HV:s största fan om livet på läktaren – hatramsor, supporterskap och bortaresor

Bland HV-supportrarna är han omtalad som den största HV-supportern som finns. I hockeysverige blev han känd som supportern som stod och slog på plexiglaset över avbytarbåset i Husqvarna Garden vid en hemmaförlust. För 31-årige Emil Wede går laget i hans hjärta före allt annat i hans liv.

Solen skiner över Jönköping. Snön har under natten lagt sig och det blåser kalla vindar från Vättern denna novemberdag. En röd Mazda rullar in på uppfarten. Bakom ratten sitter Emil Wede. Han har precis varit och tankat bilen inför resan. Destinationen är Vida Arena och bortamatch mot Smålandsrivalen Växjö Lakers HC.

Från Malmö i söder till Luleå i norr åker Emil Wede på matcher för att följa sitt älskade HV71. Givetvis går han även på alla hemmamatcher i Husqvarna Garden.
Under förra säsongen gick Emil sammanlagt på 40 av 52 matcher vilket är 77% av matcherna. Denna säsong siktar han på att gå på 43 grundseriematcher vilket skulle innebära att han kommer att gå på 83% av matcherna.

– Det är väl det man lägger all sin fritid på. Det är betydligt mer än att bara komma till arenan en timme innan matchen och kolla och sedan gå efter slutsignal.

Hur mycket pengar lägger du på resor och matcher under en säsong?

– Om man räknar med säsongskort på hemmamatcherna. Sen lägger man på kostnader på bortamatcher så som mat, biljett, bensinkostnad och alkohol. Då landar man omkring 15 000 kronor under på en säsong. Då har jag även räknat in andra saker som också kostar, säger Emil.

Säsongen 22/23 var Emil tillsammans med sin kamrat Pontus Lund klackledare eller capo som det också kallas. På varje hemmamatch stod de längst fram på ståplatsläktaren i Husqvarna Garden med ryggen mot isen och drog igång ramsor. Efter en tid på den så kallade pallen valde dock kompisarna att avgå som klackledare, mitt under en pågående säsong.

– Det var lite internt, tjafs och gnäll. Sen kände vi i efterhand att vi inte skulle ha gjort som vi gjorde utan att vi skulle ha kört på säsongen ut. Det skulle ha varit lite snyggare att göra på det viset. Sen gick det så dåligt för laget på isen. När några skulle ta över efter de tidigare klackledarna kände vi att vi var de enda alternativen. Även fast du kanske inte ska vara trettio plus när du går upp där, du ska vara yngre när du börjar. För att det tar mycket tid och kraft.

Utöver att förbereda bortaresor och gå på matcher är Emil med och målar tifon och designar tröjor. Emil är inte så drivande i tifogruppen utan det är tre stycken andra som har hand om det, berättar han.

Tror du folk tycker att det är märkligt att du åker så långa resor och lägger ner så mycket tid på HV?

– Tror inte det egentligen. Att man flexar ut på jobbet en torsdag för att kunna åka ner till Ängelholm för att kolla 60 minuter hockey och sen dra hem. Bara folk som inte är insatta skulle kanske tycka det är konstigt. Alla de som är insatta i idrott tycker bara att det är beundransvärt.

Skulle du kalla dig själv en vanlig supporter?

– Nej. Lite mer ambitiös skulle jag ändå säga. Man är väl lite mer insatt än gemene man, säger Emil.

Det tar inte lång tid på resan innan första stoppet görs. På Asecs parkering är det smockfullt med folk och bilar. Efter en kort stund hittar Emil tillslut en parkeringsplats. På köpcentrumet är det bara en butik som ska besökas och det är Systembolaget. Alkohol ska inhandlas till de andra kamraterna som ska med på resan.

Efter inköpen på Asecs glider bilen in på Öster i Jönköping och den första reskamraten ska hämtas upp. In i bilen hoppar Dalle, som är en av Emils bättre vänner. Dalle har inte ätit så mycket inför resan, bara frukost.

Ännu ett stopp i Jönköping. Denna gången nära Jordbron och där står Noah redo att bli upplockad. Efter detta rullar bilen ut på de stora vägarna.

Första HV-matchen Emil såg på plats var i en lounge i Husqvarna Garden, som då hette Kinnarps Arena. Då var han tio eller elva år och gick tillsammans med sin pappa, berättar han.

Emil är född och uppvuxen i Eksjö, men bor numera i Jönköping. Han jobbar på ett företag i Nässjö som inköpschef. Emils yrkesroll tillåter honom att cirka en dag i veckan jobba hemifrån. På jobbet är det frihet under ansvar. Jobbet vet om Emils intresse och ser inga problem med det, enligt honom själv.

