KRÖNIKA: Vem får de digitala syndernas förlåtelse?

Har du gjort någonting på internet som du ångrar? Du har kanske sagt något dumt för att passa in i en hård jargong eller fallit offer för påtryckningar att skicka lättklädda bilder.

Tänk dig då att en sådan bild eller video börjar cirkulera fem – tio år senare. Precis när du hoppas att dina ungdomssynder är preskriberade. Ett möjligt scenario i denna digitala värld. Men ska det kunna förstöra ditt liv?

“Nazist-videon från gymnasiet dödade hans politiska karriär”, är rubriken på en artikel från Dagens ETC. De intervjuar en vanlig kille från min hemstad, som direkt efter gymnasiet flyttade till Uppsala och gjorde karriär inom Grön Ungdom.

Innan sommaren fick han avgå från sin roll som styrelseledamot i Miljöpartiets ungdomsförbund. Jag slås av hur ofta jag på senaste tiden läst om politiker från vänster och höger, som förlorat omgivningens förtroende och stått i skamvrån efter att videor, inlägg eller bilder, där de uttrycker extrema sympatier, kommit upp till ytan igen, många år senare.

Ett fenomen som får mig att undra om det är rimligt att döma människor för deras ungdomssynder, bara för att bevismaterialet förevigats på nätet?

Åkesson på torget

Min bekanta, som talar ut i artikeln, beskriver hur han under sina vilsna tonår fann ett sammanhang i högerextrema forum på nätet och märkte att hans nya övertygelse hjälpte honom att få status och passa in bland klasskompisar som tidigare retat honom.

Han är uppväxt i den småländska orten Ljungby. I artikeln berättar han om en skolgång som kantades av mobbning, där alla skolkade för att gå och se Jimmie Åkesson hålla tal på torget och där en nazistisk och rasistisk jargong var normaliserad. Ett samtalsklimat jag själv känner igen från min egen skoltid där.

“Jag har varit ganska öppen med min bakgrund när det kommer till var jag är från och hur det var att bo i Ljungby. Sedan har jag nog spelat ner min egen del i det”, berättar han för ETC.

Vanligare än man tror

Han berättar att flera politiskt aktiva hört av sig till honom sedan videon började spridas och sagt att de själva har liknande historier i sitt bagage och att det är vanligare än vad man tror.

Ett känt exempel på det är Pim van Dorpel som i våras fick avbryta sin kandidatur för att bli ny ordförande för LO, efter att valberedningen fått information om att han under högstadietiden rört sig i högerextrema miljöer. Han är idag 46 år gammal.

Till ETC:

“Jag resonerade så att i bästa fall, även om det kanske inte går så bra för mig personligen, så tror jag att progressiva rörelser och den gröna rörelsen kommer behöva ta ett snack om hur man ska göra för att hantera sådana här situationer.”

Går emot demokratin

Videon som “dödade hans politiska karriär” har jag själv sett flera gånger. Jag minns att jag redan första gången, tänkte att han inte sa värre saker än jag själv brukade höra i korridorerna en vanlig skoldag eller på hemmafest i Ljungby. Självklart reagerade jag på åsikterna han uttryckte och tyckte att de var förkastliga. Men jag kunde se att videon redan då hade några år på nacken.

Det sägs att vi människor får räkna med att byta bana 5-6 gånger i livet, på grund av att våra drivkrafter ändras, att jobb försvinner eller att vi hamnar i nya okända situationer som vi behöver anpassa oss till.

Vi påverkas och utvecklas av möten med nya människor. De kan få oss att ändra uppfattning och lära oss att se saker på nya sätt. Att då vägra folk en andra chans för att ögonblicket de är minst stolta över bubblar upp till ytan igen, går emot demokratin. En ideologi som bygger på att vi har rätt att ompröva våra åsikter och till exempel byta politisk planhalva om vi så önskar.

Ett livslångt lärande

Borde det inte finnas någon skillnad på att säga något dumt och att faktiskt utföra en handling som skadar. Ska man bli dömd för all framtid, för något man säger av okunskap eller osäkerhet? Hela samhället bygger ju på att vi människor ska lära oss av och utvecklas under livet. Annars hade skolan, konfirmationen, högre utbildningar och militärtjänstgöringen i stort sett varit meningslösa.

Den kristna tron bygger på syndernas förlåtelse. Paulus, en av kändisarna i Bibeln, hade ett mörkt förflutet av att förfölja de första kristna och tyckte att Jesus var för mesig för att vara “Messias”, för att han inte hade kört romarna ut ur Palestina. Men han blev omvänd och förlåten. Han fick en andra chans och blev den största missionären och starkaste av Jesus lärjungar.

Vi sitter i samma båt

Vad vill jag komma med det här, det undrar du säkert. Såklart tycker jag att våra makthavare ska sona för sina brott och få konsekvenser för kränkningar och dåligt beteende, precis som alla människor. Men vi alla kan göra misstag. Det är för mig orimligt att en person ska stängas utanför gemenskapen och förlora omgivningens respekt för ett felsteg som gjordes för länge sedan, som endast blir relevant senare för att händelsen förevigats på nätet.

Hur hade du gillat det om ditt liv och ditt anseende förstördes 30 år senare för att du i din ungdomliga okunskap och osäkerhet gjorde ett misstag? Jag hade i alla fall velat att min omgivning vände andra kinden till. Eftersom jag tror att alla har någonting i ryggsäcken som de inte vill ska få se dagens ljus.

Det enda vi kan göra är hoppas att våra felsteg faller i glömska, inte göra om dem och be om de digitala syndernas förlåtelse.