryllar det av kommentarer från män i hela världen. De skriver att äkta slaviska kvinnor är de allra bästa, att de avgudar tjejer från öst och att de kräver och behöver en rysk fru.
Önskar du snarare att du såg slavisk ut? Då finns videor med sminktips för att efterlikna en slavisk docka och guider till att klä sig som en rysk bimbo. Här använder västvärldens tjejer istället bilderna på de ryska kvinnorna som en inspirationskälla, i hopp om att nå den mytomspunna sexikonsepiteten. I kommentarsfältet finns frågor om vart dessa kläder inhandlas och kommentarer om att den slaviska kvinnan ser ut som en barbie. Här delar många med sig av drömmen om att vara rysk och längtan efter att se ut som en slavisk docka eller rysk bimbo.
Om du fascineras och inspirerar av både den ryska kvinnan och trakterna hon kommer från, finns bildspel som fångar den ryska atmosfären, mentaliteten och levnadsstandarden. Här syns återigen den ryska bimbon och nu tillsammans med den stereotypa bilden över hur hon lever sitt liv. Den dystra postsovjetiska verkligheten som utsikt, cigaretter och vodka som symboliserar missbruk och höga klackar vandrandes genom grå snö, skapar något väst i kommentarsfältet kallar aura. Där den ryska bimbon inte syns, finns istället bilder på hennes familjs hem. Innanför de kala betongväggarna täckta med mattor föräldrarnas sovrum och i det plottriga nedgångna köket hennes mormor i sjal bredvid samovaren. En vacker och önskvärd estetik tycker TikTok-användarna. Under bildspelen skriver de hur deras högsta dröm är att leva i denna miljö, hur estetiskt tilltalande den är och om viljan att vara rysk.
”Hur har du det hemma? Slår din man dig?”
– svenska kvinnliga arbetskamrater på jobbet till Tatiana 32 år
Ryska 90-talet som nationell estetik - i de kulturella ruinerna växer en ny framtidsvision
Det är inte bara på TikTok i västvärlden som den postsovjetiska kulturen och estetiken åter har fått liv och romantiseras. I samtida rysk kultur återanvänds och omformas de estetiska och kulturella arven från 1990-talet i hopp om att spinna nya betydelser och ifrågasätta de officiella minnena av denna tid. En företeelse Maria Engström, professor i ryska vid Uppsala universitet, lyfter i sin essä How the ‘90s Have Become a Source of Inspiration for Pop Artists. I den beskriver hon hur den ryska regimen under 2000-talet etablerade en bild av 1990-talet som en tid av nationell förödmjukelse och kaos. Av denna version skapades en kollektiv minnesbild av decenniet som ett trauma för nationen. Men parallellt med den officiella synen, skriver Engström, har det under de senaste åren vuxit fram en alternativ kulturell rörelse. I den allt mer slutna diktaturen har det skapats kulturella zoner vars syfte är att utmana, ifrågasätta och omtolka bilden av 1990-talet. I sin essä ger Engström flera exempel på hur musik, konst och mode från den post-sovjetiska verkligheten återanvänds och återupplivas genom moderna kulturella uttryck, istället för att gå förlorade i regimens politik.
En viktig person i denna rörelse är modedesignern Gosha Rubchinskiy. Genom att blanda 1990-talets gopnik-kultur och den postsovjetiska estetiken med en ny avantgardisk stil, blev hans modeprojekt en estetisk motreaktion till det glitter och glamour som präglat 2000-talets ryska popkultur. Rubchinskiys estetik utforskade teman som förfall, sårbarhet och känslan av det raserade framtidslöfte många ryssar bar inom sig. Genom sitt arbete valde Rubchinskiy att tolka den postsovjetiska eran som en tid av total frihet och ideologisk mångfald.
Fenomenen ”Sovietwave” och ”Doomer”, musikgenrer som hämtat sin inspiration från postsovjetiska scener, är också exempel på nostalgin över ett förlorat socialt och politiskt experiment. Musikstilen speglar en känsla av melankoli inför en borttappad framtid, i detta fall förknippat med drömmar om vad perestrojkan kunde ha utvecklats till.
Neo-ravekulturen växte fram på 2020-talet och är ytterligare ett exempel på hur 1990-talets kulturella uttryck har återupplivats i ett nytt sammanhang. 90-talets ravefester symboliserade frihet från det svunna Sovjet, medan samtida neo-ravekultur omtolkar dessa upplevelser som ett motstånd till dagens auktoritära regim. Dead Blonde och GSPD som är två kända artister inom denna rörelse, använder ravemusik och visuell estetik för att kommentera och kritisera det nuvarande politiska klimatet i Ryssland.