Idrottsintresset har alltid funnits i hans liv. Det är inte bara HV71 och hockeyn som har fångat Emils intresse när det gäller sport. Han har även ett stort intresse för fotboll och kollar gärna på matcher på plats och tv:n när tillfälle ges. På fritiden är det HV för hela slanten men Emil idrottar också. Han har spelat fotboll på de lägsta divisionerna svensk fotboll och nuförtiden är det gym och Korpeninnebandy för Emils del.

Just nu har Emil ingen partner eller familj. Han har tidigare haft en flickvän. Hon var också en inbiten HV-supporter, vilket betydde att den tiden Emil lade på supporterskapet aldrig var några problem, berättar Emil.

– Jag skulle beskriva mig själv som snäll, omtänksam och lagspelare. Allt blir mycket roligare om man är i en större grupp, säger Emil.

Efter fem mil rullar den röda Mazdan genom Vrigstad. Det har varit en lugn tillställning i bilen. Dalle har fått i sig en och annan öl medan Noah har hällt i sig cider.
En ramsa med melodin från Lasse Holms låt Canelloni Macaroni som har sjungits flertalet gånger i bilen är ”Iskall Budvar och luder, han é från Tjeckien wooooooooo, han är Radan Lenc.”

Emil menar att intresset för dagens bortaresa är låg, trots löningshelg och match en lördag i Växjö. Detta kan vara för att matchen börjar 18:00 och att det har gått ganska dåligt för HV den senaste tiden. Samtalen mellan grabbarna är om jobb och om HV:s damlag. Dagen innan var Emil och kollade på när HV71:s damlag spelade mot Djurgården. Under matchen skadades HV:s lagkapten Sanni Hakala så allvarligt att matchen avbröts.
Då och då ringer det Emils mobil. En av gångerna är det hans mamma. Hon undrar när matchen börjar.

Med snart halva säsongen spelad ligger HV71 näst sist i SHL. De har börjat säsongen sämre än vad många trodde. HV är i stort behov av alla tre poäng som står på spel under kvällen. Inför matchen har HV71 tagit poäng i sex raka matcher och är i en positiv trend. Mot Smålandsrivalen Växjö har HV dock haft det svårt på bortaplan under en lång tid. Hemmalaget är dessutom regerande svenska mästare.

Ungefär en månad före kvällens match mot Växjö blev Emil känd i hela hockeysverige.
HV spelade på hemmaplan mot Malmö. Det var uppdukat för fest. HV hade inför matchen förlorat två matcher i rad i SHL och spelat rätt så dåligt. Matchen kom att bli en av de värsta HV-publiken har sett på hemmaplan sedan urminnes tider. Det var länge sen Jönköpingspubliken hade sett en utklassning på hemmaplan likt denna.

Malmö körde över HV71 i den andra och tredje perioden. HV-spelarna såg totalt uppgivna ut och stora delar av publiken lämnade arenan. De hade fått nog och tolererade inte detta.
När Malmö gjorde 7-0 med cirka fem minuter kvar av matchen hade redan stora delar av hemmapubliken lämnat arenan när Emil fick nog.
Han joggade ner från ståplatsläktaren och tog sig bort mot HV71:s avbytarbås. Väl där ställde han sig och slog på plexiglaset och skrek på HV-spelarna. Därefter blev han bortförd av ordningsvakter. Händelsen blev uppmärksammad i media och spreds över sociala medier.

HV71 förlorade tillslut matchen med 0-8 och blev utbuade av sin egen publik. I och med förlusten fick HV71:s dåvarande huvudtränare Tomas Montén sparken och ersattes av HV:s klubbdirektör Johan Lindbom.

– Jag tänkte att det här är inte okej och det ska de minsann få höra. Jag ville bara skälla ut dem. Man kan inte förlora en sån här match en lördag med fullsatta läktare. Det var många barnfamiljer på plats som lagt dyra pengar på det här. Ungen i familjen kommer inte vara så sugen på att gå på HV igen.

Emil skäms inte över sitt agerande i matchen mot Malmö den där lördagseftermiddagen. Han berättar att han hade kunnat göra det igen utan några som helst problem om en liknande händelse skulle uppstå.

– Jag var tillräckligt nykter. Jag hade druckit fyra eller fem öl under matchen, vilket är ingenting. Jag är fullt medveten om vad jag gör och jag vet vad jag får göra och inte göra. Det enda jag gör är att slå på ett plexiglas och skrika på dem. Sen gör jag inte motstånd utan jag leds ut lugnt och sansat. Det hade varit värre om ingen gjorde något och bara accepterat att torska med 0-8 på hemmaplan, säger Emil.

Det fanns fler anledningar till hans agerande än att skälla ut spelarna, enligt Emil.

– Det blir också ett signalvärde till resten av hockeysverige att vi HV-supportrar inte accepterar att torska med 0-8 på hemmaplan. Det är inte okej

Vad blev konsekvenserna av ditt agerande?

– Det blev ett möte med HV:s säkerhetsansvarige i Husqvarna Garden. Det var på måndagen två dagar efter på eftermiddagen efter jobbet. Det sades inte direkt så mycket kring den situationen, egentligen. Sen pratade vi mer kring den kommande bortamatcher som jag stod ansvarig för. Vi pratade mer direkt efter att det hände, så det var bara så att det skulle vara ett mer formellt möte efteråt. Han och jag har haft bra kontakt sedan tidigare så det var inga konstigheter.

Emil blev i samband med detta inte avstängd från framtida HV-matcher. Några andra repressalier fick han heller inte.

– Jag tror att jag agerade för minst 6 000 personer i arenan. Det är majoriteten av det jag har hört. Folk säger att de lika gärna hade kunnat vara dem själva. Jag kan väl förstå någon enstaka men egentligen inte. De som tycker det kan ju ta det på ett medlemsmöte senare. Är man inte medlem så har man inget att säga till om.

Kan du förstå att folk som inte är insatta idrotten tycker att du betedde dig illa?

– Ja, jag skiter väl i vad någon som inte är insatt tycker. Det är ju vi som är här som går på träningar, försäsongsmatcher, årsmötena och alla matcher både hemma och borta, säger Emil.

Det är två timmar och 22 minuter till nedsläppet i kvällens match. Just då rullar bilen in i Växjö och förbi Vida Arena där matchen ska spelas. Alla tre i bilen tror att deras lag, HV71, kommer att förlora matchen.

Förutom grabbarna i bilen åker även HV71:s supporterförening North Bank Supporters i en buss med 40 personer till Växjö. Emil är med i valberedningen i NBS som de kallas i folkmun. Han tycker dock inte om att åka med dem till bortamatcher. Detta för att det ibland uppstår tjafs mellan de yngre supportrarna och de äldre. Emil och de äldre supportrarna i NBS ser också lite olika på supporterskapet. Han föredrar istället att åka med sitt kompisgäng
som kallar sig själva för Dahlqvist Ultras.

– Det är bara en liten intern grej. Vi är bara ett kompisgäng som kallar sig så. Vi är inte någon ultrasgrupp, säger Emil och skrattar till.

Emil berättar att det inte finns någon ultrasgrupp bland HV:s supportrar. En ultrasgrupp är en grupp personer som ordnar koreografier på läktaren, så som tifon, flaggor och leder sångerna. Om det skulle ha funnits det så hade de haft en banderoll. Han menar att deras kompisgäng är det närmaste man kan komma en ultrasgrupp i HV71.

Vad tycker NBS om dig och ditt gäng?

– Ja, det är svårt att säga, för vilka är ens North Bank Supporters egentligen. Styrelsen har vi en god relation med. Sen är det vissa medlemmar som det inte funkar så bra med.

Emil parkerar bilen i centrala Växjö och grabbarna börjar vandra mot krogen där de ska möta upp de andra HV-supportrarna på. Det är just nu glada miner hos de tre HV71-supportrarna. Inne på krogen är det ett himla drag. En ramsa går igång som hörs i hela
lokalen. ”Vi är HV-blå, å vi hatar VLH”. Noah berättar dock att det kan bli bättre drag.

Det är långt ifrån alla inne i lokalen som sjunger med i hatramsan. Det är ett större gäng svartklädda supportrar som drar igång ramsan och sjunger för allt vad de kan.

– Många supportrar vill inte sjunga hatramsor. Men jag står bakom det för guds skull. Sen skulle jag inte stå och sjunga det mot Timrå och många andra lag. För det finns inget illa mot dem. Sjunger man hatramsor mot alla man möter blir det urvattnat och tramsigt. Men mot Linköping och Växjö så sjunger jag det, säger Emil.

Utanför krogen står en del poliser och bevakar. Det är dock inget som skrämmer upp HV-supportrarna. Vissa av supportrarna går till och med ut till poliserna och snackar med dem.

Plötsligt blir Emil, Noah, Dalle och många andra av HV-supportrarna utkastade från den övre delen av krogen. Anledningen är att bara de som har åkt med i supporterbussen får vara i den övre delen av krogen. Många av supportrarna som rest till krogen på egen hand blir upprörda och väldigt irriterande.