Musiken och popkulturen från denna era är en annan del av den kulturella återvinningen. 90-talshits, genrer och estetiska uttryck som glömts bort eller ansetts vara dåliga har idag fått nytt liv och betraktas med värme. Ett exempel är den ryska popgruppen Ruki Vverkh!, vars hitlåt från slutet av 90-talet ”Kroshka moya” i dagens musiklandskap når nya generationer.
Metamodernism, förklarar Engström, är ett centralt begrepp inom denna nya kulturella våg, och uttrycket kännetecknas som en blandning av olika idéer, motsägelsefulla känslor och kritisk nostalgi. Dessa metamodernistiska strategier spelar en viktig roll i dagens ryska populärkultur genom att förklara synen och upplevelserna av 1990-talet som komplexa, motstridiga och som en tid av både frihet och nationell förödmjukelse.
Sammanfattningsvis beskriver Maria Engström hur samtida rysk kultur, genom att estetisera det vardagliga och banala som fattiga lägenhetshus, 90-talsmode och populärmusik, omvandlar dessa företeelser till något värt att uppskatta och omfamna. Detta skapar en ny folkkultur och ett sammanhang där de kulturella ruinerna av enkelhet och vardag omskrivs till något vackert och skapar en ny vision för framtiden.
Den slaviska frun – att älska eller äga?
För Irina Kopylova, som valde att lämna det ryska 90-talets fattigdom, var den enda framtidsvisionen Sverige. Ett land som både frigjort henne misären och skadat hennes självkänsla.
– Jag saknar Ryssland varje dag, men Sverige är en säkrare plats att bo på.
Under resan från förtrycket uppdagades en framtid av fetischering. Irina Kopylova och Astrid Tchernov är bara två av de kvinnor som aldrig lyckats frigöra sig från hemlandets patriarkala stämpel.
”Jag skulle aldrig kunna vara lycklig med en svensk kvinna, hon måste vara rysk”
– svensk man på första dejten till Olga 51 år
Kommentarerna finns i överflöd, både på TikTok och i verkligheten. Men är den ryska kvinnan västvärldsmannens drömfru eller bara en sexig trofé? Maria Lönn har forskat på feministisk fenomenologi och postkolonial teori. Hon säger att det finns geografiska föreställningar om att slaviska kvinnor är domesticerade, sexuella och att de saknar ett eget själv. Något som får den moderna västvärldsmannen att fantisera om henne.
– Dessa fantasier skapar begär. Begäret i sin tur underhåller fetischer, och med det avståndet mellan vad vi respekterar och inte respekterar.
De ryska femme fatale-spionerna
Den ryska kvinnan som drivs av sexualitet, finns i många upplagor inom filmvärlden. En patriotisk femme fatale omgiven av mystik, som med sin omåttliga skönhet använder sin åtråvärda kropp som vapen.
I spionthrillern Red Sparrow från 2018, spelade Jennifer Lawrence den ryska spionen Dominika Egorova. En av Moskvas högst aktade ballerinor som på grund av det vackra utseende rekryteras till en spionorganisation. Med syfte att infiltrera lyckas hon genom sin kropp och sitt utseende att förföra högt uppsatta män.
I filmen Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull från 2008, spelade Cate Blanchett den ryska agenten Irina Spalko. Med kall beslutsamhet och bristande självrespekt använde hon sin sexualitet och sitt intellekt för att manipulera motståndaren och stärka sin makt.
Daniela Bianchi spelade även hon en rysk agent i Bond-filmen From Russia with Love från 1963. Karaktären vid namn Tatiana Romanova framställdes som en kvinna vars sexualitet och känslomässiga sårbarhet användes som verktyg i ett politiskt spel. Hon utnyttjades både av de sovjetiska myndigheterna och av Bond själv.
”Du måste vara vild i sängen”
– svensk man på jobbet till Natalia 30 år
TikTok – en modern hierarki
Från filmagent till TikTok-bimbo kan steget tyckas långt, men inte om man är ryska. Det säger Maria Lönn, som är biträdande universitetslektor vid Centrum för genusvetenskap på Uppsala universitet. Enligt henne finns det en trop om den ryska kvinnan som domesticerad, sexuell och ur tiden. En stereotyp som fortsätter att produceras i många mediala sammanhang. TikTok-bimbon och filmagenten porträtteras olika, men är båda stöpta i samma form. En mall som västvärlden använder för att döma ut Ryssland som nation.