Grabbarna blir hänvisade till den nedre delen av krogen. Varken Emil eller de andra två förstår varför de blir utskickade från den övre delen av krogen. De blir sura men biter i det sura äpplet och går ner.

Enligt Noah finns två klyftor i HV:s supporterskara. Han vill kunna vara med alla plus de andra i North Bank Supporters, så att alla HV-supportrar kan vara enade tillsammans. Så och hänga med varandra och heja på HV tillsammans så det inte blir ett vi och dem berättar han. Dalle säger att de blir uttittade av de andra supportrarna som var på plats innan de kom. Emil fyller i och menar på att det uppstår en stel stämning.

– Det är ingen utveckling och ingen framåtanda i supporterföreningen. De har mer stagnerat och gått bakåt. De red inte på framgångsvågen under guldåren. Under de åren var det ett himla drag kring NBS och på läktaren på HV:s matcher. Nuförtiden får de inte ens iväg en full buss till en bortamatch i Linköping. Folk kommer på matcherna, tittar och sen åker hem. De har även tappat i återväxten på supportrarna, säger Emil.

Men du är med i valberedningen i NBS.

– Ja, men det var för att ingen annan räckte upp handen på årsmötet. Så hur mycket jag är med i den, det återstår att se.

Tycker du illa om NBS?

– Man kan inte tycka illa om en förening på det sättet, säger Emil.

Det är lugn stämning på den nedre delen av krogen och det snackas om fotboll bland grabbarna och Emil kollar mycket i sin mobil. I den nedre delen av krogen är många andra supportrar som inte åkt med North Bank Supporters. Många är svartklädda och vissa har med sig masker för att kunna maskera sig. Några av de svartklädda supportrarna har med sig färgbomber och bengaler.

Vad tänker du om bengaler och pyroteknik?

– Det är ju ändå något med den kulturen som är snyggt. Själva grejen är estetiskt snygg. En ensam bengal är inte så snygg, men har du en radda på femton, tjugo eller rökbomber kan det också bli väldigt snyggt. Inte inne i arenan, men utomhus, ja, säger Emil.

En av de svartklädda supportrarna blev under kvällen visiterad av polisen. Personen blev anmäld för innehav av brandfarliga och explosiva varor.

Nu lämnar Emil, Dalle och Noah krogen för att bege sig till bilen. På vägen till bilen möter de tre grabbarna på ett par poliser och de börjar småprata med dem och samtalen mellan dem är goda.

Emil parkerar bilen vid Visma Arena, fotbollsarenan i Växjö. De tre killarna börjar traska mot hockeyarenan med ett väldigt liknande namn Vida Arena. I händerna bär Emil många flaggor.

Med 56 minuter till matchstart är grabbarna framme vid arenan. Först är det kroppsvisitation och grabbarna går in i arenan, men Emil är kvar precis utanför. Flaggorna måste kollas innan han släpps in. Det var inga konstigheter med flaggorna och Emil är nu inne i arenan efter att ha visat upp sin biljett.

På bortastå är det ont om folk och i hela arenan är stolarna tomma. Stämningen bland supportrarna är fortfarande lugn.

Alla de tre grabbarna, Emil, Noah och Dalle har rört sig till baren bakom bortastå efter att ha lämnat flaggorna och sina jackor vid ståplatsläktaren. Emil står och snackar med några polare och stämningen är alltjämt lugn.

Nu har de svartklädda HV-supportrarna från krogen kommit till arenan. Stämningen stiger och många HV-ramsor skanderar i området runt barnen. Återigen är det ramsan: ”Vi är HV-blå, å vi hatar VLH”

Emil står fortfarande kvar vid baren och pratar med sina polare. Samtidigt dyker North Bank Supporters upp. Deras buss har parkerat precis utanför entren till bortasektionen och utrymmet vid baren är fullt.

Bortastå börjar fyllas upp och på läktaren är HV-supportrarna packade som sillar och ramsa efter ramsa sjungs på bortaläktaren. Emil berättar att placeringen av bortastå är Sveriges sämsta. Detta för att supportrarna står så nära isen och har ett plexiglas framför sig, säger han.

Spelarna åker isen. Just som spelarna åker förbi bortasektionen tar sig Emil fram till plexiglaset och slår på det och skriker efter Växjöspelaren Eric Martinsson som har ett förflutet i HV71.

Pucken släpps och matchen är igång. Bortasektionen kokar och det är nästan öronbedövande högt ljud från HV-supportrarna.

Växjö tar ledningen med 1-0 tidigt i matchen och det blir tyst för en kort stund men, då drar Emil igång en ramsa ”Från Jönköping, kommer vårt lag ,vi spöar er, varenda dag, tjalalalala lalala la”, stämningen på bortastå stiger.

Innan den första perioden är slut hinner Växjö smälla in ett andra mål och HV-supportrarna blir riktigt sura.

Första perioden är över. Bland HV-supportrarna är minerna inte glada. Draget på bortastå avtar ju längre tiden går. Emil säger att det är en katastrofdålig insats från bortasektionen. Han menar att folk är för fulla och i otakt i ramsorna.

– Att vi ska vara Sveriges bästa hockeyklack är ett himla skämt. Vi är i mitten bland SHL-lagen, skulle jag säga. När vi var som bäst var vi faktiskt bäst i hela hockeysverige. Det var under guldåren, säger Emil.

När den andra perioden drar igång kommer en kall vindpust från isen och Växjö startar perioden med en man mer, då HV har en spelare utvisad.

Under perioden fortsätter Emil att skrika glåpord mot Eric Martinsson i Växjö och kallar honom förrädare och svin. När halva perioden är spelad drar HV-supportrarna igång ramsan ”Vakna HV, vakna” efter att bortalaget har blivit totalt utspelade. När Växjö gör 3-0 i den andra perioden tappar bortasupportrarna det totalt. De blir galna och börjar slå på plexiglaset framför sig och skrika på spelarna. Emil ropar och gestikulerar mot tränarna i HV och vädjar om en timeout. HV71 tar ingen timeout.
Med sex minuter kvar på den andra perioden gör Växjö även 4-0.

Det är mycket uppgivet på bortastå. Då drar Emil igång en ramsa ”Håve blå, håve blå håve blå, håve blå, håve blå håve blå-åå, håve blå-åå, heja heja håve blå.”

Med tre minuter kvar av andra perioden är det knäpptyst på bortastå. Det är nästan som på en begravning. Alla bara står och kollar och säger inte ett ljud.

Men så gör HV71 mål och Jönköpingsborna vaknar.

Period två är över och det är fortfarande inga glada miner bland bortasupportrarna, trots att HV71 nu gjort mål. Emil säger att 90% av insatsen på läktaren beror på hur det går i matchen för det laget man håller på. Han säger också att HV:s mål i matchen bara bromsade förnedringen. I periodpausen sitter Emil kvar på läktaren och kollar på telefonen.

Tredje perioden är igång.

Emil går upp på den så kallade pallen och är nu klackledare.

När sex och en halv minut är spelad är det ett rikitgt bra drag på bortastå och det känns knappt som HV ligger under i matchen. Det är samma öronbedövande ljud som i början av matchen. Kort därefter går Emil ner från pallen, men han fortsätter att dra igång ramsor.

När det återstår fyra minuter och 40 sekunder av den tredje perioden skjuter Växjö in sitt femte mål för matchen. Stämningen på bortastå totalt dör ut och bortasupportrarna blir otroligt besvikna.

Det är mål igen och det hemmalaget som gör det. Med en minut och sex sekuder kvar på matchen står det nu 6-1 till Växjö och de leker med HV-spelarna. I och med det sjätte målet lämnar många bortasupportrar ståplats för att ta sig hem. De har fått nog. Kvar på ståplats är Emil. Han är besviken och blicken är tom.

Skillingaryd passeras. Det är en lugn och god stämning i bilen. Man kan inte tro att HV71 precis har blivit överkörda och förlorat mot Smålandsrivalen Växjö med 1-6. Det är kolsvart på vägen och samtalen i bilen är om diverse saker, såsom gamla bortaresor och matchsituationer från kvällens match.

Tjugo minuter senare lyser det upp i framrutan och man skymtar en stad. Snön ligger fortsatt på marken när bilen rullar in i Jönköping.
Noah hoppar ur bilen vid Munksjöstaden. Han ska träffa några vänner och de ska till stan och kröka.
Bilen stannar återigen men denna gången i McDonald’s drive-through. Dalle ska käka middag. För Emil blir det ingen mat från snabbmatsrestaurangen, han ska laga kyckling när han kommer hem.
Tillsist så svänger Emil förbi Öster för att släppa av Dalle.

Emil är nu hemma. Klockan har hunnit bli halv elva. Bortaresan är slut för denna gången, men det är långt ifrån den sista för den här säsongen för Emils del.

Emil funderar på i framtiden att skaffa säsongskort på sittplats i Husqvarna Garden. Men några år till på ståplats kommer det bli för hans del.

– Någon gång måste man bort från ståplats. Jag tänker stå där fram tills när man börjar närma sig 40-årsåldern. Det är ju inte lika bra tryck på läktaren längre som det var förr, säger Emil Wede.