– När man underkänner en nation gör man det via kvinnor. Den ryska kvinnan och hennes femininitet får ge kropp åt idén om det samhälle som ännu inte har västs moderna värden eller feministiska rättigheter. Det blir i sin tur manifest via idén om hypersensualisering, som vi idag ser på TikTok.
Maria Lönn tror att de postsovjetiska TikTok-trenderna springer ur en idé om tid. Att väst anser sig ha mest moderna ideal, och av den anledningen ligga längre fram i tiden än andra världar. Hon menar att tanken på att återvända i tiden kan skapa nostalgi.
– Det kan handla om idén att återvända till det som är oberört, dit våra moderna element ännu inte nått. Föreställningen om ”det andra”, det slaviska som nästan är som oss men ändå inte. Man fascineras av det samtidigt som man underkänner det.
Det finns många problem med det mediala framställandet av den ryska kvinnan, säger Maria Lönn. Förutom att hon används som ett medel för att spegla fram de egenskaper som gör väst så moderna och feministiska, fortsätter TikTok-trenderna att möjliggöra en hierarki. Både politiskt, geografiskt och kvinnor emellan.
– Det här är ett exempel på hur olika vita kvinnor värderas hierarkiskt utifrån idéer om geografi och tid. Därför är det jävligt tråkigt att den tropen fortfarande produceras eftersom den underhåller en hierarki mellan människor.
Att den ryska horan återigen trendar, och nu i sociala medier-sfären, är inget som förvånar Maria Lönn. Hon tycker det är viktigt att fenomenet lyfts och problematiseras.
– När TikTok narrar över slaviska kvinnor som troper och fantasier, gör de inte bara en kommentar kring genus och sexualitet, utan också på ras.
”Jag förstår att bilden av den ryska kvinnan som bimbo finns kvar”
Det har tagit många år av arbete för Irina Kopylova att bygga upp en självkänsla och stolthet som inte raseras vid varje tillfälle en fördom kastas på henne. Förr nådde kommentarerna henne som personliga påhopp, och Irina kände sig ofta ofredad och billig. Åren har härdat henne, vant henne och byggt henne en mur som separerar hennes känslor från fördomarna. Skyddsvärnet har en alldeles extra viktig byggsten, humorn.
– Idag kan jag skratta åt herrarna på tunnelbanan istället för att känna mig förminskad. Min nya approach är mer ”men lilla söta gubben, här finns inget att hämta”. Någonstans förstår jag att dessa män bara projicerar sina fördomar och erfarenheter av ryssar på mig, och att det inte handlar om vem jag är som person.
När hon ser TikTok-bilderna porträtterandes ryska kvinnor fylls Irina med en känsla av sorg. Hon tycker att det som i väst romantiseras som en sexikon är taget ur kontext, och döljer det faktum att kvinnan med pälsjackan, den korta kjolen och de knähöga stövlarna är en slav för patriarkatet och en produkt av ett mansdominerat samhälle. För Irina Kopylova var den slaviska dockan ingen image, utan den enda kvinnliga normen, en såld själ och en förlorad mänsklig rättighet. Hon ser på fenomenet som en hel industri skapad av patriarkala normer. Vars slutgiltiga produkt köpts upp av väst som en vara för nöje, utan att ta i beaktande den mörka avgrund dit alla viljor, personlighetsdrag och rättigheter kastats. Och där den viktigaste rätten av de alla suddats ut, rätten att äga sin egen kropp.
– Jag förstår att bilden av den ryska kvinnan som bimbo finns kvar. Vi hade inget annat val än att foga oss och sexualisera oss. Vår uppgift var att behaga mannen och aldrig oss själva. När jag ser dessa kvinnor tycker jag väldigt synd om dem. De får aldrig en feministisk syn på sin kropp och de vet inte hur mycket högre de hade värderats om de föddes i en annan del av världen.
Fotnot: under samtal med sex ryska kvinnor ställdes frågan om de fått fördomsfulla eller fetischerande kommentarer efter deras flytt till Sverige. De blå citaten i texten är deras svar.
Senaste artiklar
Dela gärna
Senaste artiklar
Svf morgon 24/1/25: Trump special!
24 januari, 2025
KRÖNIKA: Skärp er, HV-supportrar!
15 januari, 2025